Kort lägesrapport..

Mellandagarna fylldes av jobb o sen var det nyår. Trevligt nyår som firades med goda vänner och de två yngsta hemma. Sonen var i metropolen Rockneby med sina kompisar, o Äldsta var i än större metropolen Påryd.. :o) Sen vila i dagarna två och allmänt hemmaplock med allt vanligt som alltid ska göras, å så jobb igen. Eftersom jag är så hysteriskt overksam så blir jag ju tvungen att hitta på lite extra att göra (ironi!), så därför går jag nu en kurs för jobbet.
Sedan omsorgen inom LSS (där jag ju jobbar) hamnade inom Socialförvaltningen så har ju givetvis förutsättningarna förändrats för oss arbetare, och istället för att kalla oss pedagogiska assistenter (vi jobbar ju trots allt med pedagogik dagarna i ända) så har man ändrat alla titlar inom omsorgen till tre. Dessa är omsorgspedagog (och då ska du ha läst till fritidspedagog eller liknande på högskola), omsorgsassistent (och då ska du ha gått tvåårig barn och fritidsutbildning på gymnasiet eller motsvarande 3-årig idag, eller vara undersköterska) eller omsorgsbiträde (ingen utbildning enligt ovan). Att du läst pedagogik tills ögonen blöder och gått varenda möjlig och omöjlig kurs inom ditt specifika arbetsområde spelar ingen roll, ovanstående är allena rådande. Givetvis ska detta inte spegla något på din lön just nu.. (ironin flödar) och det tror man ju viiiiiiisssst på.. Blev så satans arg att jag började lipa när det skedde, men vad hjälper det hur många år du har jobbat och vilken kompetens du har, har du inte läst barn och ungdom på gymnasiet så är du och förblir ett äkta omsorgsbiträde.

Nu är det ju så att jag skulle inte ha sagt något om det hade gällt väsentliga utbildningar som ger oss som arbetar inom omsorgen lite nyttigheter och kunskaper som vi är i behov av. Men du har nästan ingen som helst användning av en tvåårig barn och ungdomsutbildning inom vårt arbete. Inte heller av en fritidspedagogutbildning. Istället har du nytta av utbildningar inom tydliggörande pedagogik, kunskaper inom autism och autismspektrum samt rent konkreta kunskaper om livet och samhället. Därför blir det lite absurt när man kräver utbildningar som inte hjälper mitt dagliga arbete ett j-la skit..

Givetvis väckte detta en hel del frågor på min arbetsplats, där omsorgspedagoger, omsorgsassistenter och omsorgsbiträdet (jag!) utför exakt samma arbetsuppgifter.. Varför då olika titlar? Jo givetvis för att man bestämt att så skulle det vara. Tack socialförvaltningen, jag bockar och bugar för att mina arbetsinsatser inom kommunen värderas så ohyggligt högt att jag numera kallas omsorgsbiträde istället för omsorgsassistent eller mer rätt omsorgspedagog. Jag tackar också för att jag för att nå kompetens för det yrke jag skött ypperligt under mina 14 år inom området handikappsomsorg värderas så ringa att jag nu måste sätta mig på skolbänken i 3 terminer och läsa vård och omsorg, likaså att min titel som pedagogisk assistent flög sin kos och jag istället degraderats till ett biträde (oj, så ironisk jag känner mig idag!).. Vet inte om ni blir lika upprörda som jag var (jag har lugnat mig, jag lovar), allra helst när det finns ett helt gäng enhetschefer som får kallas enhetschefer TROTS att de inte ens gått utbildningen som krävs för att bli enhetschef? Dubbelmoral?!

Nåja, det är bara att bita ihop och plugga dessa tre terminer, TROTS heltidsjobb, TROTS familj och TROTS att mina arbetskamrater får gå en man kort varje tisdagsförmiddag för att jag ska få kompetens för ett arbete som jag fram till titeländringen varit fullt kompetent för. SUCK! Ibland undrar jag hur DUM världen är.. Nåja, som väl är så är jag genialiskt begåvad på att studera, jag tycker bara att det är förbannat tråkigt att läsa sånt som jag inte ens har behov av, och som är fullkomligt lönlöst för min del.. Motivationen är på lägsta nivå, det är bara ilskan som driver mig att söka höga betyg och få ”på papper” vad jag kan och inte kan. Och det lilla som jag inte kan har jag ö h t inte behov av i mitt arbete, så personligen hade jag hellre sett att alla eu-pengar som går till sånt här istället leder till vidareutveckling och mer nyttiga utbildningar. Men nu är det ju inte jag som bestämmer, tyvärr. Och korkskallarna som gör det borde kanske ta sig ut i verkligheten ibland och inte bara sitta o läsa o skriva och klia varandra på ryggen.
Så, nu har jag hävt ur mig all frustration över idioter, nu ska jag fortsätta mitt arbete och skriva om omsorgens och vårdens historia, enbart för att jag har så lite annat att göra att jag måste hitta på nåt.. (Ironi igen, herregud, jag låter verkligen som en Mycket Bitter Människa..!)