Förkylning...

Känner mig aningens febrig o hängig, har fått nån form av förkylning/influensa.

Ikväll var vi på snabbvisit hos raringarna, som idag fyller 8 veckor! Sickna raringar! Vincent är den som är mest framåt o busig, Aldo är en sluggo, Lukas aka London Boy är en posör och Bea är inte särskilt förtjust i mig när jag dundrar in. Hon har redan bott in sig i familjen, och det blir ju bra... :o) Fin tjej, öronen har nemas problemas, ingen broskbildning, inga konstiga vinklingar, bara lite svängda i ytterlinjerna. Annars är hon fin som snus. London Boy är en stjärna. Måtte han utvecklas vidare som nu, för jisses vilken showkille! Och måtte hans familj tycka det är aaaaaaaaaaaaningens kul att åka på utställning enstaka gånger med honom, för han är riktigt tekniskt fin och dessutom har han divastatus alleredan. Fin som snus även han. Lille Aldo är numera betydligt tyngre, sedan han bestämt sig för att annan mat än mammas är ok! Gulligaste killen, coolast och absolutaste knäkillen säger familjen. Vi tror på dem utan reservation! Vincent är den mest busiga av dem alla och den mest personlige. Killen som liksom stolpar på och är alldeles ljuvligt rar inombords, fast det syns inte på ytan eftersom han har mindre päls o fluff just nu. Men herreminje så go han är! Raring nr 1!

Rent konkret är jag MYCKET nöjd med denna kullen. De har fått mammas raka linjer, pappas haka, bägges snygga profil och bägges stomme o storlek. Kanhända att Bea har fått mammas tendens till dominanta ögon, men å andra sidan så har hon en mycket bra ögonform, så we will survive! ;)
London Boy är drömmen personifierad för en skogkattuppfödare. Han är den som fått allt bästa från mamma o allt bästa från pappa. Läskigt snygg o stilig, och lite divig.
Aldo är så snäll o go, rarast i stan och vilken look o utseende! Vojne vojne, den grabben är såååå fin! Finefin! Men det är de alla fyra, fast på olika sätt!

Nu måste jag krypa till kojs.

Gonatt o sov gott o ha det bra!