Fredagsmys och jobb

Igår gjorde jag nästan allt jag hade föresatt mig, men dessvärre fick jag feber och kände mig allmänt hängig hela dagen. Så till sist kallade sängen och jag var tvungen att vila en stund. Sedan hämtade jag Wilmis på dagis och så vilade jag lite till. Så det var en riktigt slö dag, men det viktigaste blev utfört... Dock överlämnar jag sängklädesbytandet till min sambo.. ;o) Nu har jag kurerat mig med blåbärs- och jordgubbssmoothie samt massvis med vitaminer och honung, så förhoppningsvis håller jag formen över de här två jobbdagarna (nätterna) i a f. Imorgon ska jag sova en stund på fm, sedan har Maja stalljouren, så då blir det till att åka till stallet och ägna eftermiddag o kväll åt detta.

Ikväll ska jag klippa klorna o kamma katterna. Det kan behövas, för Cobran hade sin vanliga attack igår när jag o mannen vek tvätt. Han kastar sig över de plagg man försöker vika och attackerar med vild frenesi eftersom han tror att vi leker med honom! Knasbollen! Hans klor är sylvassa, och känns inte alls mysiga att få i bröstet.. Cutie ligger mer på lur och är lite mer klipsk, men Cobra är full turbo framåt, utom när man kommer utanför hemmets trygga vrå..! ;o)Blossa behöver sin sedvanliga duvning av pälsen, och jag måste bada henne framöver! Dompan älskar att bli kammad, resten av sällskapet finner sig i det, men är inte överförtjusta! Bruce, som i vanliga fall är snällheten personifierad, kan t o m bita i kammen! Sötisen! Dessvärre är det aldrig någon som någonsin kan bli rädd för herr Viggesson, han är liksom omöjlig att skapa denna känsla..

Läser en bok om kinesisk livsfilosofi, undrar om jag innerst inne är kines??

"Den kinesiske filosofen är en man som drömmer med ena ögat öppet, som betraktar livet med kärlek och mild ironi, som blandar upp sin cynism med vänlig tolerans. Då och då vaknar han upp från livets dröm, men börjar snart att nicka och somnar igen. Han känner sig mera levande när han drömmer än när han är vaken, och därigenom får också hans verkliga liv liksom en slöja av overklighet. Med ena ögat slutet och det andra öppet inser han det fåfängliga i det mesta som försiggår omkring honom och i sina egna strävanden, men han bevarar tillräckligt med verklighetssinne för att kunna utföra sina göromål. Han blir sällan desillusionerad, ty han har inga illusioner och lika sällan blir han besviken, ty hans förväntningar är aldrig stora. På detta sätt har han frigjort sin ande."

Nåja, det där med att betrakta livet med kärlek o ironi var väl knappast jag i ett nötskal.. Däremot är och förblir jag en drömmare! Och jag har ganska små förväntningar och sällan några illusioner.. Och jag VET att ju färre mål man sätter upp per dag desto mindre besviken blir man, men å andra sidan blir jag ju inte besviken om jag inte klarar av att följa mina listor.. En person med Luther som sällskap skulle förmodligen bli det, men jag blir ärligt talat inte det. Förmodligen för att jag är en synnerligen loj människa.. ;o) Jag kan bli irriterad för att jag har glömt något, men om jag inte har hunnit med något så har jag ju inte hunnit med. Inget att lipa över för det, för jag vet att jag har gjort något annat viktigt istället.. Eller kanske t o m viktigare. Mina listor är främst till för mitt eget komihåg, och för att jag ska se vad jag verkligen HAR gjort, inte för att jag ska beklaga mig eller för att jag har ångest över att inte hinna med.. Då har man totalt missuppfattat! Jag är väl medveten om mina brister och egenskaper, samt mina fördelar. Jag beklagar mig heller inte för att Beirut ser ut som just Beirut, jag gör bara ett kallt konstaterande, samtidigt som jag inser att krasst sett så kan och hinner jag inte. Jag är den jag är, och jag är kanske inte alltid nöjd med det, men jag accepterar det. Och de bitar jag är mindre nöjd med försöker jag att göra något åt. Jag har själv valt mitt liv utifrån de förutsättningar som just jag begåvats med eller införskaffat. Och jag är faktiskt, trots vissa önskningar, väldigt nöjd med väldigt mycket i mitt liv! Samtidigt som jag har andra saker som jag är mindre nöjd med.. Anledningen till att jag har tidsbrist är för att jag har valt att skaffa många barn, många katter, ett aktivt liv i form av många åtaganden, jag har jobbat heltid av eget fritt val för att jag tycker att jag inte har råd att jobba mindre och jag försöker pussla med dygnets alla timmar så att mitt liv ska gå ihop. Men dessvärre har även en tidsoptimist som jag sina begränsningar. Och nästa år kommer jag att ta det lite lugnare för att jag inte orkar med tempot jag har just nu.

