Snart är man förtitaggare.. :o)

.. och det känns väl rätt ok om man betänker alternativet.. Jag kommer inte att fira min födelsedag alls imorgon, men på söndag ska jag bjuda de som vill på lite fika.. Mamsen fyllde år dagen efter mig, och Lillungen fyller hela tre år samma dag som mamsen! Saknar mamsen! Mycket! Jättemycket. Men sånt är livet. Man älskar och man förlorar och det blir tomt. Det är bara att acceptera att så ser livet ut.

I söndags blev vi allesammans bjudna på Thai Silk Palace av min mammas man. Jättetrevligt! Vi åt som bara den! Jag fick också födelsedagspresent i form av blomma och en slant, tack så mycket!

Annars är det full snurr i vanlig ordning. Tre helger framöver går i katternas tecken, och veckorna i ungarnas tecken. Mannen o jag har börjat en ny kurs i hur man ska förbättra sig som tonårsförälder, det känns faktiskt givande. Åtta kurstillfällen kvar, och hela tisdagskvällarna går åt till detta. Sen är det allt annat plock o pyssel som ska göras, så dagar o kvällar fylls, och vi sover ovaggade om nätterna.

På jobbet är det samma sak, massor att göra hela tiden. Mycket av min tidigare energi har ätits upp av att jag har varit sjuk, och jag känner mig fortfarande väldigt seg o sliten, men när den känslan går över ska jag träna igen.

Tog lite bilder på katterna utomhus förra helgen, och Cutie o Bruce får illustrera dagens blogg.

Nu ska jag jobba lite och sen väntar andra halvlek i KFFs match.

Ha det gott allesammans och ta hand om er! Kramar

Ny rytm..

Ja, kan man inte träna så kan man ju ägna sig åt att skapa nya rutiner och en ny rytm eftersom man inte ens är i närheten av att hänga med i den gamla rytmen o de gamla rutinerna.. Jag är sjuk. Ont i halsen som bara den, lite hostig, och värst av allt är att all tillstymmelse till kondition är PUTS väck! Fördelen är att jag inte äter så särskilt mycket, mest flytande föda i form av soppa o dricka, men nackdelen är att kroppen tror att man har sprungit ett maratonlopp bara för att man lyft sig från soffan/sängen och gått ett fåtal meter. Att gå uppför trappan känns som att bestiga Mount Everest. Suck. Inget skoj, men jag ska inte klaga, för det finns de som har det värre. Mycket värre! Å andra sidan så är det inte helt fel att ligga i soffan och be om hjälp... Mannen får tömma kattlådorna, plocka av och fixa mat till kidsen. Jag o Äldsta ligger i varsin soffhörna o kvider efter dricka och service...

Rutinerna för dagen ser ut som så att jag stiger upp, sätter på datorn, ber mannen fixa frulle till Lillsnigel, lägger mig på soffan med en kopp kaffe o slötittar på tv. Sen, när kaffet är slut, överlägger jag en stund med mig själv om jag orkar resa mig o ta lite vatten. Ibland orkar jag, ibland får jag vila en halvtimme innan jag ens kan göra en ansats till att resa mig. Kollar datorn. Därefter orkar jag plocka undan det värsta efter de andras avfärd, och blir ju givetvis hysteriskt matt av detta, alltså åter till soffläget. Brukar somna till en stund på soffan efter detta högst energikrävande plockande.. Stiger upp, gör soppa till mig o Äldsta. Äter soppa. Somnar en stund till på soffan. Stiger upp, tar emot Lillsnigel, som kommit hem från skolan. Ger henne micromat i form av nudelkopp eller Billypizza.. Stackars barn! Går upp i sängen o somnar en stund. Sen kommer mannen hem. Tvingar honom att tömma kattlådorna. Går ner o lägger mig på soffan. Mannen får fixa käk till kidsen (mer nudlar o mer pizza.. Näe, inte hela tiden, jag lovar!). Kollar datorn. Lägger mig en stund till på soffan, sen datorn igen. Därefter är det dags att krypa till sängs..

Å nu ska jag lägga mig en stund i soffan o slötitta på tv. Sen sängen. Godnatt o kramar!

Virus i huset...

Äldsta har varit hängig ett tag. Så pass hängig att hon t o m stannat hemma från skolan, och det hör inte till vanligheterna. Igår åkte vi iväg o tog ett batteri prover på henne och troligtvis har hon körtelfeber, o med tanke på att jag själv insjuknade igår med extremt halsont och helt slut i hela kroppen så lär väl jag också ha drabbats nu. Suck. Man mår som en gris helt enkelt... Lillsnigel har också haft ont i halsen i dagarna två, men nu är hon bra igen, skönt! Det sägs ju att ungar fortare kommer över virus av det här slaget, tack o lov.

I helgen var vi i Eskilstuna. Cutie blev Ex 2 för första gången på väääldigt länge, men jag ska inte klaga, han blev slagen av en stilig kille som senare lyckades bli Best in show. "Lille" Aldo från vår foderkull i vintras var också med och blev ex 1. Han har växt upp till en stor o rejäl kille med hög mysfaktor, en riktig gullunge! Fyra andra gullungar var Cuties andra barn från S*Aborgatos, Bellina, Belizza, Bonita och Brio. Hur goa o fina som helst!! Lilla Bellinas öron har ju varit ett hett samtalsämne i kattvärlden, men jag måste säga att de ser lite annorlunda ut, dock tror jag inte att det är något allvarligt alls. Känns som att de pekar åt varsitt håll, men de är extremt stora också, så vi får helt enkelt följa Bellinas utveckling och öron vidare o se vad som händer framöver. Hon mår prima och det är huvudsaken! Sen vill jag också säga att om någon vill prata om Bellinas öron eller sända skvaller så gör man det lämpligast genom att lyfta luren o ringa, eller genom att maila. Att skriva hemliga meddelanden i min gästbok funkar inget vidare, för jag kollar den väldigt sällan och anser att allt som man inte kan stå för utan måste skicka anonymt tyder på att man är en svag o feg individ som inte vågar stå för det man tycker. Skitpratare göre sig ej besvär, tack! Sen får man tycka o tro vad man vill, men personligen gillar jag inte skvallerbyttor som inte vågar stå för sina åsikter....

Nu ska jag fortsätta att kurera mig med soppa (eftersom min hals vägrar släppa igenom annat än flytande föda) och glädjas åt att jag nog fått en ofrivillig bantningskur tack vare körtelfebern! Man är helt enkelt inte hungrig och kan inte mula i sig annat än det mest nödvändiga. Inget ont som inte för något gott med sig.

Kramar!

Zumba, jävlar i mig!

Ja.

Jag överlevde.

Träningspasset.

Men det var knappt. Inte för kondisens skull, visst drabbades jag då o då av små stötar av andnöd, men sååå farligt var det inte! (Eller så är det som med förlossningar, mitt uppe i det vill man ångra sig totalt, strax efteråt undrar man varför man ö h t fått idén att skaffa kids och veckan efter har man glömt hur ont det gjorde och kan tänka sig att skaffa ett nytt barn..) Sen att jag var först av alla på passet att kasta mig mot min drickaflaska när millisekunds-pauserna inföll, och sist att masa mig ifrån den hör ju inte riktigt till saken.. Man blir ju väldigt törstig faktiskt! MEN jag låtsades inte drabbas av allvarliga ledbandsskador eller dylikt, och jag kämpade på! Rejält! Visserligen i tryggt förvar lååångt utanför spegelns räckvidd (det är inte JAG i den där spegeln, jag lovar, det är en Alien som tagit över min kropp! Aliens behöver som bekant fettdepåer med kuddar av diverse mjukt material som man placerat allover min kropp, dock är det inte jag, jag är fortfarande minst i klassen o benig som en get trots att spegeln säger det motsatta..), men dock med. När jag inte hängde med i rörelserna (vilket var i ungefär 80 % av dem) så gjorde jag så gott jag kunde, och istället för att utföra de OERHÖRT komplicerade stegen ett, ett, två, åt endera hållen, så studsade jag istället som en liten tjock gummiboll på plats (eller åt motsatt håll som de andra masspsykotikerna) och viftade med mina små armar så gott jag kunde. Liiiite minus att jag inte hade tajta träningsbrallor som håller in rumpfläsket, utan bara sonens bigga trefjärdedelsjoggingbrallor i storlek large. Bad, bad idea, för även om överdelen var instängd och fasthållen av baddräkt o behå så skakade underdelen nästintill okontrollerat, TACK GODE GUD att jag stod längst bak! För långt till höger kunde man heller inte stå eftersom sena shoppare eller städarna i Modehuset möjligen kunde drabbas av fettchock om de höjde sina blickar (GUD, vad jag ska bliga uppåt nästa gång jag är i Modehuset i förhoppningen att möjligen få se en lika okoordinerad knubbsäl som mig själv studsa omkring i godan ro.. Eller.. Det är faktiskt taskigt..!?!), för där var ett stort sabla fönster. Till vänster om mig hade jag en pelare som jag gömde mig bakom för att ingen skulle kunna se mig genom det lilla runda fönstret i dörren.. M a o totalt trygg och safe, med en lätt fet tjej framför mig (En tjej som spöade mig rejält i koordination, men det är å andra sidan inte så svårt… Hon såg dock synnerligen förvånad ut varje gång hon stod ansikte mot ansikte med mig för att jag antingen gått åt fel håll eller snurrat totalt fel...) och blickfånget mot läraren.. Fokus, min vän, fokus!

