fortsättning...

Vi lyckades ha en fantastiskt trevlig dag på utställningen hela lördagen, Maries hona Yatzy blev Raymonds nominering som kastrathona och Vigge, Bruce pappa, blev hans nominering som kastrathane. Jätteroligt!!! Både jag o Marie gick omkring som på små moln hela kvällen och jag var så OTROLIGT ÖVERLYCKLIG!! Mitt enda lilla bekymmer var Bruce, för även om han är en synnerligen cool herre så vill han ABSOLUT inte gå på toalådan när han är borta.. han kissade en stooooooor pöl i lådan på fredagen men sedan var det stopp. Särskilt matglad är han inte heller, men lite petar han i sig.. Jag köpte hans favvismat (de där små burkarna som heter "Shiny coat" eller nåt liknande) och när vi kom hem till hotellrummet firade han med att mumsa det. Vi gick ut på en liten mysig arabisk restaurang där vi i stort sett fyllde lokalen, eftersom vi var tolv personer.. Aningens missnöjd var jag till en början, för jag är rätt tråkig med att prova ny mat, men samtidigt bara MÅSTE man ju göra det ibland, så det var bara att försöka läsa menyn (på holländska..).. En av de andra gästerna översatte tack o lov, och då beställde jag grillspett med blandat kött. Mmmmm... Det var SUPERGOTT!!! Eftersom vi var så många kallades en av de andra gästerna in som extra serveringspersonal, det var lite roligt. Vi hade jättetrevligt, saknade bara Rosmarie, Annette & Göran mfl.. När vi kom tillbaka till hotellet var jag sååååå trött!! Bruce hade kissat en stor klump i lådan och ätit upp all sin favvismat, så jag gick med gott samvete o lade mig för att se fram emot söndagen och La Grande Finale! Vi gick upp relativt tidigt på söndagen, men lite missöden (som att vi först inte kom in i parkeringshuset där bilen stod, o när vi väl hade kommit in så kom vi inte ut med bilen!!!Pust!) sinkade oss lite.. Bruce Viggesson hade en lugn o skön dag och våra rara burgrannar höll tummarna för honom. Många besökare impades av hans oerhörda lugn o tålmodighet trots kamning o diverse piffande. Han bryr sig liksom inte, bara finner sig i det! Man skulle börja med kastraterna och det tog ganska lång tid, men snart var Vigge uppe på scenen och hans assistent verkade fullt tillfreds med att han bara låg där på bordet o halvsov.. Lite irriterande måste erkännas. Därefter var det Yatzys tur och hon brukar ju bli lite orolig av höga ljud, och det var det verkligen överallt, både danskar o svenskar o alla andra skrek o hejade.. Hennes assistent kom från Skåne (tror jag!) och han var så jätteduktig, höll henne så att hon kände sig lugn och allt gick jättebra! Såsmåningom var det då Bruce tur och när han äntligen fick en bur så lade jag in honom där, för då brukar han bli lite mer alert.. men inte alltid.. Strax innan det var hans tur att komma upp med de andra nominerade grupp 11-katterna i kat II så kommer den skånske assistenten springande och hojtar till mig! "Du måste hämta hans låda, han behöver gå på toa!" HJÄLP! Ilfart till maries bur efter torrschampoo o borstar, för jag visste ju att ända bort till vår bur skulle jag definitivt inte hinna och en bajskatt är inget roligt att skicka upp i panel. Inne bland burarna stod en liten viggeson alldeles nerbajsad med måååånga hjälpsamma assistenter runt sig. En dam berättade atthan inte ville sätta sig o bajsa på burgolvet, så hon höll fram en servett till honom som han satte sig på o uträttade det han skulle. Kunde inte hjälpa det, men jag var lite glad att han hade bajsat faktiskt, även om tajmingen var lite dålig... ;-) Nåja, alla tillgängliga assistenter (tror de var runt 6 stycken!) hjälpte mig o Marie Bazooka att pudra, kamma o pudra o kamma o hålla och den lille mannen bara står där som en raring trots all uppståndelse!! Han blev mycket uppskattad o alla berömde hans temperament! Ett litet morr kom det till sist, men då var vi klara. Men hallå, hur kul skulle man tycka det var att få hela bakdelen o de nedre regionerna pudrade med torrschampoo o borstade i högt tempo?? Inte jag i a f. Hans assistent var JÄTTEDUKTIG, hon höll honom alert och vaken och han var verkligen på sitt bästa uppvisningshumör framme på scenen! Superduktig assistent! Annars kan han sega ihop o se lite loj ut, men idag var han riktigt på alerten o lekte med domarnas vippor t o m. Bruce Jag trodde inte han skulle få röster, och det fick han inte heller, men han skötte sig verkligen med den äran och en del av domarna tittade på honom flera gånger. Jag var så stolt när de ropade upp Bruce namn att jag nästan dog!!! Och alldeles rörd var jag också! En alldeles underbar upplevelse som jag unnar alla minst en gång!! Och att dessutom få se hans fina, goa pappa i panel samma dag, det var verkligen extra kul!

Några svenska WW blev det och det var superroligt! Men jag tyckte ändå att det kändes som att man redan hade högsta vinsten bara genom att bli ex 1.. Antar att jag inte har världens största förväntningar eller ens tänker på det skulle kanske någon gång kunna vara möjligt, men det är klart att man gärna vill uppleva nåt sånt också i framtiden! Det jag på mitt svamliga sätt vill få fram att det KÄNDES som att jag hade fått högsta vinsten ändå liksom, bara genom ex 1:an! Å BIV o NOM var också helt underbara! Så jag var absolut mer än helnöjd med dagen och allt med hela resan! Jättekul!

Vi hämtade våra bedömningssedlar och Bruce fick ett vackert diplom där det stod att Bruce Viggesson blivit ex 1, Biv och Nom. Dagen fick han en pokal för BIV, en liten medalj för Nom och på söndagen fick han en jättevacker orange och svart kokard (eller heter det "korkad"?! ;-)) och jag köpte faktiskt en speciell kokard där det stod att han blivit NOM på World Winner 2006. Den kostade 50 spänn, men det var det verkligen värt, för vem vet när nåt sånt kommer att hända igen?! Vi fick fina presenter från halvsystrarnas familjer också, jättefin vippa de luxe, jättefin prydnadskatt och en cooooooool liten boxardrake! Tack! Jag kan säga att jag åkte till World show utan andra förväntningar än att ha så kul jag kunde och att Bruce skulle uppföra sig väl... Och jag kom hem med minnen som är helt fantastiskt roliga!

Efter allt var över så sade i hejdå till Maggie, som skulle flyga hem till England, och Lasse & Gunilla på S*Vimmerskogens o alla våra burgrannar o alla andra trevliga människor som var där! Det kändes nästan lite vemodigt, men både Marie o jag skrattade gott när våra sambos (som tidigare skytt utställningar som pesten...) helt plötsligt började prata om att det inte var så långt till Slovakien och att det var där WW skulle vara nästa år... Fniss... SW var också på tapeten, så det är bara att hoppas att man kan kvalificera sig och kanske delta där, det är i a f våra sambos önskningar... Så det kan bli! ;-)))
Nu ska jag ner o vila mig lite, jag är gristrött trots att jag kunde sova en del på vägen hem.. Tack o hej från mej!