Idag har Linn varit sjuk, jätteont i huvud, hals och mage. Det är definitivt någon släng av influensa vi har i familjen, dock går det hittills att hålla den hyfsat schack med lite medikament och vi är inte helt utslagna. Men såväl Stefan som Sacke går lite på halvfart, och Wilma har också varit lite hängig. Å jag, och nu Linn. Bara Maja som klarat sig hyfsat. Idag har jag ägnat mestadelen av dagen åt att försöka pussla ihop klubbtidningens alla sidor på rätt platser o rättat till små skavanker.

En sak som irriterar mig enormt mycket nu och alltid är värlspoliser och världsmästarmänniskor! Ni vet sådana där som vet precis hur allt ska vara, hur allt är och som är synnerligen skötsamma och ordentliga och alldeles för duktiga för sitt eget bästa enligt min åsikt.. Men å andra sidan, vem är jag att döma? Värlsmästarmänniskan styr upp allt och alla eftersom man är just en världsmästarmänniska, och för att man vet minsann hur alla andra borde leva sina liv. Tillåt mig spy! Man kan enligt världspoliser och världsmästarmänniskor inte göra si och inte göra så och man ska ha det si eller så och man ska göra si eller så.. Ett excellent exempel på exakt hur dumma i huvudet sådana människor är t ex kolonialiseringen som skedde i Afrika på 1800-talet. Man åkte helt sonika till ett land, hävdade sin rätt som supermänsklighet/superland och ägnade åren framöver åt att mjölka ur allt man kunde ur landet för man var ju så suverän.. Att afrikanerna hade en egen kultur och egen livsstil gav man ingen hänsyn.. Idag upplever jag att vi har ett mer vidsynt tankesätt, åtminstone de flesta människor, men fortfarande finns det värlsmästarmänniskor och jag är ledsen för att erkänna att de faktiskt retar gallfeber på mig! Tänk om världen vore perfekt och fylld av bara världsmästarmänniskor! Visst vore det gräsligt?! Starka åsikter, javisst, nemas problemas, och likaså att man har olika åsikter, helt ok och jätteintressant oftast. Men när man råkar ut för übermänniskor, fullt och fast övertygade om sin egen förtfäfflighet så mår jag illa och får spykänslor. Självklart har även dessa ett existensberättigande, men helst inte i min värld.. De som inte har förståelse för andras liv och leverne eller olika förutsättningar och ideal är otäcka människor enligt min åsikt. Och jag får mer o mer svårt att tolerera sådana människor. Jag är av åsikten att alla är olika med olika förutsättningar, önskningar, egenskaper osv och alla har samma rätt att leva sina liv så länge de inte skadar andra avsiktligt. Sedan finns det vissa regler man bör följa, men hur man tolkar de reglerna är faktiskt upp till var o en.. Och om bara världsmästarmänniskorna kunde hålla sig för sig själva och strunta i andra som inte är likasinnade så skulle de få vara hur mycket världsmästarmänniskor de ville...

Så. Nu har jag spytt lite galla, egentligen helt utan anledning, för jag har sluppit träffa på någon världsmästarmänniska på ett tag. Visserligen har jag några stycken som jag måste träffa då o då, men å andra sidan så har jag inte någon närmare relation till dessa, och då kan jag stå ut tillfälligt och sedan kräkas när jag kommer hem.. ;o) Att försöka prata med en värlsmästarmänniska är stundom omöjligt, så jag är rädd för att jag inte tror att alla går att förändra. För att man ska kunna förändras krävs en vilja att förändras och utvecklas, och den viljan har sällan världsmästarmänniskor, för de är ju redan perfekta och vet precis hur andra ska vara för att vara perfekta.

