Hjärtchock!

Det har varit osedvanligt tyst på denna blogg ett tag nu. Jag har pipit o gnällt över mitt ryggonda o varit allmänt seg o vårtrött. I förrgår eskalerade allt och jag hade väldigt ont i "ryggen", dvs hela ryggen med smärtcentrum lokaliserat just runt vänster skuldra och bröstkorg. Ärligt talat så är jag ganska van vid smärta eftersom jag har en nackskada som med jämna mellanrum klämmer en nerv. Jag brukar tåla en hel del utan att ge mig, men i förrgår så gjorde det satans ont. Och jag kände inte igen smärtan alls. Givetvis så skulle jag ju in o surfa o leta självhjälp, för när jag ringde vårdcentralen hade den redan hunnit stänga. Och givetvis självdiagnosticerade jag mig med cancer, vad annars? Och såklart då lungcancer.. Hade haft en del hjärtklappning åxå, så när mannen kom hem från jobbet var jag orolig. Så orolig att jag faktiskt började lipa.. Mannen blev åxå orolig och tvingade mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Pratade med en snäll dam som frågade vad som var problemet. "Ont i ryggen!" svarade jag. Hon försökte få mig att lokalisera smärtan och jag berättade att det mest var runt vänster översida av ryggen men även ner längs hela ryggen och framsidan åxå. Hon frågade om hjärtklappning, hur min vänsterarm kändes och jag berättade att jodå, hjärtklappning har jag haft en del de senaste dagarna och vänsterarmen var lite domnad o konstig. Näe, jag hade ingen riktig känsel i vänsterhanden. Damen säger då att jag borde ta ambulans till närmaste akutmottagning! W T F!!!??? Hjärtinfarkt?? Oh my God, hade jag inte varit uppstressad innan så blev jag det definitivt nu. Att jag dessutom hade ansträngd andning o svårt att andas förbättrade ju inte historian.. Brrr. Vägrade ta ambulans, mannen fick skjutsa mig istället. In på akuten och där fick jag raskt komma in o ta EKG o prover i massor samt träffa en ung doktor. Hon skickade mig på lungröntgen också, för säkerhets skull. Jo tjena, tänkte jag, nu kommer det.. Du har max en timme kvar att leva, typ.. Brrr.. Tillbaka på rummet till min stackars stressade sambo, och väntade på svar. En timme senare fick jag gå tillbaka till lungröntgen. Då var jag näst intill övertygad om att min självdiagnos faktiskt var korrekt! Brrr.. OTÄCKT, vill jag lova! Tillbaka till rummet igen, dit nattpersonalen kom o presenterade sig. Då var mannen o jag helt införstådda med att jag nog skulle bli inlagd, o själv låg jag som bäst o planerade för mina barns framtid utan mig.. Ytteligare en timme senare kom doktorinnan in igen och berättade att mina prover var helt ok! Thank GOD!!! Jag har alltså en rejäl muskelinflammation över i stort sett hela ryggen, vänster bröstkorg och ända ner i handen. Fick lite roliga piller som tar bort udden av smärtan och är inflammationshämmande, men själv kände jag mest som att mitt liv hade kommit tillbaka från dödens väntrum. Att även en dylik inflammation kan ge hjärtklappning, tryck över bröstkorg och svårigheter att andas är lite obehagligt, men jag är glad att jag kollade upp det! Och nu känns det bättre, tack vare mina piller, som jag tar med minutiös noggrannhet för att slippa ha så ont. Så såg vår alldeles vanliga tisdagskväll ut! ;o)

Jag kan också säga att jag inte är stressad, tro det eller ej! Tvärtom är jag mindre stressad än någonsin, jag har färre saker än vanligt att oroa mig för eller stressa över, och jag är noga med vad jag äter o försöker promenera i stort sett varje dag för att få frisk luft o motion. Men det som jag räknar som stressfritt är kanske sånt som stressar andra? Jag har ju levt med minst tre ungar i drygt tretton år nu, med allt som det innebär, och nu är vi sex människor och nio katter i hushållet. Kissarna mår prima och förutom diverse vårskrin från den vite jäveln så är det relativt lugnt i kattgruppen nu när Ushki har flyttat. Enda orosmolnet är lille Aldo, i foderfamiljen, som haft nåt skit i kroppen och tunnat ut. Han äter, men inte tillräckligt för att man ska känna sig tillfreds. Samma med viktuppgången, yttepyttelite.. Nu går han på penicillinkur, och jag hoppas att den ger effekt. Imorgon ska vi på återbesök till veterinär för att kolla honom ordentligt, och förhoppningsvis kommer hans tidigare hull åter..

Katterna var inte fullt så nöjda med att vi inte lyckades utföra de ärenden vi skulle ha utfört i tisdags när vi satt hela kvällen på akuten, för deras mat tog slut. Som väl var fanns lite resurser i form av diverse provpåsar o mjukfoder men ändå! Normalt sett köper vi nya fodersäckar ett par dagar innan det gamla tar slut, men eftersom vår djuraffär hade slut (!!!) på både vårt foder OCH kattsanden i helgen när vi skulle handla så valde vi att avvakta till tisdagen, då nytt skulle komma in.. Nu fick missarna istället vänta till onsdagen, och då var det tomt i fodertunnorna vill jag lova!! De led dock ingen nöd, utan var mäkta nöjda med att få mjukmat i obegränsade mängder!!! ;o)

Det var en liten uppdatering om vad som hänt i våra liv de senaste dagarna. I helgen ska vi ha barnens småkusiner här på besök och det ser jag fram emot mycket!!

Ha det gott o ta hand om er! Kramar!

Pip o gnäll över det mesta..

