Seg i kolan...

Mammas bebis Cutie, goaste killen i stan!

Idag har jag varit oerhört seg i huvudet samtidigt som jag har skrattat mer än någonsin. Humornivån på jobbet har varit vääääldigt låg idag, precis den nivå som roar mest.. Som t ex att klistra en lapp på jobbarkompisens rygg där det står "bajskorv".. Skitkul! Men jag har alltid varit lättroad!

Behandlingsbad har jag varit på med en av arbetstagarna, skönt för ryggen, som fortsätter värka. Inget skoj alls.


Mannens Cobra, ett troll! Leker med allt o alla och älskar att reta upp häxan Surtant o andra katter i hushållet. Bruce fullkomligt avskyr Cobran, han väser så snart den vite djävulen kommer i närheten. Snart börjar jag också göra det. Troll, säger jag bara!

Ikväll ska mannen iväg på fotboll o Lillsnigel är med sin kompis o leker, alltså bara jag, tonåringarna o katterna hemma. Har tagit ett långt bad, och nu väntar tillagning av ungarnas favvismat; pastasallad!!


Det är nog ingen i vår närhet som har missat att Lillsnigel fått ett set med ansiktsfärger?! Med svart ansikte o svarta strumpbyxor på huvudet, och en svart strumpa i byxorna därbak blir hon en kanin. Jojo..

Ha det gott o ta hand om er! Kramar!

Just nu..

.. tänker på Tomas Ledins låt "Just nu".. Den är lite passande.. Just nu är det vårdepp i min hjärna. Som vanligt den här årstiden, men lite värre än vanligt måste erkännas.. Mamsens saknad är stor. Vår var mamsen. Hon lyckades alltid peppa upp mig när jag var allmänt hängig o le på våren, för då var hon mest på g. Själv är jag en höstmänniska. Nåja. Sen blir det ju inte bättre av att jag har haft ett gäng slängar av dels förkylningssyndrom, dels ont i ryggen som fasen (o då menar jag SOM FASEN!) och sen dessutom tillbringat en hel del tid på toan med sprutlackering. Tack o lov att det inte kom från mulen i a f! M a o är jag själv, som halv (möjligen hel) hypokonriker fullt o fast övertygad om att mina dagar också är räknade. Jag är enligt min egen personliga diagnos just nu döende. Har max 2 månader kvar. Så det gäller att förvalta dem. Observera att det är min egen hobbydiagnos, ingen gjord av läkare.. ;o) Sån är jag, våren är helt enkelt inte min tid. Att jag saknar mamsen är en stor del av kakan. Det är helt enkelt jobbigt att vara jag just nu. Men jag får helt enkelt leva med det. Så länge det varar.

Kattungarna mår nu prima. Aldo o mamma Kitty har haft nån form av infektion, men efter penicillinbehandling sen måndags så är de nu på bättringsvägen. Skönt! Cutie är lugn som hane, Cobran däremot är en vrålapa av inget like tidigare mätt. Att han sen är en retskitunge som ÄLSKAR att sätta igång saker i form av gruff o diverse styr med de andra katterna. Skitkatt. Stor som ett hus är han också, men jag kan ärligt talat inte klaga annars. Grabbarna grus utvecklas enormt fint! Jag ser jättemycket fram emot Cuties kull o Cobrans förhoppningsvis två kullar.

Men blogghumöret är lågt, liksom resten av humöret, så innan jag får er alla att deppa ihop totalt så avslutar jag. ;o)

Kramar, ha det gott o ta hand om er alla!