Det finns en sak till som också gör mig halvtokig, eller kanske t o m heltokig. Det är människor som inte kan ha en rak kommunikation utan istället snackar dynga. Människor som ler en upp i ansiktet, och som så fort man vänder ryggen till snackar skit och har åsikter om det man är eller har gjort. Hmmm.. När jag gör fel (och fel gör jag ofta, det tror jag vi alla gör om vi inte är värlsmästarmänniskor) så är jag tacksam om mina medmänniskor vänligt upplyser mig om detta på ett konstruktivt sätt, för då kan jag göra något åt det eller svara för mig. Likaså om man har åsikter om mitt handlande eller sätt att vara. Många kan ge konstruktiv kritik och ha åsikter, andra väljer att hålla tyst. Helt ok båda delarna. Men om man håller tyst och sedan orerar om det inför alla andra istället för att tala med den som det berör så blir jag riktig förbannad! I alla fall om man har någon form av relation. INGEN är alltigenom ond eller dålig och ingen är heller alltigenom god och bra. Vi är alla en blandad kompott av bra och dåligt och ont och gott.

Idag blev det en lite ilsken blogg. Jag kan inte gå in på direkt varför den är sådan, men det beror på något jag har gått o irriterat mig på länge.. Och jag har även tagit upp det till diskussion, men fler lär följa.. ;o)

Ha en trevlig helg allesammans och simma lugnt!

Uppdatering..

Bara som en liten parantes vill jag berätta vad jag egentligen har gjort.. Ni minns kanske planen för kvällen? Dvs titta på Tudors , vika tvätt, stryka tvätt, handla en julklapp till Majas skoljulkalender (skulle varit inlämnad i måndags, men jag har dispens eftersom jag hade glömt!), redigera lite i kommande klubbtidning, laga kvällmat, dammsuga, plocka ur ytterligare en kartong o sortera, tvätta, byta sängkläder i våra sängar och sedan blir det sova.

Jag väntar just nu på Tudors, så det kommer jag att göra.. Sen har jag INTE vikit eller strykit tvätt (det gör jag imorgon...), men jag har faktiskt handlat en julklapp till Majas skoljulkalender!!! Jag har också redigerat lite material till tidningen och möblerat om i den lite grand, jag har med hjälp av mannen lagat en gedigen kvällsmat bestående av strips och stekt wienerkorv (grönsakerna lyste med sin frånvaro)... Kartongerna har jag sneglat åt men låtit bli, tvätten likaså (hallå, det finns en morgondag!) och byta i sängarna gör jag också en annan dag.. Istället har jag tillbringat en lång stund i telefon med Draken, hjälpt Wilma med hennes dataspel och pratat med Maja om hennes dag i stallet o skolan samt funderat kring hur hon ska julpynta hästens spilta i stallet på lördag o vad som måste inhandlas. Jag har också varit på Rusta och Citygross, och gör nu upp en optimistisk plan för morgondagen:
*tvätta, stryka o vika tvätt!
*byta sängkläder
*fortsätta redigera material till tidningen.
*göra ärtsoppa o baka russinfrallor till kidsen
*ta åtminstone en kartong o sortera ur..


Sen får vi se hur långt jag kommer med denna korta lista då! ;o)

Kram o gonatt!

En sömnig onsdag...

Oj då, nu är det fem dagar sedan jag har bloggat, men tiden är pressad som vanligt. Bilden ovan är en som husse har tagit, så här ser det nämligen ut framför och på hans dataskärm varje kväll. Gosig Cobra som vill mysa med husse! Jag tror ärligt talat att katterna känner på sig vem som är vems! Cutie går sällan till husse, men däremot ligger han gärna hos mig o spinner. Märkliga djur, katter! Men alldeles underbara!

Jag har knappt surfat på sistone, bara jobbat med annat på datorn som krävt engagemang, så surfandet har enbart varit nattetid (från jobbet..) och jag måste erkänna att jag har upptäckt en ny värld. Bloggvärlden! Herreminje.. Det finns en UPPSJÖ av bloggar! Jaja, säger ni, det vet vi väl! Men jag har inte upptäckt det innan! Och eftersom jag levt i min lilla kattvärld de senaste åren så har vissa saker gått mig totalt förbi… Jag är o förblir en synnerligen världsfrånvänd individ, jag lägger enbart saker som intresserar mig (eller möjligen som jag tvingas lära mig p g a olika omständigheter) på minnet. Jag har helt enkelt min värld i alla andras världar liksom.. Om ni förstår vad jag menar?