Vill du läsa nåt glatt o trevligt o roligt så vik hädan. Ikväll är det i stort sett bara pip o gnäll i min blogg..

Jag har fortfarande ont som fasen i ryggen. Det är inget skoj. Alls. Eftersom jag dessutom som fullständigt skräckslagen hypokondriker målar upp allra värsta scenarior och är grisrädd för att gå till doktorn så är jag m a o inte världens bästa muntergök för tillfället. Seg, deppig och ontig. Tänker på Type 0 Negative's låt "I don't wanna be me".. Näpp, så är det. Synd att man inte kan byta med någon i bättre form. Men sånt är ju livet. Jobbar, och det är tur man har goa o fina arbetskamrater som bjuder på många glada skratt. Det är skönt att vara tillbaka på dagtid trots att jag inte är överförtjust när klockan ringer varje morgon. I morgon ska jag ringa vårdcentralen. Inget skoj. Får väl kolla ryggskrället o se om det går att få ngn som helst fason på eländet. Ont i halsen har jag också, kanske fått ärva Äldstas förkylning som suttit i ett tag med mycket halsont o hosta kanske? Man kan ju alltid hoppas att det "bara" är det.. ;o)

Försöker peppa upp mig så gott det går i vårsegheten, en jävla skitårstid om ni frågar mig! Alla andra blir pigga o glada och hurtiga, själv vill jag bara gå o lägga mig o sova. Om man nu kunde sova, fast det kan jag ju inte eftersom jag har ont i ryggen. Ni ser, sicken sur o tråkig människa man är nuförtiden!!!

I lördags hade vi en kompis med hennes familj på grillpartaj, samt ytterligare en kompis med sina småtjejer. Jättemysigt och fantastiskt trevligt!

Ikväll har jag först slumrat till en kort stund på soffan, man blir ju sabla trött när man inte kan sova rejält om nätterna. Sen har jag kollat på bedrövlig fotboll, KFF förlorade med 0-3. Inget positivt där heller alltså. ;o) Jämmer o elände! Roligast i kväll var en spontan visit av en kompis, som tycker att vi ska peppa varandra till mer träning. På onsdag ska vi ut o gå. Jag hoppas att jag känner mig kry i kroppen då.

Nu ska jag proppa i mig en ipren, o sen försöka få kidsen till ro så att jag kan sova. Har jag tur så kanske jag kan få sova ända till klockan fyra!

Hoppas ni har det gott o kramar till er alla, hoppas ni inte blir alltför bedrövade av min negativism. Förhoppningsvis vänder den.. ;o)

Seg i kolan...

Mammas bebis Cutie, goaste killen i stan!

Idag har jag varit oerhört seg i huvudet samtidigt som jag har skrattat mer än någonsin. Humornivån på jobbet har varit vääääldigt låg idag, precis den nivå som roar mest.. Som t ex att klistra en lapp på jobbarkompisens rygg där det står "bajskorv".. Skitkul! Men jag har alltid varit lättroad!

Behandlingsbad har jag varit på med en av arbetstagarna, skönt för ryggen, som fortsätter värka. Inget skoj alls.


Mannens Cobra, ett troll! Leker med allt o alla och älskar att reta upp häxan Surtant o andra katter i hushållet. Bruce fullkomligt avskyr Cobran, han väser så snart den vite djävulen kommer i närheten. Snart börjar jag också göra det. Troll, säger jag bara!

Ikväll ska mannen iväg på fotboll o Lillsnigel är med sin kompis o leker, alltså bara jag, tonåringarna o katterna hemma. Har tagit ett långt bad, och nu väntar tillagning av ungarnas favvismat; pastasallad!!


Det är nog ingen i vår närhet som har missat att Lillsnigel fått ett set med ansiktsfärger?! Med svart ansikte o svarta strumpbyxor på huvudet, och en svart strumpa i byxorna därbak blir hon en kanin. Jojo..

Ha det gott o ta hand om er! Kramar!

Just nu..

.. tänker på Tomas Ledins låt "Just nu".. Den är lite passande.. Just nu är det vårdepp i min hjärna. Som vanligt den här årstiden, men lite värre än vanligt måste erkännas.. Mamsens saknad är stor. Vår var mamsen. Hon lyckades alltid peppa upp mig när jag var allmänt hängig o le på våren, för då var hon mest på g. Själv är jag en höstmänniska. Nåja. Sen blir det ju inte bättre av att jag har haft ett gäng slängar av dels förkylningssyndrom, dels ont i ryggen som fasen (o då menar jag SOM FASEN!) och sen dessutom tillbringat en hel del tid på toan med sprutlackering. Tack o lov att det inte kom från mulen i a f! M a o är jag själv, som halv (möjligen hel) hypokonriker fullt o fast övertygad om att mina dagar också är räknade. Jag är enligt min egen personliga diagnos just nu döende. Har max 2 månader kvar. Så det gäller att förvalta dem. Observera att det är min egen hobbydiagnos, ingen gjord av läkare.. ;o) Sån är jag, våren är helt enkelt inte min tid. Att jag saknar mamsen är en stor del av kakan. Det är helt enkelt jobbigt att vara jag just nu. Men jag får helt enkelt leva med det. Så länge det varar.

Kattungarna mår nu prima. Aldo o mamma Kitty har haft nån form av infektion, men efter penicillinbehandling sen måndags så är de nu på bättringsvägen. Skönt! Cutie är lugn som hane, Cobran däremot är en vrålapa av inget like tidigare mätt. Att han sen är en retskitunge som ÄLSKAR att sätta igång saker i form av gruff o diverse styr med de andra katterna. Skitkatt. Stor som ett hus är han också, men jag kan ärligt talat inte klaga annars. Grabbarna grus utvecklas enormt fint! Jag ser jättemycket fram emot Cuties kull o Cobrans förhoppningsvis två kullar.

