En händelserik tvåveckorsperiod..

Vojne, vojne vojne... Det är MYCKET nu, som vanligt.. Fattar inte att jag alltid lyckas köra ihop allt samtidigt, och alltsom oftast glömmer jag hälften som jag borde komma ihåg, vilket givetvis blir än värre när ngt oväntat och otäckt händer.. Som med Loppan.. Idag var vi och hämtade En Mycket Lycklig Kisse Vid Namn Loppan. Hon visste inte till sig av glädje, och inte vi heller.. Extra glad blev jag när Djursjukhuset berättade att Agria ersatte 10490 kr och att vi "bara" behövde betala strax över 2400kr.. Då är man glad att man har försäkring på katterna! Loppan äter penicillin och dietmat, och i sinom tid får vi svar på alla biopsier. Förmodligen visar de normala värden, men man vet ju aldrig.. Tänk att en usel liten hårboll kan åsamka sådan oro och vånda!

I helgen var vi i Örebro, och med oss hade vi Dompansonen Bazooka med matte och tre av Moose-barna, Minnie, Dolores & Sharin. Alla tre skötte sig perfekt och jag var så stolt över dem alla tre! Lugna, trygga och trevliga, precis som katter ska vara. Visserligen har jag förståelse för katter som freakade lite med tanke på all nervositet, lokal och folk i massor, men ärligt talat.. Det finns alltid en del synnerligen otrevliga katter. Stefan och jag hade mestadels trevliga kissar på vårt bord, med vissa få undantag, men när man ser unga katter reagera med aggressivitet så undrar jag lite.. Är det verkligen otrygghet som får en ung katt att reagera med aggressivitet, eller är det dåligt temperament som lyser igenom? Jag vet inte, men att en katt är orolig och vill gömma sig är en sak, men unga katter som inte ens är i närheten av hormonella stormar borde väl rimligtvis inte reagera genom att morra, bitas och fräsa åt allt och alla? Eller är det bara jag som är bortskämd med mina katter? Jag har en fräsmadam, Candy, som åmar o kråmar sig på domarbordet för alla människor, men som väser åt burgrannar och inte trivs i situationen.. Hon får stanna hemma! Varför ö h t stressa en katt med en situation som den inte gillar? Ok om katten är för första, eller andra gången på utställning, eller har hormonsvall, men ändå.. Candy har ALDRIG väst eller fräst eller bitit åt någon människa, hon talar bara om för omgivningens katter att hon är alfahona. Med detta åsyftar jag ingen särskild katt, bara en allmän notering av olika händelser som fick mig att reagera. Kan också tillägga att vi endast hade en katt som var lite bekymrad på domarbordet, resten skötte sig ypperligt hos Alexey Schukin. Likaså panelkatterna, de var jätteduktiga och skötte sig så fint trots bitvis skorrande högtalare och massor med publik!

Resultaten för våra katter var klart godkända, Minnie överraskade och vann sin klass trots 3 konkurrenter, Dolores blev Ex 2 av 3 och Sharin Foo Ex 2 av 2. Rättvisa bedömningar och placeringar, plus goda omdömen och en bra träning för de små. Kullklassen var mest för skojs skull, inte ofta man får chans till det, och där slutade vi på Ex 6 av 7.. Jag såg inte ens konkurrenterna, så jag har inte en susning om det var rättvist eller ej, men Veikko Saarela och jag brukar inte ha samma smak av skogisar... ;o)

Jättetrevligt att gå assistent med mannen, som hade premiär med den äran! Han skötte sig ypperligt och hämtade katter i full fart, han är en bra handler! Sen var det ju det där med färger.. ;o) Nåja, han kom inte med fel katter mer än en gång, och då var det faktiskt inte hans fel.. Katten stod hos oss i fel färg, men skulle till en annan domare.. Bra jobbat, Stefan!

Stjärnskogarna bjöd på god mat och fin övernattning, det tackar vi för och bjuder gärna igen! Trevligt!

Nu ska jag gå till sängs, ska försöka skriva blogg nån mer gång den här veckan om jag hinner.. ;o)

Ha det gott allesammans o trevligt att träffas alla ni som jag träffade o hann prata med!