En sömnig onsdag...

Oj då, nu är det fem dagar sedan jag har bloggat, men tiden är pressad som vanligt. Bilden ovan är en som husse har tagit, så här ser det nämligen ut framför och på hans dataskärm varje kväll. Gosig Cobra som vill mysa med husse! Jag tror ärligt talat att katterna känner på sig vem som är vems! Cutie går sällan till husse, men däremot ligger han gärna hos mig o spinner. Märkliga djur, katter! Men alldeles underbara!

Jag har knappt surfat på sistone, bara jobbat med annat på datorn som krävt engagemang, så surfandet har enbart varit nattetid (från jobbet..) och jag måste erkänna att jag har upptäckt en ny värld. Bloggvärlden! Herreminje.. Det finns en UPPSJÖ av bloggar! Jaja, säger ni, det vet vi väl! Men jag har inte upptäckt det innan! Och eftersom jag levt i min lilla kattvärld de senaste åren så har vissa saker gått mig totalt förbi… Jag är o förblir en synnerligen världsfrånvänd individ, jag lägger enbart saker som intresserar mig (eller möjligen som jag tvingas lära mig p g a olika omständigheter) på minnet. Jag har helt enkelt min värld i alla andras världar liksom.. Om ni förstår vad jag menar?

Något som har fascinerat är alla inredningsbloggar o husbyggarbloggar.. Oh, my God, liksom! Jag vet inte riktigt hur jag halkade in på dem, för jag är definitivt inte någon inredningsguru, Beirut är Beirut och jag föredrar solglasögon när jag ser på eländet.. Och hus vill jag aldrig i livet bo i, möjligen om jag hade obegränsat med pengar o kunde hyra in små slavar som kunde utföra mina projekt medan jag ligger på soffan o inspirerar och läser i mina böcker.. Men åter till min upptäckt av alla bloggar, det finns nämligen Hur Många Som Helst! En del handlar bara om inredningsdetaljer osv, och visst, det är inspirerande, det måste erkännas! Bl a så lyckades jag hitta följande möbel i någons blogg:




Visst är det lysande vackert?! OCH funktionellt! Fantastiskt! HUsbyggarbloggarna är helt otroliga, man får följa husbygge från tomt till färdigt hus, och där kommer ofta inredningsdetaljer och praktiska tips in varvat med annat. Helt klart ganska kul läsning, och det får mig att inse att jag ALDRIG ska bygga eget hus..

I nästan samtliga inredningsbloggar känns det som man vill överträffa sig själv med att visa allt julpynt osv, och jag måste erkänna att jag till en början undrade exakt hur puckade på en skala dessa arma individer var!? Jag menar, ägna flera timmar av sitt liv dagligen för att fota och skriva om saker som hur man har pyntat sin adventsljusstake!?! Ända tills jag tänkte efter lite, och insåg att det är ju ändå lite samma som det jag gör liksom.. Jag skriver om mina katter o mitt liv som morsa och sånt, och även om jag i första hand gör det som självändamål (dvs för att jag vill skriva av mig) så läses ju ändå bloggen av andra. Och dessa andra har säkert lika många åsikter om min skala av förstånd och sundhet antar jag, som jag har om andra bloggares.. ;o) Så rent konkret så är det ju egentligen ingen skillnad, blogg som blogg. det är ju trots allt upp till var o en om man vill läsa eller enbart surfa vidare...

Jag vet folk som himlar med ögonen och nästintill dör när man berättar att man har nio katter.. Själv får jag tyvärr samma reaktion när jag läser att ”Mitt intresse i livet är heminredning och främst saker i vitt och silver samt zink”.. Phui, där får jag verkligen jobba med mig själv för att inte slita mitt hår och skrika ”P U C K O, skaffa dig ett liv!” Samtidigt är jag ju själv precis lika puckad med mina katter o sånt, så jag ska definitivt inte döma andra.. Hur sunt är det på en skala att stiga upp i tid o otid samt tillbringa extremt mkt restid bara för att få visa upp sin katt i bur en hel dag och för en domare som i bästa fall ser till att katten får en fin bedömningssedel och en prisrosett? Jag menar Pucko de luxe-varning… Hur blev man så knäpp egentligen? Finns det något litet autistiskt drag i oss alla som gör att vi fixerar oss vid något specialintresse och sedan fokuserar mest kring det? Jag vet inte, men jag lovar härmed heligt och dyrt att jag inte ska himla med ögonen åt inredningsbloggare hädanefter! Om inredningsbloggarna, som i o f sig med högsta trolighet definitivt inte uppsöker min blogg, för här lyser heminredningstipsen med sin frånvaro!!, lovar att inte himla med ögonen åt mina kattlitanior?! Det KAN ju finnas de som råkar gå vilse i bloggvärlden och hamnar här, precis som jag hamnar på andras bloggar liksom av misstag bara genom att klicka mig hit o dit.. Stackars satar… ;o)

