Hjärtchock!

Det har varit osedvanligt tyst på denna blogg ett tag nu. Jag har pipit o gnällt över mitt ryggonda o varit allmänt seg o vårtrött. I förrgår eskalerade allt och jag hade väldigt ont i "ryggen", dvs hela ryggen med smärtcentrum lokaliserat just runt vänster skuldra och bröstkorg. Ärligt talat så är jag ganska van vid smärta eftersom jag har en nackskada som med jämna mellanrum klämmer en nerv. Jag brukar tåla en hel del utan att ge mig, men i förrgår så gjorde det satans ont. Och jag kände inte igen smärtan alls. Givetvis så skulle jag ju in o surfa o leta självhjälp, för när jag ringde vårdcentralen hade den redan hunnit stänga. Och givetvis självdiagnosticerade jag mig med cancer, vad annars? Och såklart då lungcancer.. Hade haft en del hjärtklappning åxå, så när mannen kom hem från jobbet var jag orolig. Så orolig att jag faktiskt började lipa.. Mannen blev åxå orolig och tvingade mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Pratade med en snäll dam som frågade vad som var problemet. "Ont i ryggen!" svarade jag. Hon försökte få mig att lokalisera smärtan och jag berättade att det mest var runt vänster översida av ryggen men även ner längs hela ryggen och framsidan åxå. Hon frågade om hjärtklappning, hur min vänsterarm kändes och jag berättade att jodå, hjärtklappning har jag haft en del de senaste dagarna och vänsterarmen var lite domnad o konstig. Näe, jag hade ingen riktig känsel i vänsterhanden. Damen säger då att jag borde ta ambulans till närmaste akutmottagning! W T F!!!??? Hjärtinfarkt?? Oh my God, hade jag inte varit uppstressad innan så blev jag det definitivt nu. Att jag dessutom hade ansträngd andning o svårt att andas förbättrade ju inte historian.. Brrr. Vägrade ta ambulans, mannen fick skjutsa mig istället. In på akuten och där fick jag raskt komma in o ta EKG o prover i massor samt träffa en ung doktor. Hon skickade mig på lungröntgen också, för säkerhets skull. Jo tjena, tänkte jag, nu kommer det.. Du har max en timme kvar att leva, typ.. Brrr.. Tillbaka på rummet till min stackars stressade sambo, och väntade på svar. En timme senare fick jag gå tillbaka till lungröntgen. Då var jag näst intill övertygad om att min självdiagnos faktiskt var korrekt! Brrr.. OTÄCKT, vill jag lova! Tillbaka till rummet igen, dit nattpersonalen kom o presenterade sig. Då var mannen o jag helt införstådda med att jag nog skulle bli inlagd, o själv låg jag som bäst o planerade för mina barns framtid utan mig.. Ytteligare en timme senare kom doktorinnan in igen och berättade att mina prover var helt ok! Thank GOD!!! Jag har alltså en rejäl muskelinflammation över i stort sett hela ryggen, vänster bröstkorg och ända ner i handen. Fick lite roliga piller som tar bort udden av smärtan och är inflammationshämmande, men själv kände jag mest som att mitt liv hade kommit tillbaka från dödens väntrum. Att även en dylik inflammation kan ge hjärtklappning, tryck över bröstkorg och svårigheter att andas är lite obehagligt, men jag är glad att jag kollade upp det! Och nu känns det bättre, tack vare mina piller, som jag tar med minutiös noggrannhet för att slippa ha så ont. Så såg vår alldeles vanliga tisdagskväll ut! ;o)

Jag kan också säga att jag inte är stressad, tro det eller ej! Tvärtom är jag mindre stressad än någonsin, jag har färre saker än vanligt att oroa mig för eller stressa över, och jag är noga med vad jag äter o försöker promenera i stort sett varje dag för att få frisk luft o motion. Men det som jag räknar som stressfritt är kanske sånt som stressar andra? Jag har ju levt med minst tre ungar i drygt tretton år nu, med allt som det innebär, och nu är vi sex människor och nio katter i hushållet. Kissarna mår prima och förutom diverse vårskrin från den vite jäveln så är det relativt lugnt i kattgruppen nu när Ushki har flyttat. Enda orosmolnet är lille Aldo, i foderfamiljen, som haft nåt skit i kroppen och tunnat ut. Han äter, men inte tillräckligt för att man ska känna sig tillfreds. Samma med viktuppgången, yttepyttelite.. Nu går han på penicillinkur, och jag hoppas att den ger effekt. Imorgon ska vi på återbesök till veterinär för att kolla honom ordentligt, och förhoppningsvis kommer hans tidigare hull åter..

Katterna var inte fullt så nöjda med att vi inte lyckades utföra de ärenden vi skulle ha utfört i tisdags när vi satt hela kvällen på akuten, för deras mat tog slut. Som väl var fanns lite resurser i form av diverse provpåsar o mjukfoder men ändå! Normalt sett köper vi nya fodersäckar ett par dagar innan det gamla tar slut, men eftersom vår djuraffär hade slut (!!!) på både vårt foder OCH kattsanden i helgen när vi skulle handla så valde vi att avvakta till tisdagen, då nytt skulle komma in.. Nu fick missarna istället vänta till onsdagen, och då var det tomt i fodertunnorna vill jag lova!! De led dock ingen nöd, utan var mäkta nöjda med att få mjukmat i obegränsade mängder!!! ;o)

Det var en liten uppdatering om vad som hänt i våra liv de senaste dagarna. I helgen ska vi ha barnens småkusiner här på besök och det ser jag fram emot mycket!!

Ha det gott o ta hand om er! Kramar!