Något som har fascinerat är alla inredningsbloggar o husbyggarbloggar.. Oh, my God, liksom! Jag vet inte riktigt hur jag halkade in på dem, för jag är definitivt inte någon inredningsguru, Beirut är Beirut och jag föredrar solglasögon när jag ser på eländet.. Och hus vill jag aldrig i livet bo i, möjligen om jag hade obegränsat med pengar o kunde hyra in små slavar som kunde utföra mina projekt medan jag ligger på soffan o inspirerar och läser i mina böcker.. Men åter till min upptäckt av alla bloggar, det finns nämligen Hur Många Som Helst! En del handlar bara om inredningsdetaljer osv, och visst, det är inspirerande, det måste erkännas! Bl a så lyckades jag hitta följande möbel i någons blogg:




Visst är det lysande vackert?! OCH funktionellt! Fantastiskt! HUsbyggarbloggarna är helt otroliga, man får följa husbygge från tomt till färdigt hus, och där kommer ofta inredningsdetaljer och praktiska tips in varvat med annat. Helt klart ganska kul läsning, och det får mig att inse att jag ALDRIG ska bygga eget hus..

I nästan samtliga inredningsbloggar känns det som man vill överträffa sig själv med att visa allt julpynt osv, och jag måste erkänna att jag till en början undrade exakt hur puckade på en skala dessa arma individer var!? Jag menar, ägna flera timmar av sitt liv dagligen för att fota och skriva om saker som hur man har pyntat sin adventsljusstake!?! Ända tills jag tänkte efter lite, och insåg att det är ju ändå lite samma som det jag gör liksom.. Jag skriver om mina katter o mitt liv som morsa och sånt, och även om jag i första hand gör det som självändamål (dvs för att jag vill skriva av mig) så läses ju ändå bloggen av andra. Och dessa andra har säkert lika många åsikter om min skala av förstånd och sundhet antar jag, som jag har om andra bloggares.. ;o) Så rent konkret så är det ju egentligen ingen skillnad, blogg som blogg. det är ju trots allt upp till var o en om man vill läsa eller enbart surfa vidare...

Jag vet folk som himlar med ögonen och nästintill dör när man berättar att man har nio katter.. Själv får jag tyvärr samma reaktion när jag läser att ”Mitt intresse i livet är heminredning och främst saker i vitt och silver samt zink”.. Phui, där får jag verkligen jobba med mig själv för att inte slita mitt hår och skrika ”P U C K O, skaffa dig ett liv!” Samtidigt är jag ju själv precis lika puckad med mina katter o sånt, så jag ska definitivt inte döma andra.. Hur sunt är det på en skala att stiga upp i tid o otid samt tillbringa extremt mkt restid bara för att få visa upp sin katt i bur en hel dag och för en domare som i bästa fall ser till att katten får en fin bedömningssedel och en prisrosett? Jag menar Pucko de luxe-varning… Hur blev man så knäpp egentligen? Finns det något litet autistiskt drag i oss alla som gör att vi fixerar oss vid något specialintresse och sedan fokuserar mest kring det? Jag vet inte, men jag lovar härmed heligt och dyrt att jag inte ska himla med ögonen åt inredningsbloggare hädanefter! Om inredningsbloggarna, som i o f sig med högsta trolighet definitivt inte uppsöker min blogg, för här lyser heminredningstipsen med sin frånvaro!!, lovar att inte himla med ögonen åt mina kattlitanior?! Det KAN ju finnas de som råkar gå vilse i bloggvärlden och hamnar här, precis som jag hamnar på andras bloggar liksom av misstag bara genom att klicka mig hit o dit.. Stackars satar… ;o)

