Lördags-surr..

Idag har vi fått kort på Raggarbjörn från foderkullen! Han är en mycket ståtlig kastratherre på dryga 6 kilo! Jag tycker faktiskt att han är ganska lik Bruce Viggesson! Tack Janne & Carina för att ni tar så väl hand om Ragge, vi tycker också att han är en pärla!
Idag har jag varit på styrelsemöte med kattklubben halva dagen och sedan har jag städat o plockat lite samt lagat middag. Jag hann med att fota kattbebisarna också, Donnie har lite sämre viktuppgång, men går upp i a f, och det har varierat lite kattungarna emellan tidigare också. Helt klart är att Corpse Bride är största svullot, hon är fortsatt tjock som en tunna! Verkar som om hon alltid för supertutten! ;-) De är pigga o livliga, förutom Corpse Bride som mest sitter o ser söt ut! Ska försöka få tid att lägga in de nya bilderna på bebisarna i bloggen i morgon..
Ikväll ska jag ta det lugnt o kolal på tv samt mysa med bebbarna! Jag ska också fixa lite chicken nuggets och ris med mango chutney o sötsur sås.. Mmmmm.. Biskvitterna har jag redan ätit upp..:-O så imorgon får jag baka nya.. ;-)
Ha det gott o hoppas det har gått bra för katterna som tävlat i Göteborg idag!

Herreminje...

Pust... Så har då skvallret även nått våra öron, dvs att vi har ett sjukt katteri... Katter dör här hemma till höger o vänster o jisses, vi som trodde de levde?! Åtminstone ser det så ut i våra ögon, alla våra fem katter och fyra kattungar lever o verkar må synnerligen förträffligt... Kanske är de zombies?? ;-) Dompan är lite tunn efter sina barns eviga tuttande och Candy är istället aningens tjock... Loppan är pigg som ett troll men är fortsatt måttligt road av att det finns kattbarn i huset, för si di tycker ho inte om! Bruce är en femkilos kille på åtta månader som tror att han är "Den Store Älskaren" personifierad... Å får därmed gömma sig undan ilskna honor o kastrater på en köksstol under vaxduken med jämna mellanrum.. Blossa är lika knäpp som vanligt, totalt utan rang och helt tillfreds med hela hushållet o ständigt lika god o omtänksam mot alla.. Jag tror att de andra katterna betraktar Blossa som en galning, för hon tillåts göra vad som helst, hur som helst och får all respekt i världen av övriga hushållet trots att hon ser skojjig ut med sin svansdefekt och är allt annat än smart! Kattungarna lever också o har hälsan, de utvecklas enligt planerna och mår förträffligt. Av våra uppfödda kattungar så lever alla utom två stycken i foderkullen. stackars lilla Kon-Tiki som drabbades av cancer och dog alldeles för tidigt.. :-( Å så Polar Bear, den stora fina teddybjörnen som så framgångsrikt vann domarnas och publikens hjärtan med sin utstrålning och skönhet, för att inte tala om sin oerhört coola inställning till allt o alla. :-( Vila i frid! Frågor runt Polar Bears bortgång besvaras enklast av hans ägare och tillika egentliga uppfödare S*Laterna Magica's (även om vi gärna ser oss som fosteruppfödare eftersom vi fanns med i allt runt kullens tillblivelse och Poláren levde här i vår omsorg från sin födsel den 13 februari 2005 fram till mitten av juni samma år). Polar Bear dog inte här, inte heller under vår omsorg och vi tycker att det är en tragedi att han gick bort så tidigt i livets skede. Orsaken till hans bortgång var sjukdom, dock ingen sjukdom som vi har orsakat eller medverkat till, åtminstone inte vad vi vet?! Jag hoppas att alla ni som har svårt att stilla er nyfikenhet tar kontakt med Polar Bears ägare och inte snackar skit om mig, för jag måste erkänna att kopplingen mellan hans död och vårt katteri har jag svårt att se... ;-) Annars är ni välkomna att ringa mig. Jag finns hemma mellan 18-22 varje kväll eller via min mail på wildathearts@hotmail.com