Missförstå mig nu inte, jag ÄLSKAR att läsa vissa bloggar! De är ett sammelsurium av mycket, och jag tycker det är jätteskoj att läsa dem, trots att de ibland innehåller en del saker som vanligtvis inte intresserar mig ö h t! Man liksom fastnar o det blir som en tv-serie fast i bloggformat och man följer karaktärerna som ju faktiskt är riktiga människor. Helt klart roligare nattpyssel (när man jobbar) än att kolla på de tråkiga serier o filmer som nu går på tv:n.. Tacka vet jag den korta period som ”Nikolaj & Julie” gick på tv runt klockan 4 på morgonen, det var grejer det. Eller Shark klockan 23. Vad finns det nu på tv? Bara en massa skit! Nåväl, eftersom jag har en tendens att tappa tråden så ska jag inte fokusera på tv-program som inte går längre, utan på bloggar.. Det är alltså vad jag gör nattetid när jag jobbar och har städat klart och inte har något annat att göra än att vaka. Å sitter jag bara så blir jag sömnig, samtidigt som energin att starta projekt att göra är på miniminivå o hjärnan lite smått degig, då är bloggläsandet perfekt! Å just nu har jag halkat in på husbyggarbloggar och inredningsbloggar och det bor nog en liten estet i mig innerst inne som vill ha fint runt sig men diverse mentala, penga- och tidsmässiga brister gör att denna estet sällan kommer upp till ytan.. Dvs mitt estetiska sinne syns varken i form av heminredning, mitt utseende eller på annat vis. Men kanske i form av att jag gillar vackra katter? Och jag måste faktiskt erkänna att jag ändå är djupt imponerad av heminredningsbloggarna! Vilka idéer liksom.. Men husbyggarbloggarna tar alla pris, jag fattar inte hur de orkar, och jädrars så fina husen blir!


Främst beror mitt inredningskaos mest på mitt selektiva seende och min förmåga att skjuta upp saker. Beirut t e x ser numera ut som en knarkarkvart i vardagsrummet. Det är mitt sorgebarn, mitt hem, eller åtminstone vissa bitar av det... Drömmen finns om att göra Beirut lite finare, men dels tar det enormt mycket tid, och tid är något jag har lite av. All min tid går till att jobba, laga mat, tvätta, stryka, dammsuga, prata o umgås med barnen och tillgodose deras behov av hjälp och annan service samt allmän kärlek o omvårdnad, läsa böcker (nödvändigt!! Läsa bör man annars dör man!), göra saker som jag åtagit mig i kattvärlden (såsom att i stort sett helt själv göra 4 nr av Calmare Kattklubbs tidning inklusive sättning, tryck, redigering, och utskick. Jag sitter också i klubbens styrelse samt arrangerar en del föreläsningar i klubbens regi mm plus att jag sitter i styrelsen i Skogkattslingan och i tidningen Skogisens redaktion samt jobbar en del i utbildningsgruppen även här med att arrangera föreläsningar mm runt om i Sverige), ta hand om alla nio katter plus foderkatter o bistå kattungeköpare med diverse råd o rön o annat (som är oerhört roligt och givande kan tilläggas, jag har underbara kattungeköpare till våra kullar!) å däremellan ska man umgås med resten av familjen, vänner, och göra andra basala nödvändigheter som att t ex åka på kattutställningar och sova. Därför har jag bestämt att nästa år ta det lite lugnare. Jag kommer inte att orka annars! Frågan är bara vad man ska prioritera bort.. Allt är kul, men tiden räcker inte till! Så det lär bli engagemanget i kattklubbarna som ryker först.. That’s it! Frågan är bara hur mycket man ska klippa bort utan att känna sig helt tom...?

Nåväl, tillbaka till Beirut.. Anledningen till att vardagsrummet ser ut som f-n är för att jag har påbörjat projekt ”tömma förrådet o rensa upp så att man kan gå in i det”.. Och det tar tid. För saker måste sorteras, och jag avskyr att slänga saker. Därför åker det in några kartonger i taget som sorteras och en del åker faktiskt i soptunnan, annat till andra som behöver det bättre (som t ex alla miljoners urvuxna kläder från alla fyra barn…), och en del sorteras om för att åka ut i förrådet i väntan på nästa rensning eller i annat syfte.. ;o) Så Beiruts vardagsrum är fyllt med diverse sorteringshögar, sopsäckar som är halvfulla (de fulla har snälle mannen slängt i soporna!) och så allt annat som vanligtvis ska rymmas i vårt vardagsrum.. Phui! Nåväl, förrådet artar sig så sakteliga, så det finns hopp om viss ordning. Men det tar tiiiiiiiiid! Så julfint har vi det! ;o)