Men blogghumöret är lågt, liksom resten av humöret, så innan jag får er alla att deppa ihop totalt så avslutar jag. ;o)

Kramar, ha det gott o ta hand om er alla!

Faster!!

Idag har bebisen anlänt, och Coffe o Emmy har blivit föräldrar! En kille! Jättefin, visst är han?! Och han är väldigt lik Coffe som han såg ut som liten!! :o) Önskar att mamsen levde och fick se bebis, men hon sitter säkert o myser i himlen som stolt farmor!!

Här händer inte mycket i helgen. Vi har plockat lite, lagat lite mat och fixat så lite som möjligt. Vi är helt enkelt trötta efter en hektisk vecka (även om den var kort) på respektive jobb. Lillsnigel har varit i sitt suraste esse i dagarna fem, vilket inte minst har frestat på tålamodet.. Phui.. TT har varit förkyld, och hon och Lillsnigel har mest varit i luven på varandra hela tiden.. Suck.. Sonen har varit i sin värld, och har idag åkt till en kompis för övernattning. Äldsta stack till Tyskland med vängäng i förrgår. När jag pratade med henne i telefon, för att meddela att Coffe o Emmys bebis anlänt, så stod hon i kö för att köpa öl! WHAT???!!!! "Lugn mamma, det är så att vi är på studiebesök på ett bryggeri, och jag står i kö för att få alkoholfritt öl!" Phui...

Nästnästa helg ska vi få celebert besök av mina andra brorsors ungar, Lillungen och Gurra! Ska bli skoj! Undras vad vi ska hitta på för nåt?! Kanske bio för Gurra o Lillsnigel, så kan jag ta med Lillungen o shoppa lite?! Det skulle vara skoj att köpa småflickskläder igen.. :o)

Nu blir det snart sängdags med min bok. Läser Shantaram och den verkar hittills mycket lovande! Hoppas det fortsätter så, för det är en låååång bok med många sidor. Precis en sån bok jag gillar, för den varar i mer än en eller två dagar...!

Funderar också på vad man ska köpa till brorsans lille, sen vill jag gärna köpa en fin present till hans mamma också. Jag vet hur jobbigt första barnet med alla omställningar är och man mår inte direkt toppen hela tiden, fast man är lycklig över bebin o allt sånt. Man behöver lite positivt personligen också.. Så nåt får jag hitta på till lillens mamma också.. Om någon har bra idéer så är de välkomna! :o)

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära o kära!

Bedrövliga bilder o dåligt med uppdateringar på bloggen!

Beatrix Kiddo 13 veckor!

Nyss hemkommen efter ytterligare en hektisk dag. Jag inser nu att min nattlunk i drygt 1,5 år var väldigt skön, för herrejistanes vilken fart det är när man jobbar heltid dag och dessutom har en stor människo- och kattfamilj!! Tiden formligen FLYGER iväg och jag känner det som att jag vill sätta ner foten o stoppa upp lite ibland.. Nåja, stressen är väl förståelig, vi har sedan jul haft dels flera olika kattgrupper i huset pga att Ushki o Cobran inte funkade ihop. Sen flyttade Ushki på prov till ny familj, och det blev en del turer hit o dit med det. Kattungar hos vår ljuvliga foderfamilj anlände i januari, och det blev en del styr med dem också, men så är det ju med kattungar o foton o nya ägare på besök osv. Tack o lov är foderfamiljen fantastiskt duktiga, så vår del i kullen har mest inneburit stöd, råd och fotosessions då o då. M a o en väldigt lätt kull! :o) Våra två killar Cobra o Cutie har haft tre olika damer på parning, vilket har inneburit stängda dörrar på alla håll o kanter, plus att Skogkattslingan anordnade stor utställning i februari där jag var en av dem som jobbade aktivt, dels som assistentansvarig, dels som domarvärd. Phui. Det var MYCKET jobb, det vill jag lova. Men extremt roligt!! :o) Vår familj är stor och alla fyra barn vill ha sitt, i form av skjuts hit o dit, o aktiviteter mm mm mm. Sen jobbar man hela dagarna, med väldigt aktiva människor, och kvällarna är fyllda av diverse aktiviteter. När helgen kommer är man fullkomligt slut i huvud o kropp!
Aldo Raine och Vincent Vega, två gosekillar!

Vad har då hänt sen sist? Kattungarna växer bra, och jag är mycket nöjd med kullen som helhet. Alla fyra har fina kvaliteter och jag är väldigt nöjd med att det hittills ser ut som att det jag hoppades på från såväl Cutie o Kitty har gett utdelning. Varken Cutie eller Kitty är perfekt, bägge har svagheter, men det känns som att kattungarna har fångat upp mestadels goda egenskaper. Visst, Bea har mamma Kittys lite dominanta ögon, men med fin form o placering, så det är helt ok! Aldo och London kan jag inte plocka nåt på, de är harmoniska, fina i stommar o kroppar o huvud, my kind of boys! Vincent är lite eftersläntraren, killen som inte har så mkt päls och inte utmärker sig så mycket utseendemässigt, men som förmodligen som fullvuxen kommer att hålla relativt hög kvalitet. Han behöver tid! Och det kommer han att få. Jag är mest nöjd av allt att alla fyra kattungarna har hittat jättefina hem, med goa, ansvarsfulla ägare som kommer att älska katterna högt och innerligt! Det känns suveränt!
London Boy

Hittills verkar det som att Cobrans två tjejer och Cuties Bibbi har bebisar i magen. Alla tre verkar dräktiga, och det skulle vara toppen! Ingen av killarna har fler tjejer inbokade just nu, så vi har bara att vänta och se kullarna komma. Härligt! P g a alla parningar, omflyttning av Ushki mm har vi beslutat att kattutställningar får vänta. Vi har varken tid eller lust att släpa ut våra kissar eftersom vi känner att vi har haft det väldigt rörigt ett tag just nu. Vi behöver alla återfinna harmonin i livet, känns det som. Killarna sköter sig fint, så än så länge är det inte aktuellt med chip, så vi väntar och ser tiden an.
London Boy igen, vilken snygging han kommer att bli!!!
Ushki trivs fantastiskt bra hos sin nya familj, som tar mycket väl hand om honom. Vemodigt och lite tråkigt, men samtidigt så måste jag försöka se till Ushkis bästa. Killen mår prima, har en mycket kärleksfull familj och det är faktiskt huvudsaken!
Kitty aka S*Vildhjärtas Delfinia Daggkåpa.

