måndag, november 06, 2006

Nedstämd...

Idag är ingen bra dag... Fast jobbet var helt ok och vi hade det mysigt, men jag är lite orolig.. Mina bebbar har ju haft problem med kräkningar o lätt diarré, och alla har återhämtat sig efter ett par dagar, utom Edward.. Han blev sist sjuk o värst verkar det som.. Han äter, men han är smal, han andas normalt, han är inte "bukig", han ser bara lite trött o hängig ut, sover mycket och han står stilla i vikt... På kvällarna piggnar han till o busar o leker, men inte lika vildsint som syskonen.. Och även om jag vet att jag inte kan göra så mkt mer än jag gör och fast jag vet att Bruce var RIKTIGT mycket värre sjuk när han var liten så blir jag ändå orolig! Å ledsen! Men det är bara att fortsätta med dietmaten o vänta.. Penicillin har jag fått ordinerat till lillemannen och ikväll gav jag honom första dosen.. Hmmm... Alla ni som håller på med kattuppfödning vet väl vad jag är fullkomligt skräckslagen för... FIP... Knappt jag vågar säga ordet, men på nåt sätt känns det som min vanliga tur ifall det skulle vara så... Å nån gång ska väl i o för sig vara den första...Även om hans symptom hittills inte visar på det så nojjar jag ändå! Jag vet att Edward inte är sämre, men han har inte heller blivit bättre sedan i lördags, trots en liten viktuppgång till söndagen. Det står liksom stilla.. Och då börjar jag oroa mig! Detta är DEFINITIVT värsta biten med kattuppförning! När bebisarna blir sjuka eller hängiga! Nåja, som jag skrev innan så kan jag inte göra så mkt mer än att hålla kontakten med vet och göra det som ordineras.. Och hoppas... Känns lite som det är straffet för att jag blev så lycklig över Bruce framgångar i Holland... Jag som aldrig brukar vilja åka på kattutställningar när jag har kattbebisar hemma.. Nu har jag övergett den principen o se vad som hände... Inte för att jag tror att kattungarna blivit smittade av Bruce, för det tror jag inte. Däremot så fanns inte jag hemma hos de små den helgen och VARFÖR åkte jag överhuvudtaget när Donnie hade kräkts?!
Nåja, det är bara att hoppas att det vänder... Så snälla, hjälp mig hålla tummarna!!! De andra har återhämtat sig med råge, är mer vilda än tama och stimmar o stojar som små troll! Näe, nu får jag verkligen ta tag i mina ledsamma tankar o försöka bli POSITIV! Klart att allt vänder o klart att Edward kommer att pigga på sig! Han har ju en underbart trevlig familj som väntar på honom! Lille sötnosen!
Wilmisen somnade nästan direkt efter hemkomsten från dagis idag, trött som en gnu! Gnällig också, inget skoj alls att prata med henne. Tur att hon somnade, annars brukar hon gå över i sitt Damp-stadie, när hon i stort sett klättrar på väggarna med sin energi o övertrötthet.. Kattflickorna är de goaste kattflickorna vi har haft här hemma nån gång tror jag! Jättemysiga o sociala! Kolla bara på bilden nedan! Sötbullen Corpse Bride!
Nu ska jag gå ner o diska o sedan ska jag fixa kvällsmat. Marie Bazooka skulle titta förbi ikväll också.. Hejhej..

3 kommentarer:

Anonym sa...

Å,så jobbigt med sjuka bebisar. Jag håller tummarna allt vad jag orkar för att Edward också snart blir pigg igen. Pussa på sötnosen!!!
Kram Lilly

Zarkeshas sa...

Shanta är ju bara såå vacker!!
Stackars lille Edward som inte har piggnat till ännu.. :( Det är inte lätt att se de små må dåligt. Jag hoppas att han snart är uppe och hoppar lika mkt som de andra!
Krya-på-dig-nospuss till Ed från oss!

Kramar,
C

Malin sa...

Stackars lilla Eddie-killen! Hoppas det har vänt o att han piggnar till igen! :)
Kram till er alla!
Malin o kusinen Bambi