Vårt katteri kommer säkerligen att drabbas av sjukdomar. Alla kan vi få katter som visar sig ha HCM, som får Fip, eller andra sjukdomar, men jag kan garantera att jag kommer att vara fullkomligt ärlig med det vi råkar ut för eftersom jag inte anser att det är något att skämmas för! Och jag vill absolut inte att andra kattägare eller uppfödare ska drabbas eller smittas av något från oss!!! Vi gör alla så gott vi kan utifrån de förutsättningar, inställningar och mål vi har, men ibland är ödet och livet grymt!

Här kommer lite statistik om vårt katteri:

Hittills har vi haft 3 dödfödda kattbebisar,
3 kattungar som drabbats av ögoninfektion (foderkullen),
1 som blivit rejält magsjuk (Bruce Viggesson, som när han var liten bebis blev avmaskad och därefter jättesjuk. Enligt veterinären hade han fått bakterier i tarmfloran och efter en veckas behandling med Trevis var han ok igen.Han har hittills varit frisk o kry och det hoppas vi att han fortsätter vara i många herrans år!),
1 svansdefekt (Blossa som har ekorrsvans och en rejäl knick)
1 liten tjeja (inte sjuk eller defekt, bara inte så matglad som fertil, troligtvis anorektiker då, och heller inte av den storleken att vi ville avla på henne eftersom vi är ytters petiga med vårt avelsmaterial.. Loppan heter hon och hon är en underbar skönhet! Som kastrat trivs hon ypperligt och väger idag 3,5kg. Helt ok, eller?).
Vi har varit hos veterinären för att vaccinera eller blodtesta våra katter o kattungar och för att chipmärka o veterinärbesiktiga samt HCM-testat Candy och Dompan som är våra avelshonor. Bägge var fria från HCM vid testtillfällena.
Loppan fick också en spruta B-vitamin för att få ökad matlust.
Candy hade en gång som ett-åring utslag på hakan, troligtvis orsakat av ett foder hon inte tålde. Då var vi hos veterinären och hon fick en salva som vi smorde på och har sedan den dagen varit kärnfrisk..
Vi var också hos veterinären en gång med Dompan som fick en varböld på svansen p g a fetsvans.
Vi var ett flertal gånger med ett par kattungar från foderkullen hos veterinär p g a ögoninfektion. Testerna visade negativt på både Chlamydia och herpes. Troligtvis ett virus.

Fler veterinärbesök eller sjukdomar kommer jag inte på, men om jag kommer på nåt mer ska jag återkomma med det.

2006 var vi med egna katter på 8 utställningsdagar. Vi kommer troligtvis att åka på någon eller några dagars utställning till innan året är slut.
2005 var vi på utställning 5 dagar med egna katter,
2004 var vi på 10 utställningsdagar,
2003 var vi på utställning 4 dagar,
2002 var vi på 1 utställningsdag.

Vi har haft en kull 2004, där det föddes 3 levande och 2 dödfödda. En av de dödfödda föddes med tarmarna utanför.. De tre lever än idag. En av dem verkar som avelshane.

en kull (foderkull) i februari 2005 (7 födda varav 1 dog efter ett par dagar av trolig lunginflammation, han var liten och pyttig vid födseln och stöttes bort av mamma. Vi försökte stödmata, men han dog trots våra försök till omsorger. Kontiki dog i cancer i december 2005 och Polar Bear dog i augusti 2006 när han var drygt 1 ½ år)och

en kull 31 december 2005 (1 dödfödd och 4 levande, som lever fortfarande) samt

en nuvarande kull på 4 levande kattungar som föddes 21 augusti 2006.