Mamma Kitty har blivit tunn o pälslös av bebisarna, men hon fortsätter utvecklas fint, och har varit en finfin avelshona!

Nu ska jag äta tacos, surfa lite, sen väntar tidig sänggång. Ikväll har vi farit runt hos kattungar, Ushki, hämtat son från LAN och nu väntar kvällsmat och sen lugn.

Ha det gott o ta hand om er alla!

Glad Påsk, och håll i hatten för i natt far vi!!

Jag är oftast inte så bra på det där spontana, gulliga.. Jag tror att det är därför jag uppskattar en del saker väldigt mycket! :o) I dag har varit en hektisk dag på jobbet. Jag började tidigt, och sen har det varit full rulle hela dagen lång. Och då snackar vi verkligen full rulle!! Turbotempo! När jag hade badat med en arbetstagare insåg jag att jag glömt min dagcreme hemma. Bad idea. Min jobbarkompis påstår att det är min nära nog stundande förtiårsdag som gör sig påmind i hyn, själv vill jag påstå att jag alltid haft problem med torra partier i nyllet.. Susade hem i hundranittio och skulle hämta dagcremen. Hittade då ett blompaket vid ytterdörren!! Vadan detta?! Mannen? Never in a lifetime.. ;o) Blommor är inte hans stuk alls, och skulle jag få blommor så är det för att han i sin tur har fått det av ngn dam som han hjälpt med datorn.. ;o) Öppnade blompappren och fick upp ovanstående bukett! JÄTTEFIN, tusen tack Bibbi o Inger (Bibbi är Cuties fästmö som bodde här ett tag för att få ha en hot date med Cutie!), så gulligt och omtänksamt!! Sen fick jag ett platt påskägg av min allra goaste jobbarkompis Emmis slemmis, tack vännen! Fyllt med antistresspiller o goda små chokladmumsisar! Så jag har för ovanlighetens skull fått påskmys i oväntad form! :o)


Bängan häckar i tvättmaskin eller torktumlare om vi lämnar öppet.. Sen gillar hon att dra ut gummipackningarna. Inget bra alls, den där katten är för smart för sitt eget bästa!

Fortsatte dagen på jobbet med att mumsa smörgåstårta, det var värt varenda hekto jag gick upp av det! :oD På eftermiddagen hade jag Mr Turbo, och skrattade så jag tjöt, för det är en väldigt intensiv, men fantastiskt underbar snubbe! När han hade åkt hem städade vi av bygget o sen skulle jag cykla hem. Motvind. Hela jävla vägen. Nåja, förhoppningsvis brände jag några smörgåstårtekalorier då! ;o)

Blossa-gumman föredrar att ligga PÅ torktumlaren, oj så varmt o gott det är där!

När jag kom hem så var det halvt världskrig mellan TT, Lillsnigel o mannen.. Cheezez, inte direkt vad jag behövde, utarbetad o trött.. Nåja, det stillade sig, och Lillsnigel spökade ut sig till påskkärring för att vandra runt o tigga godis. Hon gick till en granne o sen till oss.. Sen vågade hon inte utan sällskap. Äldsta, som kommit hem, förbarmade sig, och travade runt en stund tills Lillsnigel fått nog.

Mannen susade iväg för att tvätta bilen, sonen är på odefinierat ställe, förmodligen hos en av sina polare. Och själv såsar jag framför datorn. Ska snart stänga av.. Är trött, sliten, har ont som fan i nacken och hoppas på en mycket lugn o stillsam påskhelg. Idag tänker jag inte göra fler knop alls, så nu är det torsdagsmys som gäller!

Glad påsk o ha det gott!

Holy diver?!

..vet inte annars vad man ska säga när man hittar nedanstående i badkaret..? ;o)


Idag har jag gjort smörgåstårtor på jobbet, och dem ska vi äta imorgon. Hiiiimla mkt bantarmat om man får säga det själv. Midjemåttet lär bli betydligt större i morgon eftermiddag m a o, men va fasen.. Man kan ju inte "hålla igen" jämt.. Just nu känner jag ändå att jag äter regelbundet dagtid och tack vare det så räcker det med en middag hemma vid 17-18-tiden, sen är jag mätt o belåten kvällen igenom. Grejjt! Plus att jag har fått mer energi, eller så beror energin på bärdrycken som nån lustigkurre i hälsokostaffären lurade på mig.. Den drycken tvingar jag dessutom Sonen och TT att inmundiga dagligen, till deras förfäran. Nån gång ska jag fota deras minspel när de dricker bärdrycken. Gjord på Acaciabär eller hur man nu stavar det. Mycket Nyttig Och Full Av Antioxidanter Samt Omega 3. Så TT och Sonen får dricka den istället för att knapra kapslar med fiskleverolja.. De påstår att bärdrycken smakar ännu vidrigare än fiskleverolja, men si det håller jag INTE med om! Jag tycker den smakar gott! :o)

Hittills har jag tömt alla kattlådor (ingen som vill ha kattklumpar som gödsel i trädgården?! Nej, jag trodde väl inte det..) tvättat lite mattor i mattvättstugan, åkt en sväng till Citygross eftersom vi hade glömt en del igår.. INTE en ovanlig händelse i familjen Virrhjärnors liv, om man säger så... ;o) TUR att vi inte bor mitt ute på vischan, då hade vi varit en mycket strandsatt familj. Nåväl, köttbullar o prinskorv till påskbordet på lördag har inhandlats. Sen ska jag göra en sallad och en potatisgratäng till veggo-Äldsta, så har jag gjort det jag ska. Känner att jag verkligen inte orkar göra egna köttbullar.. Så det blir små delikatessköttbullar!

