Vår resa till Polen - del 1

Det hela började med att Stefan skjutsade mig till Ljungbyholm, där Marie med familj bor. Wilma var också med och bjöd på det mest tårdrypande avsked jag någonsin har varit med om! Det SVED i hjärtat att behöva lämna lillungen och hon var alldeles förkrossad. Redan när jag packade hemma så kom hon ut i köket med sin tandborste och Bamse-tandkräm och skulle packa ner dem i min väska, för såklart att hon skulle följa med mamma… Usch! Det gjorde ont i hjärtat, men det var bara att bita ihop och sätta sig i Maries o Davids bil o åka… Vi kom fram till Karlskrona och Marie checkade in en minut innan vår tid gick ut... Sedan väntade vi i nästan en timme innan vi fick gå ombord på båten. Gissa om folk glodde?! Där stod vi med trimbordet fullpackat med katter o väskor o allt möjligt. Vi kom ombord och lyckligtvis var vår hytt på entrédäcket, så det var bara att packa in Yatzy, Gizmo och packning i hytten, och Marie fixade mat o låda till kissarna. Sedan tog vi en tur runt båten och då blev jag tvungen att äta middag (döhungrig!) och Marie drack en god kaffedrink! Vi shoppade lite öl i butiken och spanade på vad vi skulle köpa på hemvägen, plus att vi växlade våra svenska pengar till zloty. Sedan var det nästan dags för sängen, för vi var jättetrötta!

Vaknade morgonen därpå och tog en runda ut på däck för att blossa, sedan köpte vi kaffe och hörde flera gånger i högtalarna att vi som hade hytt var tvungna att lämna hytterna så att de skulle kunna städa. Jotack, vi sniglade oss fram och när vi så småningom kom till hytten så var Yatzy borta!!! Vi såg alla möjliga scener framför oss, allt från att hon hade fastnat i den lilla glipan mellan sängen o väggen till att städpersonalen hade börjat städa och släppt ut henne o nu jagade henne för fullt i båtens alla korridorer! Men Yatzy är en cool dam, och hon hade bara bestämt sig för att gömma sig bakom all packning för att busa med oss… PUH! På med all packning och sedan av båten med förhoppning om att vår chaufför (som Marie hade bokat via en hjälpsam kattuppfödarkollega med rötter i Polen) skulle möta oss… Jojo, så snart vi klev i land kom vår chaufför med en skylt där det stod Maries namn på och hjälpte oss att lasta in alla saker i sin stora bil. Vi anlände till hotellet strax efter halv åtta, och innan dess visade han oss var utställningshallen var, dvs tennishallen i Sopot. Vi bestämde att vi skulle promenera till stan senare på dagen och då skulle vi ju också gå förbi tennishallen så att vi skulle veta vilken tid vi skulle ge oss av på morgonen.

När vi kom fram till hotellet så kollade vi om vårt rum var ledigt, men icke… Vi skulle få checka in tidigast klockan 12 och vår receptionist upplyste också Marie om att de inte längre tog emot katter på hotellet!!! Lyckligtvis hade välorganiserade Marie med sig mail mm från hotellet och receptionisten berättade att de hade bestämt att fr o m den 10 april skulle de inte längre ta emot katter (för de stökade till så mycket) och vi hade bokat den 5:e april.. Så vi skulle få vårt rum i alla fall… Puh! Men vad skulle vi hitta på ända fram till tolv? Receptionisten lovade att försöka se till att vi skulle få tillgång till rummet lite tidigare, men det var fortfarande några timmar att slå ihjäl… Vi satt ute och pladdrade o rökte, sedan bestämde vi oss för att gå bort till hotellets restaurang för att se om vi kunde äta lite frukost där. Lyckträff! Vi betalade 14 zloty (för 100 skr får man 43 zloty ungefär) och satt o mumsade i oss ägg o korv o mackor o drack kaffe ända tills klockan var halv tolv! Heheheee, den frukosten var guld värd, det vill jag lova. Katterna satt i sina burar på trappavsatsen precis utanför frukostrummet under uppsikt av oss hela tiden, och de såg inte ut att må dåligt de heller.