När vi först, innan passet, kom in på gymmet glodde vi som nyfikna pensionärer på det mesta i omgivningen, men mest efter vilka som möjligen kunde komma på "vår" kurs. Alla smalisar göre sig ej besvär. Sen fick vi nästan hicka när smalaste bruttan i stan stod framför oss i kön och visade sig skulle gå på "vårt" pass.. Brrr.. Å andra sidan måste jag erkänna att hon var sådär läskigt smal att jag inte ens blev avis. Stackars människa, jag hade nästan lust att få fram att det finns stödgrupper för anonyma anorektiker, men för ovanlighetens skull så höll jag faktiskt tyst... Bytte skor i omklädningsrummet och var självklart tvungen att gå på toa, med baddräkt o allt under tröjan.. Suck.. Jag måste verkligen skaffa en bra sportbehå om jag ska hålla på med sånt här.. Inne i styrketräningssalen såg vi en ung tjej som verkligen ägnade sig åt seriös träning. Givetvis kom även hon till vår grupp o knatade glatt fram i fronten mitt framför spegeln. Coolt! Hade nog jag också vågat om jag haft tillstymmelsen till koordination och/eller vältränad kropp... Men faktum är att hon var väldigt stel, till min stora glädje! Inget är så härligt som lågmäld skadeglädje i lagom mått... ;o)

Gick sen upp en våning för att kika på pågående träning där en hurtbulle studsade runt o hejjade på. Oh, my God, jag kommer att dö, tänkte jag.. Men eftersom hon tränar dom här så kommer vi att få en annan lärare som säkert har några trivselkilon och är lagom lugn o snäll.. Jo tjena… Samma hurtbulle visade sig vara vår lärare (Inser ni att hon hade ett annat träningspass precis innan oss?! Cheezez! Hon måste vara en Mycket Sjuk Människa!! Eller en extremt vältränad typ..?) och jädrars vad hon kunde skaka på rumpan utan att det dallrade! Hon var skitduktig! Kom med små peppande utrop om hur duktiga vi var, vilket föranledde ytterligare ett samstämmigt ögonkast mellan Emmis o mig, eftersom vi trots allt faktiskt har ett uns av självkritik i oss.. !)

Nåja, efter fem minuters uppvärmning och 87 felsteg så var vi i gång. Det skulle klivas på olika sätt i olika kombinationer, och när läraren frågade om alla fattade så kunde vi ju inte säga att vi inte gjorde det liksom. Emma o jag bara glodde på varandra o himlade med ögonen.. Juuuuust det ja, fatta noll liksom.. Kanske hjärnan hängde med en kort stund innan svettångan kom upp och förstörde varenda tillstymmelse till logiskt tänkande, men vad hjälpte det när man har en ohjälpligt okoordinerad kropp som lever sitt eget liv?! Nåja, även om jag konstant hamnade på fel håll när vi skulle snurra, och även om mina rörelser var allt annat än rätt så blev jag svettig som fan o brände nog lite kalorier. Roligast av allt var dock när jag fullständigt bröt ihop under sista minuternas stretching.. Först skulle vi hämta varsin matta, piece of cake liksom, en matta kan man väl hämta?! Sen skulle vi lägga oss ner o likt akrobater kråma oss så att kroppen blev stretchad..! Överkurs på hög nivå! Men säkert jävligt bra, för jag har inte haft träningsvärk idag, ärligt talat! När vi sen skulle hålla om våra knän, liggande, och krama dem samtidigt som vi skulle föra pannorna mot knäna o vila mot dem så kunde jag inte låta bli att snegla på allra bästaste Emmisen.. Japp, där satt den! Hon, liksom jag, hade ungefär 50 centimeter mellan panna o knän. Då bara bröt jag ihop o skrattade så att tårarna rann! Men vi försökte och vi kämpade och vi gjorde faktiskt så gott vi kunde! Så det så. Och vi var duktiga! På vårt alldeles egna speciella vis. Emmisen var faktiskt bättre än mig på koordination, även om det svider att erkänna, fast jag var bättre än henne på att skaka loss (o jädrars vad det skakade!!). Sen får vi se om vi lyckas fortsätta peppa varandra att röra på oss och att träna. Förhoppningsvis gör vi det! För roligt hade vi ändå! I nästa vecka väntar nästa pass, och även om en del pass låter väldigt roliga så ska jag nog undvika i största möjligaste mån allt som kräver koordination.. Inte för egen skull utan för alla andras.. ;o)

Idag har som sagt träningsvärken varit puts väck, och jag har i vanlig ordning cyklat tandemcykel på jobbet. Sen fick jag samtal om att Tele 2 skulle skicka en servicetekniker till oss vid 16, eftersom vi haft anslutningsproblem (för några veckor sen). Ila hem från jobbet lite tidigare än vanligt, plocka undan i hallen så att han ö h t kommer in, o givetvis var vår anslutning prima o perfekt. Bara lite ”störningar” i nätet som orsakat det tidigare.. Johopp.. Iväg o handla mat o snacks till stora kidsens hemmahelg, och sen hem igen. Bestämde mig för att stava ett varv på Slingan. Eller ”använda käpparna”, som TT uttrycker det. Under tiden stekte kidsen o mannen hamburgare. Stavade på, och efter ett varv bestämde jag mig för ytterligare ett. Så det blev två varv ikväll också, dock inget Wii Fit varken ikväll eller igår då tv:n varit upptagen, å andra sidan bestod kvällsmaten av vedervärdigt pulversubstitut (Hamburgare, come to me! Har bett mannen tömma soptunnorna utifall att ”någon” skulle drabbas av hunger o rota igenom dem!). Imorgon kommer jag heller inte att hinna, så nu kommer min ”personal trainer” att vara grymt upprörd över min lättja. HA, han skulle bara veta hur effektiv jag har varit! Säger han att jag har gått upp i vikt mer kommer jag nog att skjuta honom!!… ;o) För just så har det varit, jag har tränat, jobbat, slitit, försökt äta nyttigt (nåja, nästan alla dagar i a f!) och likförbannat går jag UPP istället! O säg inte att det beror på att jag får muskler, för jag tror inte på det. Imorgon ska jag ta fram ett måttband o mäta ”midjemåttet”, sen ska jag gå på det. Så det så.
Några timmar efter att Tele 2 teknikern varit här gick linan ner igen och inget internet.. Suck. Är det inte så sabla typiskt?! Dubbelsuck. Sonen höll på att få ett fullständigt bryt, eftersom han just då var inne i världens match på WoW.. Shit happens, sonen.. Ibland är livet bara som en stor bajskorv man måste ta en tugga av, MEN, ibland är det också fantastiskt! :o)

Faktum kvarstår, vi är en synnerligen internetberoende familj som får klara problem om det inte funkar att komma ut på nätet.. Vi har ju inte ens en telefonkatalog, för Guds skull.. Inser ni att vi är de första som skulle gå under när tekniken laggar länge?! Förhoppningsvis gör den inte det på ett tag än.. Men just nu är jag rätt trött på att sitta med ett mobilt bredband som tar tusen år för att öppna en endaste liten internetsida..

Tjopp tjohej, nu måste vi snart åka till Stockholm!

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kramar!

Uppladdning inför det jag nästan avskyr mest...

Cheezez, jag har nog inte varit så här uppstressad och stirrig på länge.. Idag pratade jag o min jobbarkompis Emma om våra försök att hitta till en bättre livsstil i form av träning, bättre o nyttigare mat osv. Hon berättade att hon ikväll ska prova att träna på ett gym i stan, eftersom de har fria träningar den här veckan. Jamen jag hänger på, sa jag, i ett obetänksamt ögonblick. Började ångra mig så smått, men ringde för säkerhets skull mannen för att kolla om han möjligen kunde rädda mig med ett legitimt skäl i form av att jag saknar barnvakt, men icke. Han blev glad och sa att han självklart passar kidsen o donar hemma. Jag funderade på att vara extra nyttig och gå två varv på slingan innan vi ska iväg på träning och/eller möjligen cykla till träningslokalen. Sen kom jag på att jag nog skulle kolla exakt vad det var för slags träning. Dum idé. Träningspasset kräver grundkondition och koordinationsförmåga, men det är ju precis vad jag totalt saknar.. Dessutom håller fanskapet på i EN timme, inser ni att jag kommer att vara totalt död efter fem minuter?! Men nu kunde jag ju inte balla ur, nu hade jag ju sagt både till Emma, jobbarkompisarna o mannen att jag skulle iväg o träna ikväll. Jag och min stora jävla trut! Suck.

Alltså måste man förbereda sig noga. Passet börjar halv sju o Emmis o jag ska träffas vid 18.00 utanför. Tänker inte gå in på ett sånt ställe ensam liksom. Sportbehå har jag ingen, så antingen måste jag iväg innan o köpa, men det hinns liksom inte med, så alternativet får bli min stadiga baddräkt från jobbet. Med betoning på stadig, den gör verkligen så att behagen håller sig på plats, tricket är bara att välja stora byxor till så att allt som trycks undan upptill inte syns som kasslerveck nertill.. Byter om gör jag hemma, våga eller vilja byta om i omklädningsrum med massa välslimmade tonårsbrudar liksom!!?! Innegympaskor har jag inte heller, alltså snor jag Äldstas. Visserligen en halv storlek för stora, men jag kan ju inte köpa nya för EN träning, Gud vet om jag överlever och kan gå på fler, eller hur?! Packa väska med sportdryck, och spetsa den extra med extra pulver eftersom jag kanske kan få lite extra ork av det?! Mintpastiller för att ta bort blodsmaken i munnen, som lär komma som ett brev på posten efter två minuter. Pengar utifall att jag fegar ur o går in på IKEA o fikar istället. Legitimation ifall att jag drabbas av akut hopphjärta och måste åka till sjukhus eller nåt. Handduk att torka bort all svett med. Nåt mer?! Tror inte det.

