Time flies, jag kan inte fatta var den bara tar vägen!!

London Boy, 3 veckor! En riktig darling!!

Wilma sitter nere i vardagsrummet med ett litet rött brickbord framför sig och äter flingor o kollar på tv. Hon har svinkoppor och hade en liten sväng feber, så hon har varit hemma från skolan hela veckan.. Lite vådligt att skicka iväg henne eftersom hon har en tendens att pilla på det mesta, och då skulle väl hela klassen drabbas av svinkoppor.. Urrkk.. Nyss ropade hon och bad mig komma med tv-kontrollen, för hon ville byta kanal.. Och jag gick snällt ner från övervåningen och levererade. Ibland undrar jag hur de ska bli när de blir stora, barna?! Full service till o från, och alldeles särskilt nu när jag jobbat natt och varit ledig mycket.. Fasar lite för när jag börjar jobba heltid dag igen, det blir mycket då för lilla mamman, misstänker jag.. Nåja, den dagen den sorgen! ;o)

Vincent Vega, tre veckor, iakttas av släktingen PR S*Vildhjärtas Edward Scissorhands.. Finingar!

Tiden går fort, när man har mycket att göra. Jag har jobbat mycket och haft många projekt hemma samtidigt som det är en massa runt vår skogkattutställning i Stockholm i februari. Samtidigt har jag suttit massor vid Facebook o farmat.. ;o) Det behövs för att rensa hjärnan och är lätt att ägna sig åt för att få tankarna på rätt köl. Mamma har varit död i drygt 2 ½ månad nu, och jag tror att jag först nu har kommit till insikt om vad det innebär, samtidigt som jag gör mitt bästa för att hålla mig sysselsatt med olika saker så att jag inte blir helt deprimerad. Första tiden var mycket praktiskt att tänka på, sen var jag dessutom innerligt tacksam att hon fått ett fint slut och slapp ha ont något mera. Nu kommer saknaden med stora steg, och det konstiga är att den ökar nästan för varje dag. Jag får konstiga gråtattacker vid de mest märkliga situationer, samtidigt som jag håller mig helt neutral i andra. Wilma ville ha ett foto av mormor att sätta i sin lilla snöglob. Jag skrev ut fotot och Wilma bad om tejp. "Vad ska du ha tejpen till?" frågade jag. "Jag måste klistra fast ett litet kors så att man vet att hon är död" svarade Wilma. För henne är det helt naturligt, och det är skönt. Hon ser på saken praktiskt. Själv log jag inombords och tänkte att den historien skulle mamma ha skrattat åt! Hon såg verkligen humor i många tragikomiska situationer, och det tror jag att jag har ärvt. Men jag saknar henne något enormt. Saknaden är som ett stort svart hål inombords som bara växer o växer. Det är eländigt att mista någon man älskar så mycket.

Beatrix Kiddo, 3 veckor

Nu har jag varit ledig i tre nätter, och jobbar tre med start i natt. Nästa vecka är jag ledig mest hela veckan, förutom ett möte. Den lediga tiden har jag ägnat åt Beiruts värsta krigszon, dvs TT & W:s rum. De delar rum och detta rum är alltsom oftast alldeles belamrat med diverse ... BRÅTE! Bägge samlar och ingen kan göra sig av med något. Att sedan TT varit i sin absolut värsta fas i trots och gnäll och tänder till på alla cylindrar vid minsta lilla fråga gör att jag har bävat för uppgiften. TT kan inte städa eftersom förmågan att planera, organisera och strukturera är minimal. W är lat och liten och städar på sitt eget vis. Mannen har gjort stödinsatser med att plocka upp, men kan inte sortera och organisera leksakerna eftersom han tycker att allt är skräp.. ;o) Så igår bet jag ihop och började röja... Sorterade ut massor, och städade hela dagen. JISSES vilken röra.. Jag hittade massor av konstigheter, och jag måste erkänna att det känns skönt att ha sorterat och organiserat ordentligt. W ville på egen begäran ta bort en massa leksaker som hon har växt ifrån, tack o lov! TT hjälpte till att fixa i ordning en egen liten hörna för henne, med datorn och lite mys. Jättetrevligt. En liten ommöblering blev det m a o, men det är bra nu, så jag är nöjd. Idag återstår att sortera barbiedockorna o slänga de som är kass och behålla ett litet fåtal inför framtiden.. ;o) Men det känns skönt att ha gjort detta äntligen! Och då kan jag ägna nästa lediga vecka åt allt annat.. Garderober, skåp och lådor ska sorteras, och mycket ska slängas.. Phui, man vet vad man ska göra i a f..

Aldo Raine, 3 veckor

Småbebisarna hos vår foderfamilj växer! De är stora o rekorderliga, jättemysiga! Och familjen är kanonbra, så vi är supernöjda med denna kull och ser fram emot flera framöver.. ;o)
Aldo Raine igen...

Nähä, nu måste jag ta tag i saker o ting och röja av. Alla sängkläder hos TT och W har tvättats och nu återstår fönsterputs och gardinupphängning, samt lite sorterande, sen är ett rum klart.. Och det värsta av dem alla...

Ha det gott och kramar!