Oroligt..

Nu börjar det lugna ner sig, men vi har haft en minst sagt händelserik dag.. Domino har redan under dräktigheten gått ner sig rejält, trots massiv extramatning med fet mat. Inte så konstigt, med tanke på att 8 kattungar stal näring från henne.. Förlossningen gick ju bra, men efteråt har Dompan varit seg och allmänt hängig. Vi har trott att hon ska repa på sig på nåt dygn, för att föda fram åtta ungar (den sista var tyvärr dödfödd..) tar sin kraft. Idag började jag med att mata henne med A/D, men hon åt bara pyttesmå mängder, vilket inte är likt vår lilla glupska Dompa.. Framåt lunch så ringde jag Djursjukhuset, och efter att ha konstaterat att Dompans temp var 40,6 så var det bara att stoppa i mor o barn i transportburen och åka in med henne.. Dompan röntgades och vi kunde konstatera att livmodern var rejält inflammerad och uttöjd.. Veterinären förklarade att vid så stor kull och så många ungar i full fart ut så kan en moderkaka, eller rester från den bli kvar, och så var fallet. Veterinären sa att hennes rekommendation för att både Dompan och hennes barn ska må väl är omedelbar operation och ta bort livmodern. Så det var bara att lämna Dompan och de små på Djursjukhuset innan en grym väntan startade.. Tänk om Dompan skulle dö! Tänk om nåt händer under operationen! Jag vill lova att jag både lipade och oroade mig i massor innan samtalet till slut kom. "Domino har klarat operationen bra och alla mår väl" berättade veterinären. TACK!!! Vi fick åka in o hämta mor o barn och nu ligger Dompan nykastrerad och dåsig i bolådan med sina livliga småttingar. Alla de små mår väl, de diar för fullt och är aktiva o pigga utan att vara skrikiga. Veterinären sa också att det var helt rätt att vi åkte in, för hade vi väntat hade vi nog inte haft kvar vår Dompa. Livmoderinflammationen är den första någonsin för Dompan, och den sista också.. När veterinären öppnade Dompan så såg livmodern enormt infekterad ut, och detta bara på ett dygn!! Tänk så snabbt det kan gå! Jag frågade tusen frågor om vi hade kunnat förebygga eller göra något, men enligt veterinären så är det här sånt som kan hända. Hon berättade att eftersom kullen var stor och livmodern väldigt uttöjd så har den svårare att dra ihop sig efteråt och stöta ut det sista, vilket ökar risken för livmoderinflammation. Kattungarna kom ju dessutom i skytteltrafik, så när en kommit ut så låg redan nästa på tur i kanalen och trängde undan den förras moderkaka, o så fortsatte det.. Att det dessutom är Dompans tredje kull gör ju sitt till, hon fick sju i första kullen och fyra heffaklumpar i förra, så livmodern har hittills gjort ett gott jobb. Men nu är den borta och vi håller tummarna att allt ska gå bra för Dompan och hennes barn. De är noggrant övervakade och påpassade vill jag lova!

Tusen miljoner tack till Kattis Drakborg, som vanligt en klippa och stötterska vid alla tillfällen, du är guld värd!!

Också ett stort tack till goa Jane, Xekes matte, som stöttat och verkligen varit superengagerad i både Dompan och kattbarna. Du är också guld värd, Jane!

Tack också till alla andra som stöttar och hållt tummar o tassar, det är vi jättetacksamma för.

Jag kommer nog inte att kunna sova lugnt de närmaste dygnen och jag kollar till Dompan oavbrutet, så jag hoppas o ber att allt kommer att gå bra. Min Dompa, goast i världen, och hennes fina ungar. Fortsätt hålla tummarna är ni snälla!