Senast jag var o tränade på gym (och enda gången jag ö h t var med på en gruppträning) var för 21 år sedan, och då var jag iförd en för urtvättad sloggibehå som gjorde att ALLT guppade under t-shirten, för stora joggingbrallor och en lånad t-shirt med Ingvar Hägg på fronten. På gymmet hade man just den dagen till ära lånat in en amerikansk hurtbulletränare som manade på oss på amerikansk engelska i yviga ordalag. Själv låtsades jag att mitt ledband hade gått av när jag insåg att jag efter tio minuter dels var helt slut och drabbats av andnöd, och dels inte lyckades koordinera mina rörelser med någon annans. Bäst att sluta medans man är på topp liksom.. ;o) Så ni kanske kan förstå varför jag har GRYM ångest inför kvällen? Och säg inte att jag kommer att tycka det är kul, för det kommer jag inte att göra. Men om det är minsta lilla uthärdligt så kommer jag kanske att försöka igen, men bara kanske. Jag formligen avskyr sån här masspsykos som det innebär när man tränar i grupp, samtidigt som jag inser att miljoners människor kan ju inte ha fel, det måste ju vara nyttigt trots allt. På nåt vis..

Måndagsfart!

Just nu har jag faktiskt lite funderingar. Antingen är jag helt off i vanlig ordning, men jag får liksom inte vissa saker att gå ihop.. HUR får andra människor tid till allt de gör och ÄNDÅ lyckas ha klanderfria hem osv?! Här hemma har vi gjort tappra försök att rensa ur garderoberna vilket resulterat i att vi fortfarande har små "högar" lite här o var.. Tanken är att högarna ska försvinna, men när var o hur vet ingen, allra minst familjen Vildhjärta! ;o) Idag har jag i a f investerat i ett gäng flyttkartonger där jag ska packa allt som vi kan avyttra, sen blir det hyra av loppisbord senare i höst, där ALLT säljes grisbilligt! :o) Men åter till min fundering, hur fasen hinner folk med allt som "måste göras"?

Visserligen bor här fyra barn med massa tvätt som ska tvättas, strykas o vikas, men det får de faktiskt hjälpa till med. Diskmaskin ska plockas i och ur och det sköts oftast också av kidsen efter påstötningar.. Själv jobbar jag heltid, mannen jobbar heltid och vi är ibland borta på helgerna på olika kattevenemang. Men det är inte det som det handlar om, det handlar om vardagen. Hur fasen hinner man jobba, ta hand om hus o barn, träna och laga näringsriktigt osv. Fy fasen, ni som klarar allt som det innebär att ha en familj, hus, husdjur och ändå lyckas piffa till er och vara snälla o rara o vältränade, ni förtjänar faktiskt medaljer! STORA medaljer! Jag känner mig absolut inte misslyckad, men jag får liksom inte min tid att gå ihop! Jag tycker att den bara rinner iväg, och nu sitter jag inte ens vid datorn särskilt ofta o länge... Men likförbaskat ser här ut som ett bombnedslag! Jag måste ärligt talat säga att jag faktiskt är grymt imponerad på de som lyckas få ihop allt! Ni är fasicken hjältar!

Idag har jag haft en ganska ovanlig dag på jobbet, men likväl fullt upp mest hela dagen. Började vid halv åtta i morse, fullt upp därefter och sen hem och fullt ös igen. Blev lite matt, och fick lägga mig på sängen i en kvart innan det var dags att åka iväg o handla flyttkartonger. Mannen o jag gick en rask runda på Slingan, och det blev premiär för stavarna (eller käpparna, eller pinnarna, som kidsen kallar dem!). Det bet på och stavarna gör konstigt nog att man går fortare?! Märkligt fenomen! Kände mig inte ett dugg fånig, har kommit över den tröskeln nu, tack o lov. Sen hem, och fixade käk till kidsen. Själv fick jag ett mellanmål av sån där nyttig "snackbar" från nåt sånt där drickapulversföretag. Har nämligen läst på lite och även om jag givetvis har gått upp (igen!) så har jag nu bestämt mig för att dels käka en lätt frulle hemma innan jag kommer till jobbet (annars missar jag viktig förbränning, och därmed har jag bytt ut morgonciggen o kaffet mot ett stort glas vatten o nåt lätt i frukostväg), sen ska jag byta ut kvällsmaten mot antingen soppa eller sånt där förhatligt pulver. Eftersom jag ibland kan vara snål som fan mot mig själv så har jag köpt ett 25-pack med pulver, och om jag inte dricker upp dem förlorar jag ju pengarna.. Alltså kommer jag att följa min egenkomponerade kost. Äter vääääldigt lite kolhydrater, men kan inte låta bli helt, då såsar min hjärna ihop totalt. Men från att ha käkat en bunt potatis varje dag, eller massa pasta o ris så blir det numera 95 % kött o grönsaker o 5 % potatis el pasta el ris. Sen får vi se.. Än så länge går jag ju inte ner ett gram, men i sinom tid kanske..? Och huvudsaken är att jag känner mig fräschare, piggare o alertare (kan diskuteras vissa dagar, men det är nog mest på den sidan jag befinner mig nu jämfört med tidigare?!), eller hur?!

Sonen har idag fått hem sin dator från skolan. En laptop. :o) Han verkar trivas bra på skolan och jag tror att upplägget och stämningen passar honom ganska bra. Han är en smart kille, men behöver mycket positivitet, och mindre tjat. Tjat funkar inte på honom ö h t. Håller tummarna att hans gymnasietid blir fin o bra!

Äldsta är tillbaka för andra året på sin gymnasieskola o trivs förträffligt. Massa roliga ämnen och massa trevliga kompisar, helt underbart att höra!

TT är aningens mer uppåt inför skolan, men jag vet ju av erfarenhet att det brukar vara så i ett par veckor tills slentrian slår till.. Är dock förvånad över hur fruktansvärt illa det kan vara med att möta ungdomar på olika nivå, olika förutsättningar osv för en del högstadielärare. Det verkar som att man fortfarande tror att de flesta bokstavsbarn är bortskämda och ouppfostrade snarare än att man som pedagog försöker se till en lösning istället. Jag vet inte, men jag tror att högstadiet kan ha en del att lära av gymnasiet. Känns som att monopolet man haft med att alla ska gå i skolan i nio år nu har luckrats upp av alla friskolor och kanske kanske kanske även de "vanliga" skolorna kan tänka till och se eleverna på ett annat sätt framöver?! Förhoppningen finns i a f..

Nu blir det natten, sov gott allesammans, ta hand om er o kramar!

Gamla käringar o bra musik..

Idag har varit en hektisk dag i turbofart på jobbet. Sen hem o vidare till veterinären för vaccinationer, hem o mannen blev upphämtad (han ska på konsert) och precis då besämde sig Äldsta o Sonen för att gå på bio, vilket innebar hysterisk aktivitet i hallen av inkommande katter, utgående män hämtade av andra män o två tonåringar lätt hysteriska av tidsbrist. När alla hade gått tog jag en kopp kaffe o bara var jag i en kort stund. Jesus, så allt kör ihop sig ibland!!!

Ikväll har jag ägnat mig åt ågren. Tydligen så har storlöpande Sharin varit ute samtidigt som grabbarna. Vi åkte hemifrån vid åttatiden på morgonen o när TT kom hem vid tvåtiden så var alla katterna ihop, trots att grabbarna varit instängda på morgonen. Skitbajs. Bara att hoppas att de inte parat annars blir det en favorit i repris... SUCK! SUCK! OCH DUBBELSUCK! (barna i den kullen blev kanon men vi hade liksom planerat annorlunda den här gången...)

Ikväll har jag således ägnat mig åt att ta det lugnt och betrakta mina stavar NOGA! Man måste ju liksom undersöka saker o ting innan man använder dem, eller hur? Sen har jag haft lite ågren över att mannen är på en konsert som jag gärna skulle varit på, men jag orkar inte åka på sånt. Jag är för gammal, för fet o för lat. That's it.

Så istället har jag lyssnat på Johnny Cash, som är en ypperlig man att skriva låtar o göra musik och lipat en skvätt över mamsen. Jag saknar henne jättemycket. Allt har kommit i ett helt annat läge sen hon dog o jag saknar SAKNAR henne! JÄTTEMYCKET! Har massor att berätta för henne och massor att prata om och det är förbannat trist att hon inte finns här... Mamsen, I love you and miss you! Den här låten är för dig!


Ha en trevlig helg o ha det så bra ni bara kan! Kramar!

Tråkiga inköp..

En del inköp är bara så fruktansvärt tråkiga. Jag kan ärligt säga att köpa bh eller jeans är nära nog bland det värsta världsliga ting jag vet att göra, ja vanliga klädinköp är inte heller så sabla roliga direkt, men man överlever.. Alltså brukar jag försöka att dra ut på det så länge jag kan.. Dvs till den dagen när man inser att ens sista bh har börjat skava och/eller börjat tappa ur bågarna och ingen återvändo finns. Bara att masa sig iväg till någon affär som har massa behåar och prova igenom sortimentet. Jag brukar kika på storleken på den jag haft senast, men tro mig, mått stämmer inte. Vad som tidigare passat utmärkt blir helt plötsligt helt oformligt o konstigt. KAN förvisso ha att göra med att gamla behåar töjs och blir "större", men när man provar två nästan exakt likadana nya behåar i exakt samma storlek och den ena sitter så hårt att man får andnöd o den andra glappar, ja, då undrar jag fanimej om inte tillverkarna har olika mått bara för att jävlas. Alltså innebär detta att jag måste ta med mig ungefär 15 olika behåar in i provhytten. Suck. Eftersom jag köper ett gäng på samma gång och det brukar dröja några år mellan inköpen så lär jag aldrig mig var jag ska handla o var jag handlat senast. Eller förresten, senast jag utsatte mig för plågan var faktiskt på Ullared, just för att de hade massor och det var sabla billigt.