Våra egna katter flyttade hit i
april 2002 (Blossa),
september 2002 (Candy),
december 2003 (Loppan) och
mars/april? 2004 (Dompan).

Sedan har Bruce stannat kvar och därmed har vi 5 egna katter, varav 2 fertila honkatter o 1 fertil hankatt. Vi föredrar att hålla vårt kattantal lågt, och planerar inga nyinköp.

Candy har varit iväg på parning två gånger,
Dompan har varit iväg på parning två gånger.

Vi försöker att med jämna mellanrum "bara vara" eftersom vi tror på pauser från utställning och avel för att alla våra katter ska få den tid de behöver och för att hålla stressnivån låg. Vi har hittills inte omplacerat någon katt. Vi har lyckligtvis haft glada, harmoniska katter, dock blir Dompan åksjuk och Candy tycker att utställningar är pest (men hon har aldrig varit dum, men fräser lite o spänner sig...). Vi älskar alla våra katter, oavsett utställningsframgångar eller avelsförmågor! Alla är lika mycket värda och lika betydelsefulla! Vi tror också på långsiktigt avelsarbete och samarbete mellan uppfödare. Mer om hur vi ser på avelsarbete kan ni fråga om, för det blir alldeles för långdraget att berätta här.. ;-)

Man kan inte skydda sig mot allt, men vi gör vårt bästa för att bibehålla harmonin i vårt katteri och det gör vi genom att älska våra katter och sköta om dem på allra bästa sätt vi bara kan. Vi köper och ger dem bra foder och vitaminer. Vi testar våra avelsdjur för Fiv/Felv och HCM-testar enligt Maine Coon-kattens & Skogkattslingans rekommendationer. Candy var dock inte HCM-testad innan sin första kull och Dompans dåvarande ägare valde att inte HCM-testa henne innan foderkullen. Vi rensar katternas toalådor (vi har flera stycken) flera gånger om dagen (2-4ggr) o skurar dem samt byter sand med jämna mellanrum. Vi sköter katternas vaccinationer och håller oss till Sverak/FIFes regler. Vi avmaskar dock ytterst sällan eftersom vi istället undersöker katternas avföring då vi tror att ett för överdrivet och onödigt användande av avmaskningsmedel är onödigt och t o m skadligt på lång sikt. Vi dammsuger i stort sett hela lägenheten varje dag eftersom vi har fyra barn och katterna och barnen lyckas sprida sand o annat överallt.. ;-) Alla våra katter är veterinärvårdsförsäkrade och alla kullar födda härhemma (inklusive foderkullen) är försäkrade i vårt namn och försäkringsbolag. Våra aveldjur är dessutom livförsäkrade. Dessutom kelar o gosar vi med dem, samt kammar o badar o klipper klor mm mm mm. När vi åker på utställning är det oftast Malin, dvs jag, som åker iväg och Stefan stannar hemma o sköter om hemmavarande katter. Vi åker aldrig på utställning vid minsta misstanke om sjukdom i vårt katteri!!

Om någon har åsikter eller funderingar eller frågor om oss och/eller vårt katteri är ni välkomna att maila oss eller ringa. Ni är också välkomna på besök!

Hoppas att jag i och med detta "statement" kan beskriva lite hur verksamheten i vårt katteri ser ut? ;-) Receptet på "biskvitterna" kommer nån annan dag... ;-)

Sakta men säkert uppåt igen..