Vi gick tillbaka till vår reception och fick tillgång till vårt rum. Härligt! Katterna trivdes ypperligt på rummet och eftersom vi var relativt pigga efter vår brakfrukost så bestämde vi oss för att skippa att vila, så när vi såg att katterna trivdes o hade funnit sig tillrätta så travade vi in till stan. Sopot är en UNDERBAR sommarstad! Vi åt gyrostallrik, drack öl, flanerade och tog en tur ner till den fina sandstranden. Vi införskaffade lite mat o dryck till kvällen och morgonen och kikade i en massa affärer. Skor var jättebilligt! En djuraffär lyckades vi också hitta, men det var nästan samma priser som i Sverige. Mätta o belåtna travade vi hem till hotellet igen o kikade på fotboll…. Eller rättare sagt, JAG tittade på fotboll o drack öl, Marie somnade… EGENTLIGEN hade jag kunnat lägga ut en vääääääldigt vacker bild jag tog på henne då här, men jag avstår… ;-) Sedan kröp vi i säng och ställde klockorna så att vi skulle vara i god tid på utställningen eftersom vi skulle ha veterinärens signatur på avmaskningen mm..
Upp med tuppen, och sedan packade vi ihop det som skulle med till utställningen och travade iväg. Det tog en kvart ungefär att dra trimbordskärran ner till tennishallen och när vi väl kom dit såg vi knappt en kotte… Vi tittade på varandra och undrade vart kön var? I Sverige är det ju nästan alltid kö när man kommer tidigt på morgonen. Nåja, vi gick in och jag väntade medan Marie sökte funktionärer som inte bara pratade polska. Hon fick tag i en tjej som hon tidigare haft kontakt med, och som var kassör i klubben, och när hon skulle betala så ville de först ha betalt i euro.. Problemet var bara att om man ville betala euro så kostade det ungefär dubbelt så mycket som om man betalade i zloty… Marie fixade dock sin betalning med zloty, och det var ju bra! Vidare till veterinärincheckningen.. Veterinärerna kikade länge o väl på katternas eu-pass och diskuterade en hel del sinsemellan. Jag proppade i både Gizmo o Yatzy drontal (mot dvärgbandsmask) och veterinären skrev på klockslag, datum och signerade passen. Det kostade ingenting extra. Marie checkade in, fick en påse med kattmat och ett kjuvert med två utställarlappar och nummerlappar till katterna samt katalog. Både Gizmo o Yatzy fanns med i katalogen och de var själva! Två grupp 8-skogisar, och det var de. Två grupp 6 skogisar och vid en närmare kik så insåg vi att det bara var 11 skogisar anmälda.. Ingen konkurrens om certen med andra ord, och vi som varit så oroliga! Sedan gick vi in till utställningshallen o började klä burarna. Det droppade in folk lite då o då, men ingen tillströmning direkt. Domarfördelningen var upptejpad på entré-dörrarna och när vi kikade på dem insåg vi att ingen NFO grp 8 fanns med hos någon domare. Vi travade in på sekreteriatet och frågade vilken domare vi skulle ha och en bastant polsk sekreterare berättade att vi ju bara skulle tävla på söndagen! PANIK!!! Nej, sa Marie och jag, bägge katterna är anmälda bägge dagarna och Marie hade ju dessutom betalat för bägge dagarna tidigare på morgonen. Damen tittade på oss och slog upp katalogen och visade att det bara stod söndag på katterna… Jo, på polska… Tror ni att vi fattade det? ”No problems, we fix this!” sa hon och sedan kluddade hon lite på papper, klurade lite och sa att vi skulle få Satu Hämäläinen som domare på lördagen. Vi ändrade också Yatzy, som stod som hane, och kollade så att katternas klasser o annat var rätt. Sedan pustade vi ut och bestämde oss för att gå ut o röka. Tänk så lätt saker går att fixa med lite vilja och vänlighet! Helt underbart med så hjälpsamma och trevliga människor, även om det förvisso förmodligen var de som hade gjort fel från början så var det ändå inte kalla handen (som man säkert hade fått i Sverige), utan vänlighet och hjälpsamhet! Ett stort plus! Tilläggas kan också att Marie inte hade fått någon bekräftelse hemskickad.. Det får man tydligen inte i alla klubbar.. Därför hade hon med sig alla mailen som hon hade skrivit o fått från den polska klubben, sånt kan ju vara bra att ta med.. Fortfarande droppade folk in och klockan gick.

När vi gick ut från utställningshallen höll de på att bygga ett öltält med korvgrillning och kaffeservering! Häftigt! Sånt lyser ju med sin frånvaro i Sverige.. Gissa vilka två som bara var tvungna att gå dit o mumsa korv o dricka öl lite senare på dagen? Hehehehe, JÄTTEGOTT!! Men nu går jag händelserna i förväg.. Och faktum är att jag hinner inte skriva mer nu… Så ni får ha tålamod, så återkommer jag med resten av berättelsen senast i morgon!

Ha det gott!