Nåja, nu stod man inför faktumet att antingen få punkterad lunga av en bygel som var på väg ut, eller att använda behån utan byglar, som gör att tuttisarna hoppar runt som oregerliga små geleklumpar o än är ovanför tuttkassen än i.. M a o, dags för behåinköp! Ullared ligger lite långt bort för en torsdagskvällsutflykt, så jag började i en butik på Modehuset istället.. INGET som passade, bara skit.. Provade o provade o provade o tvingade mannen o TT att springa skytteltrafik med de olika storlekarna.. Nope. Inget passade. Vidare till nästa affär alltså, nedtryckt i skosulorna över att inget passar, och inte minst av den fruktansvärda belysningen i kombination med att det är speglar fanimej ÖVERALLT! Skittråkigt! Jag ger mig den på att speglarna är som i lustiga huset o gör dig fet o kort, men sen, när du provar det dyraste som finns i butiken ändrar speglarna skepnad och gör dig mager o vacker.. Det finns dock en gräns även för magiska speglar upptäckte jag.. ;o)

Sen kommer man till faktumet att Äldsta och TT och mannen står utanför o väntar, alltså blir man aningens stressad. Till slut hängde TT o Äldsta på varsin stol i varsin provhytt o mannen satt i min hytt o sa att allt passade o var jättefint, trots att jag själv såg att det såg alldeles förfärligt ut... Två behåar hamnade till slut på "kanske"-kroken.. Och eftersom butiken vid det laget hade fem minuter kvar till stängningsdags var det bara att kalkylera risker o kostnader för punkterad lunga aka nedklubbad av sin egen tutte kontra inköpsprisen. De två behåarna fick följa med hem, så nu inser jag med fasa att antingen köper jag dubletter eller tripletter av dem o kan skjuta upp nästa behåomgång ett ganska bra tag, ELLER så behåller jag bara de här två och måste därmed tidigarelägga nästa provning. Pest eller kolera, vilket ska man välja?! Tänk så jobbigt livet kan vara i bland?!

Nu är jag helt UTMATTAD, och trots att jag äntligen fått mina fina nya gåstavar (inser ni att de kostade 49:50kr!! Det var så billigt att inte ens den snåla o fattiga smålänningen som är jag kunde låta bli att köpa dem) så återstår en del bryderier. Kan man slå ihjäl joggare som befinner sig på samma motionsslinga som jag med stavarna av misstag? Kan man snubbla på dem så att man bryter benen? Vilket håll ska de små gummiplupparna vara åt, och ska de överhuvudtaget vara på eller ska man ta bort dem när man "stavar"? Och till det sista stora frågetecknet; åt vilket jävla håll ska handtagen vara åt? När jag hittat svaren på följande frågor ska jag ge mig ut i motionsslingan med mina reastavar o jävlars vad jag ska gå! Men.. Jag tänker inte gå ner i vikt, för då måste jag återigen prova behåar, och det orkar jag faktiskt inte med. Så jag får ta det varsamt...

Nattinatti!

Torktumlare med konstruktionsfel..

Som ni kanske minns, trogna läsare, så inhandlade vi en torktumlare för ett tag sedan, eftersom den gamla fullkomligt kapsejsat. Eftersom mannen o jag har våra ljusa stunder ibland så valde vi en dyr torktumlare, som drar förvånansvärt lite i ström. Så pass lite att vi faktiskt minskat våra elkostnader med flera hundra kronor i kvartalet! M a o kan ni ju gissa hur sabla energislukande den förra var, den som vår fd hyresvärd monterade in på den tiden när vår bostad var hyresrätt. När vi flyttade in hade vi nämligen en tvättmaskin och en torktumlare inne i vårt badrum (hurra för en fyrabarnsfamilj med massa katter som älskar att spy på tygsaker av alla de slag, och som tidigare varit förpassade till en tvättstuga), som efter ett tag pajade. Kanske hade att göra med att vi dagligen kör två maskiner tvätt, bor trångt utan "hängmöjligheter" för tvätten och därmed använder torktumlaren flitigt?! Således fick vi en ny, alldeles gratis, för så går det till i hyresrätter. Dessvärre valde man billigaste o uslaste skiten som drog ström så in i bängen, vilket vi såklart fått betala.. Suck.. Så till den nya torktumlaren, som mannen o jag åkte till favvisaffären (mannens alltså) Mediamarkt och inhandlade. DYR, dyr torktumlare, men eftersom vi tjänat in massa pengar på den så ska vi inte gnälla, den är oerhört effektiv och energisnål, plus att kläderna blir betydligt slätare o finare i den nya tumlaren. Sen gick tvättmaskinen sönder o således åkte vi återigen till favvisaffären o inhandlade en tvättmaskin av samma energisnåla märke. Dyr DYR tvättmaskin, men återigen en energisnål, effektiv maskin med massa finesser. Och än en gång sjönk elräkningen rejält! Gutt! :o)

Men i förrförra veckan började torktumlaren blippa o pipa och ville inte längre vara behjälplig med att torka tvätten. Inget kul alls. Ringde servicen på maskinen, och de muttlade o mumlade o var dösvåra att få tag i. "Konstruktionsfel", "välkänt problem" var vad mannen lyckades utröna av de han fått prata med i telefonen. NÄR han har fått tag i dem.. SÅ typiskt vår familj. När vi lägger dyra pengar på Mycket Viktiga Saker och försöker handla vettigt och långsiktigt så är det väl självklart att det är ett konstruktionsfel på eländet!?! Idag ska servicegubben komma, och ni kan ju själva föreställa er hur sabla jobbigt vi har haft det med en död torktumlare och få torkmöjligheter? Tvätten blir enormt mycket jobbigare att sköta och vi har varit tvungna att ila i väg till mattvättstugan i tid o otid. Skitjobbigt! Idag har jag därför hemmadag på förmiddagen för att vänta in en styck servicegubbe som ska byta ut nån mackapär i vår tumlare och sen ska den förhoppningsvis tumla igen. Fan tro't! Sen lär det väl dyka upp nåt på tvättmaskinen också, det är bara att vänta in... Nåja, fördelen är att vi inte behöver betala nåt (men det vet jag inte om jag vågar lita på än) men nackdelen är att om de hade gjort grejorna rejäla från första början så hade vi sluppig allt extrajobb.

I morse åkte mannen till Böda för övernattning med jobbet. Böda. Nu? Med tanke på stormvädret, regnet och kylan så är det knappast idealplatsen just nu, men det var väl kanske billigt, vad vet jag? Själv får jag aldrig åka på såna happenings med mitt jobb, så lite avis är jag i a f.

Sharin har löpt genom pillren och Coco löper inte. Skitkatter! Aldrig gör de som man vill. Nu är det Alcatraz här hemma igen, som mannen brukar säga, med låsta dörrar överallt och omflyttning av katter till höger o vänster. Har hittat en fining som partner till Sharin och nu skiter jag i den däringa CocoBängan o parar Sharin vid nästa löp istället. Givetvis lär väl Bängan börja löpa då, så vi lär få två kullar samtidigt enligt lagen om alltings jävlighet... Nåja, det ordnar sig. Bruce leker hingst trots att han är kastrerad, så han får husera med pojkarna när tjejerna är ute. Knaskatt!

Nu ska jag ner o dammsuga i hallen så inte servicegubben får ett frispel när han kommer in. Sen bär det iväg till jobbet.

Ha det gott allesammans o ta hand om er! Kramar!

Skolstart och fullt upp as usual!

Idag har kidsen äntligen börjat skolan igen. Skönt att komma in i rutiner, samtidigt som man då bara längtar efter semester, man är fanimej aldrig nöjd. Sonen skulle åka buss första dagen till sin nya gymnasieskola, plus att de bokat in övernattning o äventyrsbana i Kolboda för kvällen. Kul, men lite stressande för sonen, som inte känner någon som ska börja hans skola.. Nåja, what doesn't kill you makes you stronger! Vi inhandlade grillspett, dricka o chips och hoppades på det bästa. Han kom iväg i tid och hade lite ågren. Alla gånger tidigare har han börjat på samma skola som storasyrran gått på ett år innan. M a o har han alltid haft henne att luta sig emot tills han blivit varm i kläderna. Men inte nu! Nu börjar det nya livet.. ;o) Annan gymnasieskola än syrran o helt nytt folk. Pratade med honom ikväll, allt hade gått bra o han var nöjd om än vansinnigt trött. Det kostar på att stiga upp "tidigt" på morgonen... ;o)

TT började åttan, o hade en bra dag. Härligt. Lite depp eftersom hennes andra ponny flyttade idag, och nu får hon vara hjälpryttare åt en annan häst istället. That's life. Önskar att jag hade varit rik o kunnat ge henne en ponny, men tyvärr är så inte fallet.. :o( Äldsta träffade sina kompisar på andra året i sitt gymnasium, och var nöjd med dagen, härligt! Lillsnigel började tvåan och var också nöjd med dagen, helt ljuvligt!

Själv jobbar jag. Och jobbar. Och jobbar. Och jobbar. Jobbar hela dagarna, sticker en halvtimma tidigare för att åka hem o fortsätta jobba. Det är mycket nu. FRUKTANSVÄRT mycket! Nästan så att man håller på att gå åt...

I helgen hade vi besök av lillebroren o sötaste sambon samt gullungen! SÅ mysigt! Vi spelade lite Wii, fikade o pratade. Härligt! Mina brorsor o plastsyster måste vara the best ever! *hjärta*

Nu ska jag städa kattlådor sen blir det nog snart sängen. Har hunnit med ungefär hälften av vad jag hade tänkt göra idag.. Så det är ett rätt bra betyg! :o)

Kramar o ha det gott!

Tidig morgon för att vara en lördag!