Tjohoooo! I'm back! Eller... någorlunda på väg uppåt igen i a f.. TACK o miljoners tack för support o stöd!! Känns SKÖNT att veta att det är fler som har fula cyklar o som tänker på samma sätt! Nåväl, om andra tycker att jag är en sunkråtta så får de väl tycka det då! Skiter jag i! Å min cykel funkar alldeles utmärkt..eller för att undvika överdrift så rullar den ok i a f.. Utmärkt var väl kanske att ta i.. ;-)

Igår var jag alldeles off och orkade inte ens blogga.. Satt bara o pillade på mina kattungar o plockade o pratade lite i telefonen. En liten stund vid datorn o sedan "Idol".. Jag kan inte hjälpa det, men snacka om folk som saknar självinsikt!!! Jesus, Maria o Josef alltså!! Phui! Men ärligt talat, så är det väl i alla världar o inte bara i Idol.. Så mitt djupsinne består i funderingar kring moraliska värderingar o etik.. Jag vet inte hur många gånger man hör kattuppfödare förfasa sig över vad andra har eller inte har gjort, men ändå gör de själva precis samma saker.. men då är det tydligen skillnad.. Hmmmm... Å andra sidan kan man ju vara lite väl självkritisk, som jag själv.. Visst höjer jag ett ögonbryn eller t o m två ibland när man kollar på en del katthemsidor, men å andra sidan, vem är jag att döma?? ALLA har vi olika förutsättningar och ALLA tycker vi olika och så länge inte katter o folk far illa så är det ju upp till var o en, eller hur?! Skvallret i kattvärlden är ju vida känt, men å andra sidan är det precis lika skvallrigt i alla andra världar också, så vaddå? Sedan har jag ett dilemma med just skvaller, för det finns skvaller och det finns information. Vad ska man göra om man vet att t ex ett katteri har kattpest(obs! nu hittar jag på, jag vet inget katteri som i nuläget har kattpest!) men ägaren ändå säljer katter vidare till andra och inte informerar om vad som pågår? Om jag då vet, ska jag då hålla käften o låtsas som det regnar? Observera att jag nu bara spekulerar, det är absolut ingen hänsyftning till någon eller några!!! Där har vi en form av skvaller, men det skvallret är ju ganska befogat eftersom det är på den vägen man kan avslöja alla lurifaxar som härjar i kattbranchen. Å andra sidan så finns det de som utnyttjar skvallret genom att baktala andra och DÅ är det en annan femma! Kritik ska man kunna ta och självklart skulle jag bli ledsen om någon pratade illa om mitt katteri, men samtidigt skulle jag ju få mig en tankeställare.. Kanske det är något som inte står riktigt rätt till? Å andra sidan så hoppas jag o ber till gudarna att mina kära mentorer skulle dra mig lite i öronen då, för jag är ju trots allt novis fortfarande och därför har jag ju mina mentorer o dessutom dem som jag samarbetar lite med som kan upplysa mig om mina fel o brister på ett rättframt sätt.
Sedan har vi de som håller på med "mycket snack o liten handling".. dvs de säger en sak o gör precis tvärtemot och man får ha en tankeverksamhet i samma hastighet som blixten, för lika ofta ändras planer o mål o syften... Hmm.. Det har jag också svårt för trots att jag själv är ohyggligt impulsiv och ibland något obetänksam så funderar jag lääääänge o väl innan jag tar ett beslut o då när väl beslutet är fattat så kör jag på den linjen. Här kommer ju min kära sambo in i bilden också, han kan hojta till med jämna mellanrum när jag har för mycket adrenalin o rusar åstad. Då kan han säga ifrån o be mig motivera, å så blir jag tvungen att tänka igenom det jag precis är i färd med att göra.. Tack, sambon, du är GULD värd!