Råkade ut för en rätt läbbig grej på affären.. Mannen stod i långa kön (fler än vi som tänkt tanken att ha ALLT hemhandlat innan påsk just i dag, så att man kan slappa några dagar med kyl o frys fulla..) och jag strosade runt o kikade ibland frysdiskarna. Nu är det så att jag har en slags radar, vi kan kalla den mitt autistiska radarsystem.. Jag gillar inte närkontakt, eller när folk är för närgångna liksom, och det gäller då såna som jag inte känner. Alltså känner min aura av direkt om någon är lite FÖR nära i min smak och jag backar oftast då ett steg. Radarsystemet skrek med "red alert" precis när jag spanade in priserna på olika glassorter.. Precis bakom mig strök en man i övre medelåldern och av aningens skumt utseende.. Alldeles för nära. Jag blängde till, och kände i fickan, där jag har plånboken. Då vek han undan med blicken o näranog sprang ifrån mig med bortvänt huvud? Ficktjuv?! Skulle tro det. Hade han snott min plånbok kan jag berätta att han hade snott för sista gången i sitt liv, för då hade jag faktiskt tagit en glassbox o dängt i huvudet på fanskapet!!! Ibland är det tur att man har autistisk radar för närkontakt, eller hur!?!


Kycklingspett i ugnen, tomater till mig och pommes till kidsen blir kvällsmaten. Mannen har visst susat iväg igen.. Tror minsann att familjen Virrhjärna hade glömt köpa tvättmedel och byta kolsyrepatron till bubbelmaskinen.. ;o)Nu blir det plock med tvätten, och imorgon tänker jag åka till jobbet Mycket Tidigt för att färdigställa smörgåstårtorna. Sen ska jag bada med en arbetstagare, gutt, och därefter väntar lunch och eftermiddagsmys.

Ha det gott allesammans och ta hand om er och era nära o kära!

Dagjobb och fullt ös..

Just nu rullar allt i livet på full fart, jag hinner knappt komma hem till Beirut förrän något ska göras eller styras med. Dagarna på jobbet är lika hektiska, och fulla med arbete. Ibland får jag liksom stanna upp o tänka "andas, Malin, andas!". Jag försöker också äta hyfsat nyttigt o regelbundet, något som jag slarvat enormt med under mitt nattjobb. Kvällsmaten består ofta av olika sallader, vilket är nyttigt o bra o ger många antioxidanter.

Saknaden efter mamsen kommer oftare nu. Ibland drömmer jag jättekonstiga drömmar om att hon kommit tillbaka och att hon undrar varför vi har gjort oss av med alla hennes saker o kläder. Jätteläskigt. Att sedan nattsömnen blir störd av allas vår lilla häxa surtant aka vrålapan Loppan, som gärna jagas av retstickorna i form av de andra katterna nätterna igenom är inte direkt något som gör en piggare.. ;o) Ibland kommer diverse avgrundsvrål från Cobran också, cheeeeezes! Han växer enormt, och blir bara större o större.. Fattar inte att han inte har samma genetiska stuk som brorsan Cutie. Cutie kallar lite på flickor då o då, men vänder istället sin stress mer inåt och står just nu helt stilla i kroppsutveckling o är helt pälslös. Pluttisen. Den vite djävulen, som är Cobrans andranamn, frodas däremot i högönsklig välmåga! ;o)

Candy hade en släng av "något" och har antingen aborterat foster eller haft någon livmoderinflammation. Hon har haft antibiotika i tio dagar men mått alldeles förträffligt hela tiden ändå! Märklig katt! Ingen feber, ingenting, bara flytningar i form av blod i flera dagar. Nu är de borta och hon verkar fit for fight igen. Ska försöka hinna iväg o kolla hennes livmoder med ultraljud, men eftersom hon är pigg o glad o verkar frisk står det inte högst upp på prioriteringslistan just nu...

Kattbarna växer och deras flytt börjar närma sig med stormsteg. De är fantatiskt goa alla fyra och vår foderfamilj gör verkligen ett kanonjobb med ungarna! Finfina bebisar!! :o)

Lillsnigel har investerat i ett par alldeles förträffligt fina Hello Kitty gummistövlar. Problemet är bara att vi inte har sett dem de senaste dagarna.. Kan det möjligen vara så att de finns på fritids eller i skolan? Förmodligen. Lillsnigel får jobba på om hon ens ska komma i närheten av storebrors bortslarvningskonto.. Där handlade det om flera vinterjackor per termin, gympaskor, skor (!!) och alla vantar o mössor som han har slarvat bort kan jag inte ens räkna.. ;o) Nåväl, han har börjat arta sig nu, vid snart 16 års ålder.. Förra terminen försvann bara en endaste liten gympapåse! MYCKET imponerande om man betänker de tidigare årens bortslarvningar..

Nu blir det tidig säng, är helt slut i huvudet! Imorgon väntar en fullspäckad dag på jobbet o en fullspäckad kväll hemma. Som vanligt.