Idag har vi haft en hektisk morgon. Vanligtvis när det är helg så är hela familjen drönare o hasar runt i pyjamas hela förmiddagen, för att sen bli lite mer effektiva framåt eftermiddagen. Dock inte idag. Wilma skulle delta i årets triathlon för barn här på vårt bostadsområde, och Cutie o Cobran skulle göra nya HCM-test. Förra året gjorde vi HCM-testerna i början av sommaren, men i år blev det lite senare. Resultaten blev dock desamma, allt såg fint och normalt ut och grabbarna skötte sig fint. Cutie har en tendens att likna Marty Feldman när han blir lite orolig, dock har han faktiskt bra ögonform, bara det att han får klotögon när han blir lite stressad. Nåja, han är snäll o go och skötsam, det är det viktigaste, sen får vi stå ut med Marty Feldman-ögon! ;o) Cobran är också supersnäll o fann sig i allt utan bekymmer, en snäll o go kille! Torkel berömde deras temperament och tyckte att alla katter borde vara lika snälla o lätthanterliga som våra! Sen pratade vi lite om när vi ska testa Candy nästa gång, hon är ju testad vid 3 och 5 års ålder. Det får bli efter nyår, då ska även Bruce iväg för sitt tredje test. Inte billigt, men nödvändigt för mig, eftersom jag vill att mina pälsklingar och avkommor från vårt katteri ska ha testat bakom sig. Det är förvisso ingen garanti, men om man inte testar så vet man inget och det tycker jag nog är det allra värsta.

Wilma fick hjälp av Sonen o hans kompis under triathlontävlingen. I år tävlade hon i mellanklassen och kom sist. Vad gör väl det? Huvudsaken är att hon kämpade och det gjorde hon! Lite trist att jag o mannen missade det, men hon hade ändå stöd o support av sin brorsa. Minns förra året, då var mamsen här och tittade på Wilma! Gullemamsen, det är förfärligt tomt utan dig!


I eftermiddag blir det brännboll, men först ska jag fixa lite brunch med bacon o ägg. Mumsigt! :o) I kväll blir det fortsatt uppdatering av vår sorgligt eftersatta hemsida. Vi ska också försöka fota katterna lite.. Plus städa i Beirut, som är rörigare än rörigast!

Ha en trevlig helg!

Kattöron av alldeles ypperlig kvalisort! :o)

För att en gång för alla sätta stopp på den konstiga ryktesspridningen gällande att Cutie ger kattungar med deformerade skallar så visar jag följande bilder på underbart vackra Bellina! Bellinas uppfödare har idag varit hos veterinär och det finns inga som helst fel på lill-tjejan. Inget konstigt brosk, inga tecken på infektioner, definitivt ingen deformerad skalle.. helt enkelt ingenting konstigt alls.. Tänk så skönt!!! :o) Jag citerar uppfödaren som berättar efter veterinärbesöket:
"Inga fel hittades på Bellina,varken i skelett eller brosk och öronen sitter precis som de ska. Däremot så är öronen jättestora så det är fullt normalt att hon vinklar dom som hon gör. Kändes extra skönt att höra det sista dom sa innan jag gick. En otroligt fin representant för den Norska skogkatten."


Personligen är jag ett stort fan av Bellinas mamma Bibbi, som är en oerhört vacker och kraftfull honkatt som imponerat hela vår familj med såväl utseende och underbara temperament. En helt ljuvlig avelshona som fått en kull med fyra ljuvliga kattungar som jag ser MYCKET fram emot att träffa o gosa med framöver.

Kanske alla som läst bloggen har lärt sig något på kuppen, jag har det i a f. Och kanske man bör vakta sin tunga innan man sprider ut rykten om defekter och hankatter som ger defekter.

Visst är hon en söt tjeja, lilla Bellina?! Jag måste erkänna att jag är grymt imponerad av hela kullen som helhet, fyra oerhört vackra flickor!


Nu ska jag ha telefonmöte med Skogkattslingan. Ha det gott o ta hand om er!

Fakta kontra skitprat...

Det är onekligen intressant att ha två vackra hankatter som vi är oerhört stolta över! Bägge sköter sig ypperligt och gjorde faktiskt nära nog succé när vi var på utställning i helgen. Det är tydligen ganska ovanligt med extremt hormonstinna hanar som finner sig i alla hanteringar och som dessutom låter sig hanteras av ALLA, inklusive småbarn. För oss är det däremot normalt. Alla katter är olika och alla katter har olika förutsättningar. Cobran har fått två oerhört vackra kullar med sina "fruar" Honey och Ice, Cutie har fått tre planerade kullar med sina fruar Elsa, Delfinia och Bibbi. Sen fick Cutie en högst oplanerad kull då han parade vår egen hona Sharin, som enligt vårt tycke är alldeles för nära besläktad med honom.. Nåja, den kullen växte upp utan problem och ser fina och välmående ut allihopa, trots att en del katter finns både dubblade o tripplade i synliga stamtavlan. Alla är sålda till sällskap utom en, som vi samäger med vår fantastiska foderfamilj. Om hon utvecklas som vi hoppas så kanske hon får en kull såsmåningom. Kanske. Det får vi se.

Båda våra hankatter har såväl positiva som negativa egenskaper. Till de positiva hör främst att de är stora o rejäla med finfina stommar o längder. Cobran är aningens högre o längre i kroppen, Cutie är bredare o mer kompakt. Cutie har extremt välplacerade stora öron, dock saknar han tofsar.. Cobran har tofsar men lite högre ansatta öron med aningens svängda linjer. Sen är hans öron inte lika stora som Cuties. För mig räcker de till, men jag har full förståelse för att storleken på hans öron kommenteras av domare som vill ha större öron. Själv är jag ganska nöjd, för jag föredrar inte alltför extrema katter. Pälsarna är just nu bedrövliga! Den här kullen har haft den absolut bästa pälskvaliteten någonsin av våra kullar, MEN vi bor i ett mycket varmt radhus, så den här klibbiga, varma sommaren har påverkat ALLA våra katters pälsstruktur. Täckhåren är alldeles för korta o mjuka, vi skulle helt enkelt behöva en utegård för katterna så att de får utstå lite mer "naturligt" väder.. Nåja, nu har vi inte det, så vi får leva med att de ibland får lite kritik för pälskvaliteten just nu. Bägge har extremt fina profillinjer, dock har Cobran bättre djup på hakan och Cutie har bättre höjd på huvudet. Som ni märker så är vi ganska kritiska till våra egna katter utseendemässigt, men det spelar ingen roll hur mycket kritik de får, de är våra fina grabbar i ALLA lägen. Men det har med våra mått mätt gått väldigt bra för dem på utställningar. Inte extremt bra, BISar o dylikt är få, men det bryr vi oss inte så mycket om. Det vi bryr oss om är att de sköter sig fint, och får jättefina omdömen och kommentarer från domarna.

Tyvärr har vi nu fått höra på omvägar att vår ena hane Cutie enligt rykten ska ge deformerade skallar på sina kattungar. Ryktet har tydligen uppstått genom att han i sin senaste kull fick fyra vackra tjejer, varav den ena har begåvats med vääääldigt stora öron med bred bas. Ena örat tycks sträva framåt, och det andra bakåt. Detta har "någon" fått till att just pappa Cutie ger deformerade skallar.. Jag är förmodligen ganska trög, för jag får inte riktigt ihop ekvationen... OM Cutie ger deformerade skallar på sina kattungar, borde då inte rimligtvis hans kull med Sharin, med den höga inavelsgraden, se fullkomligt vattenskallade ut?? Där är ju anlagen han (och även Sharin) bär på dubblade o tripplade. Den kullen var INTE planerad, vi såg varken parning eller löp, dock kom det ut 6 fina kattungar som vi testade faderskap på. Vi hade i det läget tre fertila killar, och alla tre togs prover på, trots att vi starkt misstänkte Cutie som pappa.. Proverna togs hos vår veterinär, som också skickade iväg dem, och svaren fick vi. Det var Cutie som var pappa. Kullen växte och är idag drygt året gamla, förutom lilla Lufsa, som tragiskt förolyckades på nyårsdagen.

Nedan kommer bilder som jag antar ger upphov till skvallret som florerar om att Cutie ger missbildade skallar (eller deformerade, om man nu hellre vill använda det uttrycket):


En nyfödd liten tulta vid namn Bellina. Söt, eller hur?!



Profilbild på Bellina, någon som ser en skalldeformering? Som uppfödare är jag ganska säker på att man skulle sett något konstigt eftersom man oftast tillbringar väldigt mycket tid med att hantera, gosa och mysa med sina små kattbebisar, eller vad tror ni?


Bellina utvecklades i fas med sina tre systrar.


Här ser man något som inte riktigt är symmetriskt.. Ena örat tycks peka mer bakåt, och det andra mer framåt.. Men jag ser fortfarande inga tecken på deformerad skalle, dock tycker jag mig ana att lilla Bellina har väldigt stora öron i förhållande till resten av huvudet, och kanske det är så att hennes öron blir osymmetriska?! Bellina är dock en liten kattflicka med många års utveckling kvar, så vi får se vad som sker med öronen.. Veterinärbesiktningen passerade hon helt utan anmärkning, och hennes nya familj trivs utmärkt med henne!


Visst ser hon lite annorlunda ut, men tänk, Bellina är pigg och glad och har en familj som älskar henne högt, liksom en uppfödare. Som stolt ägare av hennes pappa är jag så glad att jag den 4 september äntligen ska få träffa Bellina och hennes syskon på utställning. Och jag kan försäkra, om det skulle råda minsta lilla tveksamhet om hennes skallform eller annat så kommer vi definitivt att undersöka saken och utreda det med veterinärers hjälp. INGEN uppfödare slipper ifrån defekter och sjukdomar, förr eller senare drabbas man. Såväl jag som Bellinas uppfödare väljer att vara öppna med det som vi drabbas av, just av den anledningen att som uppfödare har man en skyldighet att bevara sin ras så frisk o hälsosam man bara kan. Vi ser seriöst och ansvarsfullt på våra uppfödningar, och oavsett Bellinas utveckling så kommer vi alltid att älska henne för den hon är!