Missförstå mig nu inte, jag ÄLSKAR att läsa vissa bloggar! De är ett sammelsurium av mycket, och jag tycker det är jätteskoj att läsa dem, trots att de ibland innehåller en del saker som vanligtvis inte intresserar mig ö h t! Man liksom fastnar o det blir som en tv-serie fast i bloggformat och man följer karaktärerna som ju faktiskt är riktiga människor. Helt klart roligare nattpyssel (när man jobbar) än att kolla på de tråkiga serier o filmer som nu går på tv:n.. Tacka vet jag den korta period som ”Nikolaj & Julie” gick på tv runt klockan 4 på morgonen, det var grejer det. Eller Shark klockan 23. Vad finns det nu på tv? Bara en massa skit! Nåväl, eftersom jag har en tendens att tappa tråden så ska jag inte fokusera på tv-program som inte går längre, utan på bloggar.. Det är alltså vad jag gör nattetid när jag jobbar och har städat klart och inte har något annat att göra än att vaka. Å sitter jag bara så blir jag sömnig, samtidigt som energin att starta projekt att göra är på miniminivå o hjärnan lite smått degig, då är bloggläsandet perfekt! Å just nu har jag halkat in på husbyggarbloggar och inredningsbloggar och det bor nog en liten estet i mig innerst inne som vill ha fint runt sig men diverse mentala, penga- och tidsmässiga brister gör att denna estet sällan kommer upp till ytan.. Dvs mitt estetiska sinne syns varken i form av heminredning, mitt utseende eller på annat vis. Men kanske i form av att jag gillar vackra katter? Och jag måste faktiskt erkänna att jag ändå är djupt imponerad av heminredningsbloggarna! Vilka idéer liksom.. Men husbyggarbloggarna tar alla pris, jag fattar inte hur de orkar, och jädrars så fina husen blir!


Främst beror mitt inredningskaos mest på mitt selektiva seende och min förmåga att skjuta upp saker. Beirut t e x ser numera ut som en knarkarkvart i vardagsrummet. Det är mitt sorgebarn, mitt hem, eller åtminstone vissa bitar av det... Drömmen finns om att göra Beirut lite finare, men dels tar det enormt mycket tid, och tid är något jag har lite av. All min tid går till att jobba, laga mat, tvätta, stryka, dammsuga, prata o umgås med barnen och tillgodose deras behov av hjälp och annan service samt allmän kärlek o omvårdnad, läsa böcker (nödvändigt!! Läsa bör man annars dör man!), göra saker som jag åtagit mig i kattvärlden (såsom att i stort sett helt själv göra 4 nr av Calmare Kattklubbs tidning inklusive sättning, tryck, redigering, och utskick. Jag sitter också i klubbens styrelse samt arrangerar en del föreläsningar i klubbens regi mm plus att jag sitter i styrelsen i Skogkattslingan och i tidningen Skogisens redaktion samt jobbar en del i utbildningsgruppen även här med att arrangera föreläsningar mm runt om i Sverige), ta hand om alla nio katter plus foderkatter o bistå kattungeköpare med diverse råd o rön o annat (som är oerhört roligt och givande kan tilläggas, jag har underbara kattungeköpare till våra kullar!) å däremellan ska man umgås med resten av familjen, vänner, och göra andra basala nödvändigheter som att t ex åka på kattutställningar och sova. Därför har jag bestämt att nästa år ta det lite lugnare. Jag kommer inte att orka annars! Frågan är bara vad man ska prioritera bort.. Allt är kul, men tiden räcker inte till! Så det lär bli engagemanget i kattklubbarna som ryker först.. That’s it! Frågan är bara hur mycket man ska klippa bort utan att känna sig helt tom...?

Nåväl, tillbaka till Beirut.. Anledningen till att vardagsrummet ser ut som f-n är för att jag har påbörjat projekt ”tömma förrådet o rensa upp så att man kan gå in i det”.. Och det tar tid. För saker måste sorteras, och jag avskyr att slänga saker. Därför åker det in några kartonger i taget som sorteras och en del åker faktiskt i soptunnan, annat till andra som behöver det bättre (som t ex alla miljoners urvuxna kläder från alla fyra barn…), och en del sorteras om för att åka ut i förrådet i väntan på nästa rensning eller i annat syfte.. ;o) Så Beiruts vardagsrum är fyllt med diverse sorteringshögar, sopsäckar som är halvfulla (de fulla har snälle mannen slängt i soporna!) och så allt annat som vanligtvis ska rymmas i vårt vardagsrum.. Phui! Nåväl, förrådet artar sig så sakteliga, så det finns hopp om viss ordning. Men det tar tiiiiiiiiid! Så julfint har vi det! ;o)