Ha det gott allesammans o ta hand om er! Kramar!

Våren är verkligen på väg...

.. vilket man inte minst påminns om av Äldsta o TT som inhandlat varsin vårjacka.. Sonen å sin sida hittade en militärrock av ull som han ville köpa.. NOT a vårjacka liksom.. Så det blev NO! Däremot köper jag gärna en jacka av ull till hösten, men dock inte nu..

Tiden har rullat snabbt. Jag jobbar hårt dagtid med massor av sysslor, sen hem, tvätta, städa, laga mat, sköta hushåll o ungar o jädrars vad trött man är! Somnar vid senast 22 i snitt.. ;o) Lite skillnad mot nattlunken m a o..

Saknaden av mamsen är rätt stor nu i vår. Typ jättestor. Vid påsk brukar vi normalt ha sittning o mys, plus att flickorna brukar åka med henne till ULLARED o köpa vårkläder.. Saknar själv att bara ringa o säga hej. Det är väldigt jobbigt att sakna mamsen till o från. Väldigt. Samtidigt är jag ohyggligt glad att jag haft förmånen att ha fått ha en mams som henne.

Mamsens man har hittat en ny flamma. Helt ok. Jag vet att han har haft det hemskt jobbigt under mamsens sjukdom osv. Sen är en del mer saktmodiga än andra, o en del mer rappa. Jag fäller inga nedvärderande omdömen om det, samtidigt som det dock är jobbigt. Känns tufft, fast jag väljer att försöka se saker praktiskt, som vanligt... Alla få killar jag har presenterat för familjen har blivit mottagna med öppna armar. Alla som mina syskon presenterat har blivit emottagna med öppna armar. Så självklart tänker jag emotta mamsens mans nya med öppna armar. Även fast det känns annorlunda. Men livet har ju liksom blivit annorlunda i o med att mamsen är borta. Tyvärr. O samtidigt är det bara så. The fact of life liksom.. Å jag är jätteförtjust i mamsens man o jag är glad för hans skull. Livet tar inte slut för att man mister en älskad, så är det bara!

Nu ska jag snart krypa till kojs, natti natti o sov gott o ta hand om er! Kramar!

ÄNTLIGEN lite nya bilder på Tarantinokullen!

Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för dåliga uppdateringar, men det har varit rätt kaotiskt att ställa om från nattjobb till dagjobb.. O att öka tjänstgöringsgraden med 25 %.. ;o)

HÄR hittar ni de senaste nytagna bilderna på Tarantinosarna! Alla växer ordentligt o mår gott, får bästa möjliga omsorger av sin goa foderfamilj, tusen tack!

Nu ska jag kolla på Let's Dance! Kramar o ta hand om er!

Oj, vilken hysterisk dag!

Tur att man är van vid högt tempo! ;o) Idag började morgonen med illvrål från Lillsnigel, vi hade ju lovat att hon skulle få cykla till skolan på TTs gamla cykel (som är STOR enligt Wilma.. M a o SUPERtufft att cykla till skolan på den!) någon dag den här veckan.. O idag var det fredag o Lillsnigeln hade inte fått cykla någon annan dag.. Phui.. Hade egentligen bråttom till jobbet, men har man lovat så har man. Lillsnigel serverades gröt i högt tempo, o påklädd o tandborstad samt kammad i håret o tvättad i nyllet. I raketfart. Sen skulle hon få cykla med mig. Eftersom kaffet på jobbet tog slut igår så hade jag lovat köpa med mig. Så första stopp skulle bli Konsum. Trodde jag.. Första stopp blev istället utanför vår dörr. Lillsnigel kan inte "starta" på stora cykeln, och behöver hjälp.. Stressad mamma, minst sagt.. Upp med ungen på cykeln o förmana om att hon måste vänta på mig vid bilvägen. Vid bilvägen tvärnitar ungen o hoppar av cykeln igen. "Vad är det nu då?" frågar jag. "Mina trosor åker in i rumpan!" säger Lillsnigeln. Jag känner stressen komma krypande och drar frenetiskt i overall o brallor samtidigt som Lillsnigel är på väg att kränga av sig hela härligheten. Skriker att hon ju inte kan klä av sig och Lillsnigel vrålar tillbaka att hon minsann inte tänker cykla med trosorna i rumpan. "DET FINNS TJEJER SOM KÖPER SÅNA TROSOR SOM KRYPER IN I RUMPAN, FRIVILLIGT!" vrålar icke pedagogiska mamman tillbaka. Lillsnigel kollar helt kryptiskt på mig, inser att mamman är på väg till ett nervöst sammanbrott o ska hoppa upp på cykeln igen. Men kommer på att hon behöver hjälp. "Du får starta mig, mamma!" Okej då.. Stannar vid Konsum, rusar in, köper kaffe o sen vidare till Snigelns skola. I tid för ovanlighetens skull för henne, i jävlig otid enligt mitt jobbschema för mig.. Pust. Cyklar vidare som en blådåre samtidigt som jag ringer o säger till jobbet att jag är sen och att jag har köpt kaffe. In på jobbet, tack o lov har vi rara män som arbetskamrater att köra med, så jag faller lätt ihop som en liten hög och bara andas i en stund. Tur det.