Om någon har lust att prata eller berätta mer om mina hankatters förmåga att prestera deformerade ungar är ni varmt välkomna att höra av er persoligen. Det är lite lättare att reda ut saker o ting om man kontaktar personerna det berör istället för att snacka en massa dynga och sprida en massa rykten. Jag nås lättast via mail eller mobil.

Själv är jag mest förundrad över att Cutie till dags dato har fått 19 kattungar. Hittills har vi inte upptäckt att han har gett missbildningar eller annat, men självklart kan även Cutie få bebisar som har någon defekt eller något hälsoproblem. Dock har det inte hänt hittills, men den dagen det händer kommer jag definitivt att stå på honkattsägarens sida och erbjuda allt mitt stöd och min hjälp, för så fungerar det i min värld. I min värld har man olika åsikter, och man tycker olika, men man sprider inte ut falska rykten för att snacka skit.. ;o)

Ha det gott o ta hand om er!

Ps
Visst ÄR det intressant att just skalldeformationen kommer från just Cutie och inte från kattungarnas mamma? Allra helst eftersom det än så länge inte finns några som helst tecken på missbildningar eller deformering ö h t... Ds

En liten rapport, bland annat från Höganäs..

Mannen är stolt. MYCKET stolt! Men det är jag också! :o)

Vi har haft en väldigt intensiv tid i familjen Vildhjärta. Jobb, jobb, jobb, familj, familj, familj plus massa annat. Kvällarna har ägnats åt motion och nyttig mat för att överhuvudtaget överleva och dagarna har gått i rasande tempo. Man vet helt enkelt att man lever... ;o) O tur är väl det, samtidigt som det faktiskt gått aningens för fort för att man egentligen ska hinna med... Nåja, i helgen hade vi äntligen bokat in en utställning i Skåne, och som sällskapsdam fick vi med oss Pirkko, som föder upp o äger ljuvliga birmor under stamnamnet S*Meinkings och hennes birmakattkille Columbus. Men dessförinnan lyckades jag med bedriften att skala av ungefär hälften av mannens katt Cobrans svans... Cobran o Cutie har nämligen fetsvans, och mannen börjar ana ett mönster i preparering inför utställningar numera. Vi har ju en intern tävling mellan våra grabbar, Cobran är mannens o Cutie är min. Den som får flest "skalper" vinner.. Hittills är det ganska jämnt. Bägge har varsin BIS som ungdjur, och flertalet skalper som vuxna.. Med skalper menar jag att de slår ut katter som vi själva tycker är enormt fina. Cobrans finaste o största skalp var nog när han fick NOM i Stockholm på Alfas utställning och lyckades vinna över superläckra Conjak! DET var grejor det! Conjak är ju en oerhört vinstrik katt, men framförallt har han "det" som vi gillar, och att vår yngling Cobran lyckades ta nom över honom var en rejäl skalp! Cuties största skalp var när han blev BIS på Birkas utställning och slog ut en World Winnerkatt i BIV:en, och dessutom slog han till o blev BIS hane i kat II. Det var sabla stort också!! Så det har väl och är väl lite fifty fifty mellan våra grabbar enligt våra mått att räkna. Det absolut viktigaste är dock att vi själva är nöjda med våra killar och det är vi, räkna med det! OAVSETT skalper o utställningsresultat! Det är mest på skoj som vi tävlar o gnabbas om vem som är bäst, men roligt har vi! :O)

Resan mot utställningen förflöt utan större problem och Pirkko hade fixat kalasbra boende hos ett äldre par i Lerberget strax utanför Höganäs. Vi bodde prima med mycket trevlig värdinna o värd! :o)

På lördagen var det tidigt upp för att efter viss förvirring efter konstig gps-beskrivning anlända till kattutställningen, där vi skulle möta S*Djurbolagets Cathrin och Danne samt Cobrans bebisar och fru Honey. Attans, det hade blivit miss med Honeys vaccination, så hon fick stanna utanför! :o( Jättetrist för Honey o ägarna!!! Sånt händer dock ibland.. Men bebisarna var med och skötte sig under sina bedömningar med den äran. Dagens vinnare av kattungarna var Thymys som tog sig ända till panelen, men alla kattungarna fick jättefina omdömen för framför allt temperament och storlek. HÄRLIGT! Vi var mycket stolta över de härliga barna!!

Cutie hade tre konkurrenter om sitt cert, men eftersom han var i full päls så var det inte så mycket tvekan om att han till slut vann sin klass. Hurra!!! I Biven fick han dock stryk av fina In flames, grattis Iréne, han är jättefin!! Därmed var dagen slut för min katt. Cobran däremot föll sin domare på läppen! Han fick sitt cert (men han var ensam) och blev BIV vuxen och även nominerad!! Hallelujah moment! Inte illa med pudelsvans och bara babypäls! Han vann på sina tekniska kvaliteter, och ärligt talat så ÄR han faktiskt tekniskt väldigt fin. Ett noll till mannen på lördagen alltså! Extra bonus var att han blev uppmärksammad i lokalpressen och hamnade i tidningen! Å tack vare sina vackra bebisars deltagande blev han även BIS avelshane! GRATTIS, Cobran o mannen!! (*räknar i huvudet och inser att Cutie o Cobran har varsin BIS avelshane...Hmmmm...)



Somnade relativt tidigt och sen upp tidigt på söndagen igen.. Cutie hade samma konkurrens som dagen innan, men en ny domare. Hopp om certet fanns dock, då jag personligen tycker att han för dagen var och är i bättre form än konkurrenterna. Skrytigt kanske, men ärligt. MEN, sen skulle han upp i BIV:en och där räknade jag kallt med att vackre In flames skulle ta det igen. MEN CUTIE BLEV BIV OCH BÄSTA GRUPP 4 HANE!!!!! WAOWE!! Gissa två gånger vem som lipade ögonen ur sig av lycka?! ;o) MIN BEBIS! VANN!! BIG TIME hallelujah moment!!! Sen blev han fasicken nominerad till panel också, men då var jag ganska chockad och fattade nog inte mycket av det hela. STOR skalp, Cutie, STOR skalp!! ;o)

Cobran stötte på patrull då hans domare bannade hans frånvaro av täckhår. Kan ju liksom inte annat än hålla med, han har ju fortfarande babypäls o ull... Men vi blev väldans glada över hans i övrigt superfina bedömning, och domaren sa att den dagen han är i full päls, då.... Cobrans tävlan slutade med ett cert, men lika glada för det var vi.. eller åtminstone jag.. ;o)

Inför panelen hade jag noll förväntingar eftersom Cutie skulle möta hanen som vunnit Best of the Best dagen innan.. Han har mycket rakare linjer på öronen och bättre point än vad Cutie har, men tekniskt sett tycker jag bättre om Cutie. Cutie har bättre profil, haka och helhet. Dock är den andra katten flashigare och yngre. Jag fick rätt, den andra hanen tog helgens andra BIS, men Cutie fick faktiskt en röst, och domarna gick faktiskt o kikade på honom flera ggr! Fin skalp enligt mitt räknesätt, och jag var och är JÄTTESTOLT över min snälla, goa Cutie. För mig är o förblir han bäst av de bästa, men jag är såklart partisk. Cutie saknar point på öronen, just nu har han mest underull och få täckhår och dessutom spärrar han upp ögonen i panel så de nästan förlorar den vackra formen.. Grattis till BIS-hanen!

Allt som allt en mycket fin helg resultatmässigt och även rolighetsmässigt. Enda smolket i bägaren är vissa konstiga rykten som nådde mina öron, men de ryktena kan vi ju lätt slå hål på genom fakta. Önskar bara att ryktesspridare kunde ha ryggrad nog att säga sakerna öppet och till personerna det berör istället för att snacka dynga.. Nåja, jag tar inte så illa vid mig, jag blir mest förbannad o irriterad över att man inte kan vara rak och våga säga vad man tycker o tänker utan att sprida en massa konstiga rykten.??! Inte riktigt min tekopp, om man säger så...

Nu ska det bli natt för mig, nu är jag helt sabla slut! Natti natti o ta hand om er!

Migrän och åska!

Det finns katter som är underbara och det finns katter som är bara som de är och alldeles bäst. Bruce Viggesson är the One And Only Boss! Ovanstående bild är från när vi hade fullt upp i vardagsrummet med att montera nya bokhyllorna. Vem lägger sig MITT i hela centrum av rörigheten och bara relaxar? Givetvis Bruce Viggesson. Coolare katt har sällan skådats.. Men jag kanske ska berätta i lite hyfsad ordning vad som har hänt här hemma de senaste dagarna, som varit hektiska som vanligt.. ;o)

I torsdags var mannen o jag på IKEA på kvällen för att kolla på bokhyllor och priser på olika saker vi behöver "någon gång" framöver.. Knatade runt i godan ro och insåg med fasa att just våra bokhylledörrar var nedsatta till en tredjedel av priset för att de ska gå ur sortimentet!! Panik!!! För att förtydliga ytterligare kan jag berätta att jag fick fyra bokhyllor i rödbrunt av min kära mams när jag separerade från de tre äldsta kidsens pappa. Bokhyllorna har varit superbra, men i o med att vi flyttade hit så blev det så att bara de två höga med glasdörrar passade in i vardagsrummet. De andra två små har flyttats runt på olika platser och är numera kasserade. För ett bra tag sedan bestämde vi att vi behövde fler höga bokhyllor eftersom mannen är en samlare av cd-skivor. De rödbruna Billysarna hade utgått ur sortimentet sedan länge och frågan var då vad vi skulle ha istället. Vi bestämde oss för vita, med vanliga glasdörrar. Inhandlade dem, och bestämde oss för att snåla lite och låta de gamla vara kvar i ena änden av vardagsrummet, och de nya placerades en bit ifrån. Sen har ju det där gnagt lite, att hyllorna inte passar in. Förra sommaren köpte vi ny tv och tvbänk, och de är också vita. Sen blev det lite tomt på ena väggen och då köpte vi en byrå. Den har stått vid väggen och jag har mer o mer retat mig på den, för den passar inte där. Det skulle nog bli bättre med låga, vita Billysar istället..? För er som känner oss är det kanske ingen överraskning att vi segat med inköp av nya bokhyllor och liksom sugit på tanken rätt länge.. Men när vi så kom till IKEA i torsdags på spaning, inser att snart kan vi inte köpa våra glasdörrar längre, ja, då blev det lite panik i det vildhjärtska hemmet. Hem o räknade och mätte, och på fredagen blev det dags att åka till IKEA igen, för att handla hyllor o diverse annat. Lillsnigel, Sonen och Äldsta åkte också med. Bestämde oss för att starta med att äta lunch, efter att först ha packat på glasdörrarna på vagnen. Vi är ju inte direkt snabba av oss, så trots att ambitionen varit att vara på IKEA när de öppnade vid tio så var vi väl där runt ett-snåret.. ;o)