En del människor har verkligen talets gåva och kan prata o motivera och säga vad de tycker..o sedan gör de PRECIS tvärtom!! Man får en seriös bild, men den bilden har dessvärre en smutsig baksida som jag inte kan förstå mig på.. Gissa om jag blir konfys då? En hel del sådana människor har jag råkat ut för. Alla är vi olika och alla tänker vi olika, men jag personligen har oerhört svårt att hantera människor som ändrar sig eller säger en sak o sedan gör tvärtemot. Jag klarar inte av att lita på dem! Däremot kan jag tycka de är trevliga på sitt sätt, men jag passar mig noga för att ge mig in i deras värld, för jag hänger helt enkelt inte med då.. Jag tror att jag helt enkelt är lite för blåögd ibland, och lätt kan ta en hel del skit, irritera mig och sedan någon gång så brister det... å då är det inte roligt, för då blir jag så in i ... förbannad! Därför försöker jag hålla mig till någorlunda stabila människor, för jag själv kan vara en sådan virrpanna att jag verkligen behöver någon som är bättre organiserad o mer effektiv än jag.. För jag kanske har lite likheter med "mycket snack o liten handling" eftersom jag alltid skjuter upp saker o ting o lätt tar på mig alldeles för mycket, men å andra sidan brukar jag göra det..såsmåningom..

Jag har ju en hel del kunskaper i funktionshinder och ärligt talat så tror jag faktiskt att jag har en släng av AD/HD.. Hehehe, och eftersom det är familjebundet o mitt ena barn har det (o en av de andra också kanske?) Ganska komiskt faktiskt, helst eftersom jag jobbar med människor som har utvecklingsstörning och neuropsykiatriska funktionshinder som t ex AD/HD, Damp mm men jag har diskuterat med mina arbetskompisar o de håller faktiskt med mig om att jag är en typisk AD/HD-profil, som lyckas tack vare min enorma intelligens.. (det där sista efter kommatecknet med intelligensen har jag lagt till själv, det har inte mina jobbarkompisar sagt..)! Hehehe, så nu ska jag börja håva in handikappsbidrag o skaffa mig åtta manliga (skitsnygga o mellan 18-22år) assistenter som diskar o städar åt mig varje dag så jag kan ligga på en divan o käka vindruvor.. Hahaha! Skulle inte tro det va?! Nåväl, hur som helst så är det ju så att stress kan få en person att uppfylla en del av kriterierna för AD/HD, men i mitt fall så tror jag inte att det är stress... Det är nog generna... ;-) Å andra sidan så är jag glad o nöjd trots det, för mina problem med impulsivitet, låg uthållighet och lite svårigheter med utomstående intryck som t ex tv-surr, tjat o annat kan nog lätt jämföras med andra flerbarnsmammors symptom...? Jag har tänkt att jag nog borde hitta ett parti som inför 4 timmars arbetsdag för alla som har fler än tre barn, gratis SPA-vistelser för utarbetade mammor minst en gång om året och som en liten jämnställdhetsgrej inför varsin gratisbiljett till sportevenemang en gång i kvartalet för alla dessa kvinnors män.. ;-) DET partiet skulle jag vilja hitta!! Jag vill också tillägga att jag har en mycket öppen syn på neuropsykiatriska funktionshinder, jag gillar inte att placera folk i olika fack och jag väljer här att nämna ett "citat" (tror inte att det är precis korrekt, men innebörden fattar ni nog..): "En "Normal" människa är en människa som inte blivit tillräckligt utredd..." Jupp, nog är det så... Men diagnoser är ändå viktiga i vårt samhälle och även om man inte bör stoppa in t ex barn i olika fack så bör man möta dem på deras egen nivå och tyvärr har jag sett o hört om MASSOR av barn som har lite "spring i benen" o dålig koncentrationsförmåga som hela tiden ska skärpa sig! Men om de inte kan skärpa sig då...? Där kan en diagnos hjälpa till med att få omgivningen att förstå att alla barn faktiskt är olika och behöver olika hjälp o stöd i livet... Får man bara den enkla hjälpen så kan man fungera normalt och må väl, men får man den inte så blir man etter värre... :-/ Jag tror hellre på avdramatisering av diagnoser, för alla har vi nog en släng av både det ena o det andra i perioder, men ingen ÄR ju sin diagnos, för vi är ju alla människor! Det är nog det mest trista med diagnosticering, att folk inte förstår utan tror att personen är sin diagnos.. :-(

Så. Det blev en låååång och fundersam blogg idag, håll tillgodo eller låt bli.. ;-)
Nu ska jag ner o pilla på mina kattbebbar o dammsuga o laga middag bestående av röda pölser o potatismos.. Mumisgt! Mannens jobbdator kraschade så han blir sen.. Stackarn! Ikväll ska jag mumsa i mig MASSOR av "biskvitter" (min dotter Linns namn på små biskvier) för choklad ska vara bra när man är nedstämd tror jag.. De var skitlätta att baka, TACK till Marie Bazooka för detta recept! Mummmmmmmmmmsigt!