Kvart i nio rusar mr hundranittio in på jobbet, vi ska kampera ihop fram till klockan 12. Cheezes. Här snackar vi full rulle på både prat, rörelser o aktivitet. HELT slut vid 12 när jag lämnar över till annan personal. Tar över lugn herre men är så uppvarvad att jag bakar två plåtar kakor med honom och sen cyklar hem för att åka till veterinären och vaccinera bebisarna o får träffa Ushki. Hinner halvvägs när sonen ringer, han ska hämta Lillsnigel på fritids. Lillsnigel har stövlar av okänd härkomst på fötterna eftersom hennes skor är dyblöta. Lillsnigel vägrar ta av sig okända stövlarna med orden att hon får låna dem tills vidare. Bad mom, ungen har växt ur sina stövlar och inte fått nya än.. Säger åt sonen att låta Lillsnigeln ta stövlarna hem o säger att jag ska lämna tillbaka dem på måndag. Kastar mig in på Konsum för att köpa kaffe hem, samt lätt fika för sonen att arrangera åt Lillsnigeln, baguetter och risifrutti samt Yoggiburkar. De två sistnämnda serveras sällan här hemma av kostnadsskäl och nyttighetsskäl.. ;o) Ringer sonen o frågar om allt går bra, o jodå, det gör det. Kommer hem o hittar TT i soffan tittandes på tv. Hon skulle åka in till stan o få hjälp av mannen att aktivera sitt nya bankkort. Stirrar runt lite o hittar först inte Ushkis EU-pass. Lätt hysteri. Hittar det sen där det ska ligga, dvs i plastfickan i pärmen. Phui. Varför kollade jag inte där först?!

Blir upphämtad av gulliga fru Foderfamilj! Bebisarna har haft virus o varit hängiga i förra veckan, men nu verkar alla ok igen. Mötte upp Ushki med nya familjen, o sen in till veterinären. Full rulle även där, allt gick i raketfart! :o) Bokade ny tid för nästa vaccinering o s v, sen hem igen. Däckade nästan i soffan o kollade på Top Model, gammal säsong. Helt slut! Sen kom mannen hem. Sonen ville hämta kompisens dator, för kompisen ska sova över. Ok. Kattsand o kattmat skulle inhandlas. Mat till familjen samt fredags o lördagsmys skulle inhandlas. Packade in oss i bilen, raket till djuraffären där vi handlade mat o sand. Vidare till Citygross o handlade mat. Hem. Tvingar nu mannen och Äldsta att göra mat. Sallad. Med bacon o stark korv. Sen ska jag sätta mig o kolla på Let's dance, och troligtvis kommer jag att somna, trots att jag inte brukar göra det vid tv:n.. Imorgon väntar städning av Beirut, samt besök hos potentiell kattungeköpare. :o)

Ha det gott allesammans, ta hand om er och TREVLIG HELG!

Ett litet livstecken...

...men inte så mkt mer. Jobbet har rivstartat i full fart nu, jag har massa att göra och känner stor inspiration av att vara tillbaka. Samtidigt saknar jag nattlunken.. För att kunna hålla mig pigg o koncentrerad krävs att jag går tidigt i säng, och det gör jag. Sänglampan släcks absolut senast kl.23 varje kväll, ofta betydligt tidigare! ;o) Hemma är det också fullt ös med kvällar fyllda av veterinärbesök (Candy gammeltant har fått problem med analsäckarna och en ev livmoderinflammation, men hon är trots detta ok med lite penicillin). Utvecklingssamtal har det åxå varit, liksom diverse styr o plock med allt det "vardagliga". Att mannen dessutom har fullt upp på sitt jobb gör ju inte allt enklare. Just nu är jag gristrött o har mest lust att krypa till kojs, herregud alltså! Nåja, det blir väl snart bättre hoppas jag, när man vänjer sig vid dagrytmen igen.

Så. Nu har jag berättat att jag lever och att det är fullt upp, nu får ni vara nöjda! Imorgon ska jag jobba, sen iväg med kattungarna för första vaccination, därefter handla fredagsmys med familjen o sen väntar en helg fylld av diverse göromål.

Ha det gott, kramar!

Sjukdomstillstånd är väldigt tråkiga..

.. men vad gnäller jag om egentligen?! Det finns de som har det fruktansvärt mycket värre.. :o( Jag sänder många tankar till Anna och hennes familj.. :´(

Idag har jag gjort kycklingsoppa. Kycklingsoppa har en läkande effekt, är antiinflammatorisk o allmänt välgörande enligt såna som vet. Innehållet blev lite Kajsa Warg, typ palsternacka, kålrot, morötter, massa vitlök, chili, rödlök, gul lök, broccoli, majs, ärtor, risoni och såklart kyckling. Få se om den får någon effekt. Antalet koppar med honungste o citron har idag varit extremt många med resultat att jag sprungit massa gånger på toa.. Rening av systemet pågår. ;o) I morse feber, ipren vid 12 och sen dess iprenfri och (hoppas jag) feberfri. Imorgon är jag hemma från jobbet. Jag måste verkligen bli frisk.

Nu ska jag läsa läxa med Lillsnigel, sen blir det lite plock, om jag orkar, o sen sängen. Måste skörda på min farm också.. Duscha och ta bort gammalt flagigt nagellack står också på agendan. Kanske kan andas genom näsan lite bättre om jag sniffar lite på nagellacksremovern?! En mycket lugn och kurerande kväll alltså i det Vildhjärtska hemmet.

Ha det gott o kramar till er alla.

Fortfarande sjuk..

Snorig, hängig och allmänt genomförkyld. Inget kul alls.

Idag läste jag att en av de tjejer som jag följt sedan mamma blev sjuk har gått bort i cancer. Hon var en av de tre författarna till boken "Livet kan inte vänta". Vila i frid.