Lunch mumsades, liksom efterrätt. Insåg att jag glömt mina cigg hemma, bad idea.. Nåja, det fick väl gå.. Skrev massa nummer, hämtplatser o annat, sen hade vi huxflux TRE fullastade vagnar med prylar!! Bäddsoffa, lampa, hyllor, och speglar mm. Hamnade i ett litet dilemma då "våra" glasdörrar inte längre fanns till de låga hyllorna, men det fick bli en annan variant. De hyllorna står ju inte ihop med de andra, så det skulle funka. Äldsta tjatade, hon skulle skjutsas till Öland till en kompis.. O tiden rann iväg.. Kom ut till bilen, insåg att allt inte skulle få plats i en vända. Eftersom mannen är panikslagen över att köra med släp så fick det bli två vändor istället. Sonen o Äldsta packade in sig i första lasset med mannen, just för att Äldsta skulle hem o packa så att hon var klar när vi kom med andra lasset.. Jag o Lillsnigel fick vakta grejor o vänta. Utan cigg. Tjuvade till mig en cigg genom att fråga snällt ett par som rökte utanför, tackom! Kände liksom att irritationen börjat komma o det var lite onödigt.. Hem, lasta ur andra lasset o sen in i bilen igen för att köra Äldsta till Vickleby på Öland. Stannade på Ölands köpstad o handlade lite. Skitdåligt utbud på godis, dum affär! Hem o sen började vi bygga. Vi är fortfarande inte färdiga. Om de två vuxna i familjen ständigt har som motto : "Gör inte idag vad du kan göra i övermorgon..." så inser ni ju själva att Beirut kommer att vara som en byggarbetsplats ett tag till framöver. Själv känner jag som Bruce Viggesson, jag kan lätt lägga mig mitt i röran o ta en sovstund.. ;o)



Lillsnigel övernattade hos en kompis (som bor granne med oss) i natt. Det gick bra, trots att hon natten innan krypit ner till mig eftersom hon drömt mycket mardrömmar på sistone.. Mannen o jag skruvade hyllor och lyssnade på Johnny Cash. Skitbra gubbe, vilken idol!! :o) Mannen har dessutom lagt ner en hel del möda på att montera plastkanaler till alla nätverkssladdar, och det är ju några stycken med tanke på att alla tre kidsen har egna datorer och vi har två i datahallen.. Eftersom vår kära Coco Bänga älskar att tugga sladdar och nätverkssladdar är väldigt dyra så var kanalerna nödvändiga. Behöver jag säga att p g a kanalerna så kan vi inte ha våra nyinköpta Billy bokhyllor mot väggen, för plastkanalerna är i vägen. Alltså får mannen ta bort lite och meka lite så att det ska funka. Suck.. Varför är aldrig något enkelt i vårt hem? Möjligen för att vi är impulsiva och gör saker innan vi tänkt igenom dem riktigt noga..


Vaknade tidigt i morse av åskdunder och att mannen rusade runt och drog ur alla sladdar.. ;o) Kravlade mig upp ur soffan, där jag numera sover nattetid eftersom övervåningen är drygt 40 grader varm och så gott som olidlig.. Susade iväg för att slänga kartonger, och inhandla lite som vi givetvis glömt handla igår. Plus ett nytt cyklop till Lillsnigel, eftersom Äldsta o Sonen försnillat hennes och därmed var hennes liv så gott som outhärdligt. Utan cyklop-inget liv, solklart, eller hur?! ;o)Givetvis lyckades hon tigga till sig Petshop-djur i ett litet paket, sen var man världens bästaste mamma i hela fem minuter! Det ni! :o)

Åkte förbi svärföräldrarna och redan i bilen på väg dit brakade åskan lös och mitt huvud började värka konstigt.. Ont som fan, första migränanfallet på väldigt länge. Kände mig som en surmule hos svärföräldrarna, men jag förklarade att jag hade så sabla ont i huvudet.. Hem, proppa i sig treo och la mig sen på soffan med en kylklamp i en frottéhandduk som sällskap. Somnade. När jag vaknade fanns en aning om huvudvärken kvar, men värsta borta, tack o lov. Tittade på när mannen skulle montera fast glasdörrarna. Eländigt jobbigt tydligen. Gick upp när han började svära, och bad Sonen hjälpa honom. Glasdörrarna kom på plats efter mycket slit och svordomar.. ;o) Nu återstår bara att ta bort de gamla Billysarna och montera upp nya på deras plats. Suck.. Vi blir nog färdiga lagom till nästa sommar.. ;o)

Nu ska jag gå ut på altanen o sätta mig o svalka mig lite. Jag har penslat på "ta bort myggj**larna grejs", tänt myggspiralen och hällt upp ett stort glas kallt mineralvatten.

Ha det så bra o ta hand om er! Kramar!

Ett livstecken i sommarvärmen!

S*Djurbolaget Thymus, en vacker svartvit kille, son till Cobran o Honey.

Det har varit en varm sommar hittills. Jag har lyckats pricka in en oerhört somrig och solig semestertid, och alla de måsten jag hade tänkt göra under semestern har liksom "svettats bort".. Inga måsten, bara vätska, sol, överlevnad. Det har varit VARMT utomhus, och på vår övervåning ännu hetare.. Phuuuui... Jag, som är ökänd som badkruka, har badat massor av gånger per dag bara för att hålla kroppen sval. Inte ens kvällstid har det svalkat, det har bara blivit aningens mindre kvavt.. Men man ska inte klaga, sägs det, så jag hoppas väl istället på svalka framöver. Hoppas kan man ju göra, eller hur?!

S*Djurbolaget Satureja, en svartvit liten kosseflicka! Jättecharmig!

Igår gick jag och Äldsta motionsslingan som går runt i skogarna o längs vattnet här i området. Den är väl drygt 2 km, och vi gick 2 varv minsann! Sen hoppade vi i vattnet vid handikappsbadbryggan Koudden och simmade några hundra meter till vår båtbrygga! Härligt! Ikväll blir det da capo! Känner att jag måste försöka göra något åt bukfetman som sitter som en smäck med åldern och bekvämligheten... ;o)

Vackre S*Djurbolaget Hyssopus, en läcker kille!

Jag hade ju tänkt göra en massa nu under min semester.. Men inget har blivit gjort.. Vardagsrummet är i bortre änden belamrat med utställningsprylar som är nytvättade och ihopplockade i högar för att göras av någonstans. Förrådet ute är proppfullt och behöver seriös rensning.. Och själv går jag runt och försmäktar i hettan.. Eftersom det inte ens är svalt om kvällarna så blir man helt matt även då. Det är visserligen rätt skönt att skita i "måstena" men när ska jag hinna med dem?!
S*Djurbolaget Melissa, artar sig kalasfint! Ser ni att hon har pappa Cobrans ögonlinjer?! Åtminstone tycker jag det! :o)

Äldsta har börjat sitt sommarjobb, Sonen har avslutat sitt. TT är mycket i stallet och pysslar, men är en typisk drönartonåring i övrigt.. ;o) Ska bli MYCKET spännande med skolstarten i höst, de lär vara som sengångare ett bra tag.. O lagom till de kommit i rytm så är det dags för helg eller lov.. Suck..

Allra vackraste S*Djurbolaget Borago, en superstilig kille PRECIS i min smak! :o)

Katterna tar det lugnt i värmen förutom de galna tre, dvs Coco, Cobran o Sharin, som tar sina tokryck ibland. Vi gör mycket mjukmat med massa vatten i för att de ska få i sig nog med vätska. Alla verkar dock klara sig fint och sover mycket för att senare på kvällen ägna sig åt myggjagande. Cobran blir lite uttråkad och försöker ideligen sätta igång nåt, och när inte det går så ägnar han sig åt att proppa i sig onyttiga saker som plastpåsar, plastremsor, papper, kattleksaker och annat. Jag bara väntar på att vi ska bli tvungna att åka in till Djursjukhuset för att operera bort något som han har tryckt i sig trots att vi försöker vara noga med allt som får vara framme.. Knaskatt!!


I måndags skedde det mest sorgliga i kattväg vi har varit med om någonsin. Allra finaste prinsessan Delfinia, kallad Kitty, fick somna in på Djursjukhuset i sällskap av sina mattar och mig. Vila i frid, Kitty..

Kitty var hängig i vår strax efter hon fick sina kattbebisar, men fick penicillin, bättrade på sig och några veckor senare blev hon dålig igen. Ny penicillinkur och lite prover togs. Hennes njurar var i dåligt skick, varför vet vi inte. Vi har ju hennes mamma, som är kärnfrisk och pigg, och på pappas håll finns inget känt. Det kan bero på många olika saker givetvis, men det är så oerhört tråkigt att vår kära foderfamilj ska behöva förlora sin vackra och goa Kitty.. :o(((( Efter ett många veckors pigghet och behandling började vårt hopp stiga, och så blev Kitty hängig igen. :o( Hon ville inte äta, drack bara och pälsen blev matt och glanslös. På rekommendation av behandlande veterinär beslutade vi att låta henne somna in. Det fanns liksom inte så mycket mer att göra mer än att starta tvångsmatning, mer behandlingar osv osv, och för vems skull? Det handlade ju bara om att skjuta upp något som ändå var ofrånkomligt.