Sedan tänkte jag vinna en miljon på valfritt spel/lotteri (fast jag spelar ju aldrig o tar sällan lotter, så hur det praktiskt ska gå till är en gåta..) och investera i följande saker, som är av högsta prioritet för att Beirut ska kunna bli som jag vill: nya Billy-bokhyllor, nytt vardagsrumsbord av kvadratisk modell, fåtölj/schäslong samt en platt tv och lite annat småpryttel som i runda slängar skulle kosta många tusen. Min önskelista kommer troligtvis att gå i uppfyllelse när jag är 65 år, under förutsättning att jag fortfarande lever då och inte har en massa barnbarn som jag känner mig tvingad att skämma bort.. ;o) OM jag inte vinner på lotto/spel såklart! Den yttre miljön för Beirut är lika illa den! Altanen måste fixas till o framsidan likaså. Men där råder inte någon brådska eftersom fasaderna ska målas nästa år, så då kan man ju lika gärna vänta tills det är gjort. Typ… ;o)



Samtidigt så är det ju trots allt så att jag tycker att det alltid är det inre som borde räknas, även om vi alla vet att det är det yttre i första hand i vårt samhälle av idag. Å andra sidan är Beirut ett oorganiserat kaos för oss som lever i det, och vad är då anledningen till detta? Dels är det väl så att med två heltidsarbetande vuxna och fyra barn samt nio katter så blir det lätt tidsbrist. Om en av de vuxna (dvs jag) dessutom lider av diverse åkommor o egenskaper som nackvärk som gärna slår till med jämna mellanrum och gör mig till en fullkomligt utslagen individ, obotlig tidsoptimism, avsky för rutinmässiga företeelser och dessutom avsky för att utföra tråkiga saker o slentrianmässiga uppgifter plus lever efter mottot att man ej bör skjuta upp till morgondagen vad man kan göra i övermorgon eller än senare så förstår ni ju själva?! Jag har också en total avsaknad av en Luther (läs Malenas blogg så förstår ni vad jag talar om… ) vilket gör mig än mer hopplös, plus att jag har förmågan att gå o lägga mig om jag är trött samt att läsa en bok hellre än att städa… Vad ska man kalla alla dessa syndrom i ett ord? Finns det ett sånt ord, eller är jag verkligen unik som fungerar så här? Och vad ska man göra åt det? Jag vet inte, men ett steg i rätt riktning har jag antagligen tagit genom att prova annan tjänst, för jag har mer tid nu och mer ork. Nåväl, i sinom tid så blir väl Beirut ok i a f..



Idag har jag sovit mest hela dagen, tre vakna nätter i rad sätter spår i kroppen. Nu är jag ledig två nätter för att sedan jobba igen fredag o lördag natt. En tuff vecka m a o. Maja ägnar sin lediga tid i stallet, varje eftermiddag åker hon direkt dit efter skolan för att komma hem vid halv åttasnåret. Jag minns precis hur det var, jag ägnade också en hel del tid i stallet när jag var ung.. Linn o Sacke kom hem efter skolan, jisses så stora de är nu! Man liksom hajar till! Sonen har storlek 44 i skor! Och bägge är längre än mig! Vi satt o pratade en stund i köket innan deras datorer kallade på dem, och jag funderade på hur språket utvecklas! Jag menar LOL... Vad är det för ord egentligen? En förkortning av "Laughing out loud".. Och en bieffekt av att ungarna numera har mer internationella kontakter än man någonsin kunde ana när jag var liten! Datorer har verkligen gjort märkliga fenomen och satt sina spår ur alla aspekter i samhället! ROFLMAO liksom.. ;o) Som för er stackare som levt oupplysta om ungarnas hemliga språk så betyder detta "rolling on floor laughing my ass off"... O på min tid hade vi rövarspråket.. Helt klart lever vi i skilda världar..

Nu ber jag Luther att komma o påminna mig om att jag faktiskt måste laga kvällmat, kan ju inte sitta här o såsa hela kvällen, det har jag definitivt inte tid med. Ikväll ska jag dessutom: titta på Tudors (i ett svagt ögonblick tänkte jag även titta på Leilas kök, men det är tyvärr överkurs än så länge... Det blir liksom FÖR mycket att sitta i Beiruts röriga vardagsrum o titta på tant Piffa som gör julmat..), vika tvätt, stryka tvätt, handla en julklapp till Majas skoljulkalender (skulle varit inlämnad i måndags, men jag har dispens eftersom jag hade glömt!), redigera lite i kommande klubbtidning, laga kvällmat, dammsuga, plocka ur ytterligare en kartong o sortera, tvätta, byta sängkläder i våra sängar och sedan blir det sova. Vad ska ni göra?