Hängig och urholkad..

Det här blir ingen glad o pigg blogg i a f.. Jag känner mig hängig o har varit hemma med febrig 10-åring idag. Sovit o slumrat mest hela dagen. Lite telefonprat också, det var ett kul avbräck och inte så lite oväntat! Dagens höjdpunkt faktiskt! Tack! Det var en trevlig pratstund även om jag nog lät aningens förvirrad i början... ;-)

Jag tror jag börjar bli lite deppig, ärligt talat. Inte bara allt runt Polar Bears död, som verkligen känns fruktansvärt, utan även om andra fundamentala saker som vad jag egentligen är för en människa. Jag har ont i magen, för jag känner mig verkligen usel! Jag tänker på hur olika vi kattuppfödare tänker och vad vi egentligen står för, och jag är besviken o ledsen på en del saker som hänt under mina år som kattuppfödare men är nog lite dumsnäll o feg ibland. Jag vill liksom inte bli ovän med folk som jag faktiskt på ett sätt tycker om samtidigt som jag känner mig besviken och saker o ting liksom bara läggs på minussidan hela tiden.. På ett vis är det ju lätt, bara att lyfta telefonen och säga vad man tycker o tänker, men å andra sidan vill jag inte vara taskig.. Men å andra sidan är det kanske taskigare att inte ta bladet från munnen och säga vad man tycker, problemet är väl bara att det är så sabla svårt! Dessutom har jag tänkt en del över hur man egentligen är en bra människa. Jag är uppenbarligen inte någon höjdare i a f, för jag vill att alla människor ska vara glada o må bra och jag är nog ibland lite för mycket av försök till hjälpare, som sedan går om intet för jag hinner inte med allt o alla som jag tänkt hjälpa.. Å en del vill såklart inte bli hjälpta.. Och vem ör jag som tror att jag har rätt, jag kanske är helt fel ute?! Jag är också sur på alla "vanliga" människor som tror att bara för att man har fina kläder, fin bil, prydligt hemma med nyaste modet på möbler o gardiner osv är man en übermänniska... Å så klankar man ner på familjer som vår för att vi inte är lika välordnade och "fina".. Tänk om folk i allmänhet kunde sköta sitt istället för att lägga sig i andras! Inte fan bryr jag mig om grannen har en ful cykel, eller om deras ungar har eller inte har märkeskläder? Men en del bryr sig ständigt o jämt och ser bara saker ur sitt eget perspektiv.. Jaja, sånt är livet, men det är så fruktansvärt tröttande bara! Jag är nog rätt ointresserad egentligen av huruvida människor följer modet eller hur de har det hemma, men uppenbarligen är vi alla olika.. Uppenbarligen är det för en del viktigare att man har en viss stil hellre än att man bryr sig om varandra och hjälper varandra och jag är så hiskeligt trött på snobbism så att jag nästan spyr! Och på ytlighet! Men det är tur att det finns andra människor som är så himla duktiga, för jag är definitivt inte en av dem. Här är det stökigt till 99%, vi har ytterst få märkeskläder och jag har en jävligt ful cykel. Inte så att jag är stolt över det, men det finns väl viktigare saker att bry sig om... Men som sagt, alla är vi olika... Får väl tänka som så att det är ju alltid roligt att andra tycker att man är intressant nog att prata om, och det är ju alltid nåt! ;-/


Kattbebisarna är i alla fall ljuvliga! Idag har de gosat o myst och jag tycker de är otroligt pigga och "med" redan nu! Jag är så glad för de små liven, tur att de finns!! Imorgon ska jag o febersjuka ungen vara hemma igen, men då ska jag gaska upp mig, jag lovar! Tack o godnatten!