Kitty hade ett fint liv med mycket kärlek och bästa omvårdnad, tyvärr blev det alldeles för kort.

Vi väntar på besked från obduktion, och meddelar detta så snart vi fått det.


Kramar till er alla!

Årets utställning i Kalmar över..

Det är inte utan att man är gristrött nu.. I fredags var en heldag i utställningshallen för att förbereda helgen, mycket plock och styr, och hemma strax efter att gästerna anlänt.. Goa Jane o Bert, mysiga Johanna o Johan, allra bästaste Kattis o Malin samt trevliga Susanne o Magnus samlades hemma hos oss för en trivsam kväll! Vi käkade lite pastasallad som kidsen gjort och sen blev det glasscheesecake, mums! Mycket glada skratt i gott sällskap, helt ljuvligt!

På lördagen var det dags att ställa ut inte mindre än 10 katter! Mannen hade huvudansvaret för avkomman Shantaram, och själv skulle jag dels vara assistentansvarig med god hjälp av Birgitta o Marlén, dels hålla koll på alla katter som skulle upp. Cutie fick sitt cert utan problem, men blev slagen av Johannas Posse i BIVen, grattis Johanna! Cobran fick sitt cert och blev dagen till ära Internationell Champion, samt BIV! London Boy, Vincent Vega o Beatrix Kiddo tävlade mot varandra o andra och lyckades bli de tre bästa kattungarna i grupp 4, med Vincent som slutlig segrare o BIV samt nominerad till panel. Inga röster i panelen, men han skötte sig bra! Kullen blev BIS-kull och Cutie slamrade till o blev BIS avelshane, jätteroligt! :o)

Roligast var ändå att ställa Bruce igen, lika lugn o cool som vanligt, och han blev klassvinnare och fick sitt andra CAP samt BIV kastrat! Då flödade tårarna, för när just vår gamle Bruce vinner så är det känslosamt. Allra finaste killen som är goast i världen!

Coco Bängan fick spö av vår uppfödda Shirley Mc Moose, och man har väl aldrig varit så glad över att bli tvåa! ;o) Stort grattis till Malin o Shirlan! :o) Shirleys syster Sharin fick sitt cert utan konkurrens, men hon är inte någon showkatt.. Hon tycker det är ok med utställning men har inte de kvaliteter som krävs för att tävla utseendemässigt enligt mig.. Hon är go, vacker och en fantastisk avelshona, men det räcker gott!
Murkla Mys blev ex 3 av 4 eftersom hon just nu bara är ett litet huvud på en stor kropp, men när hon vuxit lite till blir hon kanon! :o)

London Boy, börjar arta sig fint. Hans första och enda utställning! Han klarade sig utmärkt och skötte sig mycket bra.

Fina fina Trixie som blev slagen av brorsan Vincent i BIV och NOM. Tusen tack till familjen Wolke som är helt fantastiska människor och som ställer upp så mycket på oss. Tusen tack också till London Boys matte Ingrid som alltid är gullig och rar och som lät oss få låna honom till utställningen, samt till supertrevliga ägarna till Vincent Vega, Kim och Cassandra!

Helgen var varm och het, men alla katter klarade sig ypperligt väl. Lite värre med en del ägare som blev kinkiga i värmen.. ;o) Men det får man kanske räkna med?

Söndagen flöt på bra, först åkte vi till barndop eftersom brorsans lille maffioso till son skulle döpas. Därefter i ilfart tillbaka till utställningen och jobba. På söndagen var det bara långhår o korthår, så inga katter från oss. Skönt! Det blir alltid lite stressigt när man både ställer ut och jobbar.

Nu ska jag snart ner till havet och slänga mig i böljorna de blå! Det är oerhört hett o soldisigt ute! Ikväll kommer Lillungen och Gurra på besök för att sova över ett par dagar, det ska bli jätteskoj!

Ha det gott allesammans och kramar till er alla!

Kattbebisar och semester..

Wilma hälsar på Cobrans bebisar, här S*Djurbolaget Borago, en riktig blivande stjärna!
HÄR finns nya bilder på S*Djurbolagets bebisar, med vår Cobra Starship som stolt fader!


Wilma har en alldeles egen stil, det kan man inte förneka... Ovanstående bild är tagen igår innan hon skulle susa till sin kompis för lek.. Kan inte påstå att varken jag, mannen eller någon annan höjer på ögonbrynen längre oavsett vad hon klär på sig.. Själv tycker hon att hon är kalassnygg, men jag vet inte jag.. ;o)

Dagarna fylls av plock o styr och emellanåt går vi ner till vår båtbrygga o badar. Det är så nedrans varmt ute att man knappt uthärdar om man inte badar. Övervåningen på huset är sanslöst varm, så pass att jag vissa nätter går ner o lägger mig på soffan i vardagsrummet.. Men man ska inte klaga, sommaren är äntligen här, och med besked!

I helgen väntar utställning i Kalmar och vi förbereder för fullt. Glass ska hämtas, för det kommer att bli varmt i helgen, katterna ska kammas o prepareras. Förmodligen har Cutie enorm konkurrens som vanligt, men jag vet ju ändå att oavsett utställningsresultat är min pojk finast i världen! Så typiskt bara att han går i full päls till sommaren.. I vinter lär han väl vara naken totalt.. ;o) Mannen är lite bekymrad, för Cutie väger numera ett halvkilo MER än Cobran! Själv tror jag att det beror på att Cutie blev könsmogen ett bra tag innan Cobran, och har stabiliserat sin hormonnivå o därmed är lugn o trygg i sin hanighet. Cobran däremot ger uttrycket "tonårsslyngel" en äkta innebörd, men jag är ändå så stolt över våra fina pojkar.

Cobran gillar att knöla in sig på databordet, bland all bråte som ständigt samlas där. Sötkillen!


Bängan fick stående ovationer av gäster som kom för att kika på våra katter eftersom de funderar på att skaffa skogkatt till hösten. Vi hoppas att få till en fin kombination mellan Cobran o Coco, men ibland funderar jag på om det inte vore bättre med Cutie?! Nåja, vi får se, än finns tid att tänka på det..

Candy har mått prima sedan kastreringen, och bibehåller makten som alfahona än så länge. Älskade tanten, hon fyllde åtta år för ett litet tag sedan!


Å så gammeltanten som fyller nio år i vinter! Blossa, the one and only! Världens snällaste och raraste katta, även om jag nog inte tycker att hon ser särskilt skogkattlik ut.. Vad gör väl det, hon är ändå den allra bästa vän en människa kan önska sig!

Nu ska jag ta tag i mitt liv o börja plocka o göra i ordning så att jag blir klar med alla förberedelser inför morgondagen, då vi ska tillbringa dagen med att bygga o fixa inför utställningen. På kvällen väntar träff här hemma med goda vänner, så trevligt!

Ha det gott allesammans och ta hand om er!

Midsommarmys..

S*Djurbolaget Melissa och Linn gosar!

Å så har semestern startat och midsommar är över för i år! Vi har haft en härlig midsommar nere hos släkten i Kristianopel, god mat, trevligt sällskap och mys på hög nivå. Så vi var nöjda med vår midsommarafton när vi susade hem till Kalmar igen framåt ettiden på natten.. Midsommardagen var också väldigt trivsam, en god vän kom förbi med sina döttrar och vi käkade sill o potatis på dagen, badade och på kvällen blev det grillmys. Härligt! Datorn har nästan varit helt avstängd, men tv:n och fotbolls-VM har rullat en del. I eftermiddag är det så dags för mitt favvislag England att spela, och jag börjar redan bli nervös. Nåja, det blir som det blir, men hoppas på avancemang kan man ju alltid göra!


Melissa, 7 veckor!

Semestern startar med förberedelser inför nästa helgs stora utställning i Kalmar. Vi ska dessutom på barndop på söndagen, då lillbrorsans söta Anton ska döpas.

Vi kommer inte att åka någonstans, det blir svårt med huset fullt av katter och Sonen som sommarjobbar i två veckor till.. Men vi ska ha en mysig semester ändå, även om det blir massor av hemmapyssel såväl ute som inne.

S*Djurbolaget Thymus, 7 veckor. Den profilen är inte fy skam, eller hur?!


Thymus igen.

Candy mår prima efter kastreringen och snart väntar hennes bantningskur. Jag har sagt att den får dröja lite till eftersom vi har semester ;o), men om ett par veckor kör vi!

S*Djurbolaget Satureja, 7 veckor.

Katter o ungar mår bra, sonen jobbar för fullt på sitt sommarjobb och Äldsta har några veckors ledigt innan hennes sommarjobb startar. TT ägnar mestadels av sin tid i stallet hos ponnyn. Men det är en hel del arbete även för henne.


S*Djurbolaget Hyssopus, 7 veckor.
Nästa helg blir väldigt intensiv, vi har massor av katter som ska ställas och vi ska dessutom försöka hinna umgås lite med såväl släkt som vänner. Därför kommer veckan som kommer mest att gå åt att förbereda och fixa så att vi kan lägga allt fokus på utställningen nästa helg.

Min favvis, S*Djurbolaget Borago, 7 veckor!
En tur till Djurbolaget för att kika lite på kattungarna som pryder dagens blogg blir det också! Ungarna är jättemysiga och väl fostrade av matte o husse, och jag är jättenöjd med såväl temperament som utseende hos kullen.


Borago igen.

Men nu väntar plock o pyssel här hemma, sen får det nog bli en tur ner till havet för ett dopp.. ;o) Kanske.. beror ju lite på hur varmt det är i vattnet..

Ha det gott allesammans och kramar!