Sedan tänkte jag vinna en miljon på valfritt spel/lotteri (fast jag spelar ju aldrig o tar sällan lotter, så hur det praktiskt ska gå till är en gåta..) och investera i följande saker, som är av högsta prioritet för att Beirut ska kunna bli som jag vill: nya Billy-bokhyllor, nytt vardagsrumsbord av kvadratisk modell, fåtölj/schäslong samt en platt tv och lite annat småpryttel som i runda slängar skulle kosta många tusen. Min önskelista kommer troligtvis att gå i uppfyllelse när jag är 65 år, under förutsättning att jag fortfarande lever då och inte har en massa barnbarn som jag känner mig tvingad att skämma bort.. ;o) OM jag inte vinner på lotto/spel såklart! Den yttre miljön för Beirut är lika illa den! Altanen måste fixas till o framsidan likaså. Men där råder inte någon brådska eftersom fasaderna ska målas nästa år, så då kan man ju lika gärna vänta tills det är gjort. Typ… ;o)



Samtidigt så är det ju trots allt så att jag tycker att det alltid är det inre som borde räknas, även om vi alla vet att det är det yttre i första hand i vårt samhälle av idag. Å andra sidan är Beirut ett oorganiserat kaos för oss som lever i det, och vad är då anledningen till detta? Dels är det väl så att med två heltidsarbetande vuxna och fyra barn samt nio katter så blir det lätt tidsbrist. Om en av de vuxna (dvs jag) dessutom lider av diverse åkommor o egenskaper som nackvärk som gärna slår till med jämna mellanrum och gör mig till en fullkomligt utslagen individ, obotlig tidsoptimism, avsky för rutinmässiga företeelser och dessutom avsky för att utföra tråkiga saker o slentrianmässiga uppgifter plus lever efter mottot att man ej bör skjuta upp till morgondagen vad man kan göra i övermorgon eller än senare så förstår ni ju själva?! Jag har också en total avsaknad av en Luther (läs Malenas blogg så förstår ni vad jag talar om… ) vilket gör mig än mer hopplös, plus att jag har förmågan att gå o lägga mig om jag är trött samt att läsa en bok hellre än att städa… Vad ska man kalla alla dessa syndrom i ett ord? Finns det ett sånt ord, eller är jag verkligen unik som fungerar så här? Och vad ska man göra åt det? Jag vet inte, men ett steg i rätt riktning har jag antagligen tagit genom att prova annan tjänst, för jag har mer tid nu och mer ork. Nåväl, i sinom tid så blir väl Beirut ok i a f..



Idag har jag sovit mest hela dagen, tre vakna nätter i rad sätter spår i kroppen. Nu är jag ledig två nätter för att sedan jobba igen fredag o lördag natt. En tuff vecka m a o. Maja ägnar sin lediga tid i stallet, varje eftermiddag åker hon direkt dit efter skolan för att komma hem vid halv åttasnåret. Jag minns precis hur det var, jag ägnade också en hel del tid i stallet när jag var ung.. Linn o Sacke kom hem efter skolan, jisses så stora de är nu! Man liksom hajar till! Sonen har storlek 44 i skor! Och bägge är längre än mig! Vi satt o pratade en stund i köket innan deras datorer kallade på dem, och jag funderade på hur språket utvecklas! Jag menar LOL... Vad är det för ord egentligen? En förkortning av "Laughing out loud".. Och en bieffekt av att ungarna numera har mer internationella kontakter än man någonsin kunde ana när jag var liten! Datorer har verkligen gjort märkliga fenomen och satt sina spår ur alla aspekter i samhället! ROFLMAO liksom.. ;o) Som för er stackare som levt oupplysta om ungarnas hemliga språk så betyder detta "rolling on floor laughing my ass off"... O på min tid hade vi rövarspråket.. Helt klart lever vi i skilda världar..

Nu ber jag Luther att komma o påminna mig om att jag faktiskt måste laga kvällmat, kan ju inte sitta här o såsa hela kvällen, det har jag definitivt inte tid med. Ikväll ska jag dessutom: titta på Tudors (i ett svagt ögonblick tänkte jag även titta på Leilas kök, men det är tyvärr överkurs än så länge... Det blir liksom FÖR mycket att sitta i Beiruts röriga vardagsrum o titta på tant Piffa som gör julmat..), vika tvätt, stryka tvätt, handla en julklapp till Majas skoljulkalender (skulle varit inlämnad i måndags, men jag har dispens eftersom jag hade glömt!), redigera lite i kommande klubbtidning, laga kvällmat, dammsuga, plocka ur ytterligare en kartong o sortera, tvätta, byta sängkläder i våra sängar och sedan blir det sova. Vad ska ni göra?