Galna bebisar o magsjuka ungar...

Vaknade trött som en gnu i morse, somnade framför tv:n igår kväll. Dödstrött.. Kände att det kliade på magen och vid en titt upptäckte jag att jag hade fått ett stort födelsemärke som kliade och som såg lite märkligt ut. jaha, där kom den, malignt melanom.. Vid närmare granskning insåg jag att det var en FÄSTING! Hjääääälp!! Började slita o dra och nu lär jag säkert få borrelia, för huvudet sitter kvar trots idogt kretande... Jaja, hellre borrelia än malignt melanom, det gäller att se på det från den ljusa sidan.. ;-)))
Haft en rätt tung dag på jobbet idag, annars har allt flytit på.. Tvätt o plock som vanligt.. Lagade wokad kyckling med böngroddar, bambuskott, minimajs och ris, jättesmaskigt! Fast roligast var att lura Wilmas kompis att vi åt maskar.. Hehehe, jag är olidligt barnslig ibland... Hon såg ganska förfärad ut en stund och det var skojsigt! ;-)
Fotat bebbarna idag, vojne vojne, det är INTE lätt! De kravlar, springer och rör hela tiden på sig som troll, så tyvärr blev det inte högsta kvalisort.. Nåja, inte mycket man kan göra åt det, är liiiiiite avis på de som tar kanonbilder hela tiden.. Kattungarna växer, men jag tycker fortfarande att de är tunna jämfört med...tunnan Corpse Bride... Hon ser ut som våra kattungar har gjort tidigare, men springer man maraton runt bolådan hela tiden (Edward o Donnie främst) så kan det ju inte bli annat. De har stooooora tassar alla fyra! Ser faktiskt riktigt fina ut, men jag är grymt partisk! *flinar*

Det börjar dra ihop sig till utställningen i Höör, och jag har en nakenkatt.. Nåja, lite kindskägg har han o rävsvans, men annars är han bedrövligt kortpälsig.. Tur att han har storleken i a f.. De andra kissarna mår bra, Loppan börjar bli lite mer "normal" igen, men bebisarna går hon omvägar runt. Usch o fy, tycks hon tänka!

Nu ska jag hoppa i badet! Hej svejs!

Bilder på småbebbarna!

Söndag.. Har vaknat på rätt sida idag och diskat, grejat o donat. En stund vid datorn har det också blivit.. Å så har Linn o jag fotat de små grisarna! Gud, så söta de är! HELT fantastiskt ljuvliga!
Edward är o förblir en liten favvis även om jag tycker Donnie är snyggare.. Corps Bride är också en charmerande liten dam och jag tycker nog att hon ser ut att bli smoke! Både kul o trist, för då lär väl hon o syrran fightas på utställningar... Jaja, det ger sig nog.
Candy är dagmamma och verkar tro att kattungarnas väl o ve hänger enbart på henne.. Fick stänga in henne på toa för att överhuvudtaget kunna ta några bilder på ungarna.. Hmm.. Å hur fasen ska hon börja löpa i höst med bebbar här hemma...?
Stefan är hängig, jag tror att han börjar bli lite vidbränd av allt jobb.. :-( Får pyssla om honom lite extra tror jag..
Annars händer det inte mycket, ska ner o diska o sy klart puffarna som jag donerar till Skogkattmästerskapet nästa helg.
Vad tror ni, är Edward 03 eller kanske t o m 02?
och visst ser "Skorpan" ut att bli smoke?
Hon är en riktig liten sötnos, eller hur?

Tack o hej, leverpastej!