När mamma blev sjuk så började jag läsa en del bloggar som skrevs av cancersjuka kvinnor. De flesta av dem hade drabbats av bröstcancer som sedan spridit sig vidare. Ingen munter läsning, men jag läste ändå, tänkte att de genom att dela med sig av sina erfarenheter kunde hjälpa mig genom att jag via deras kunskap kunde hjälpa mamsen lite bättre. De flesta av bloggarna hade en enastående livskraft och mod, även om de levde med en sjukdom som när som helst kunde ta deras liv ifrån dem. Nu är de två kvar av dem som jag ursprungligen började följa. Resten har gått bort. Och jag bestämde mig för ungefär en månad sedan att inte längre läsa bloggarna, det blev för ledsamt och påminde för mycket om mammas sjukdom. Jag vill inte minnas mamma som sjukdomsdrabbad, jag vill minnas allt det fina genom åren istället. Men idag kunde jag inte låta bli att titta runt lite, för att se hur det har gått och hur de mår osv. Dum idé. Blev lite ledsen när jag läste att en av bloggarna gick bort nästan för en månad sen. Stackars familj...

I helgen har jag varit fortsatt snorförkyld, men ändå var det vissa saker som var tvunget att göras. Födelsedagspresenter till Äldsta, som fyller 17 på torsdag, skulle inhandlas. Vi hittade en del. I söndags åkte vi ner till landet för att göra kroppkakor med styvfar o brorsor. Allt gick bra och kroppkakorna blev mycket goda! Sen kollade vi lite på gamla filmer från förr.

Det är en märklig känsla när man åker ner till landet. Nu har alla sjukdomsminnena från mamsen bleknat bort, nu minns man verkligen bara hur det var förr. Man väntar sig att hon när som helst ska komma o pyssla om en.. Men det gör hon såklart inte, och det känns tomt och lite konstigt. Det är mycket ledsamma känslor, men kanske helt naturliga eftersom hon ju trots allt har funnits i alla år tidigare. Sorg är ett märkligt kapitel, ena stunden är man pigg o glad för att i nästa bli jätteledsen. Det är fortfarande en himla massa saker som jag skulle vilja prata med mamma om. Och jag saknar henne något grymt mycket. Helt enormt mycket. Visserligen är det så livet är, man hälsar välkommen o tar farväl, men det är jobbigt. Allra helst när det är en av de personer man stått absolut närmast som försvinner. Och så är ju livet, saker o ting förändras, människor förändras, försvinner och ingenting är konstant. På gott och ont. Fast just nu känner jag att det mest är på ont. Sorgen och saknaden har börjat sjunka in och man inser nu att ingenting blir som tidigare. Allt kommer att förändras och har förändrats, bara genom att en enastående människa har försvunnit. Det är tungt att tänka på.

Idag ska jag proppa kroppen full av vitaminer och nyttigheter, jag måste verkligen försöka slippa den här förkylningen. Först en dusch, sen lite vitaminer o frukt o därefter ska jag vila en liten stund.

Ha det så bra ni kan, ta hand om er och kramar.

Små konstigheter och "Farmhands" wanted !

Jag är fortfarande sjuk, snorig, huvudvärk o värk i hela kroppen inklusive huvudet. Jag hatar att vara sjuk, allra helst eftersom jag blir fruktansvärt rastlös. Men livet stannar inte för att mamman i huset är sjuk, oh nej, och saker finns hela tiden att göra, även om man egentligen mest borde softa o vila. Så jag tycker synd om mig själv och leker lite martyr. Tvätt som måste tvättas, fast man knappt orkar stå upp. Tvätt som måste vikas, fast man har ont i hela kroppen o knappt orkar lyfta en strumpa. Katter som måste ha omsorg, fast man helst vill krypa ihop som en liten boll under sitt täcke o bara sova. Ungar som måste jagas upp ur sängen o till skolan, disk som måste diskas, golv som måste torkas rena från senast uppspydda hårbollen, kattpäls som måste dammsugas bort och toaletter som måste torkas o skuras. Suck. Fan ska vara sjuk alltså.

Cobra Starship aka Skatan, som han numera får heta, har brölat redan sen klockan sex i morse. M a o kunde man fetglömma sin morgonsömn, bara att stiga upp. Coco Bängan ägnade sin morgon åt att krafsa ur hela papperskorgen på toan uppe, i jakt efter ett styck bullpapper som låg längst ner i papperskorgen. Sen var hon TVUNGEN att ställa sig mitt framför tv:n när lillsnigel i godan ro skulle titta på barntv o käka frukost. Snacka om att den katten har uppmärksamhetsproblem! Men hon är alldeles förfärligt rar o söt, så man kan inte låta bli att älska henne! För övrigt har katterna skött sig, och vår gäst bor numera i Äldstas rum. Äldsta har delat säng med raringen, och jag måste säga att vår gäst är en fantastisk gäst. Snäll, rar o go på alla sätt o vis, det kommer att bli lite tomt efter henne när hon åker hem!

Ushki har flyttat hem till en dam på prov. Förhoppningsvis trivs de ihop. Det känns väldigt sorgligt, men huvudsaken är att han lever o mår bra och har det gott. Hoppashoppashoppas att det kommer att funka!

I spelet Farmville på Facebook har man en bondgård/farm. Man kan ha djur, träd, byggnader, odla grödor, skörda osv o hela tiden stiger man i rang om man sköter sin gård. Man får också hjälp av sina vänner, som gödslar ens grödor, och givetvis försöker man göra detsamma. Gåvor utbyts och man samlar kollektioner som byts in mot värdefulla saker såsom bensin till sin traktor osv. En av de senaste nyheterna är att man kan få "Farmhands" från sina grannar o vänner! Farmhands gör att man med ett endaste litet klick på sin farmhands kan mjölka alla kor och skörda alla djur! Fantastiskt! Nu önskar jag att jag med ett endaste litet klick kan få farmhands här hemma. KLICK! Så är all tvätt vikt o inlagd i garderober, givetvis tvättad, torr o klar. KLICK! Så är all ren disk åter i sina skåp! KLICK! Så är alla katters bajslådor tömda, maten påfylld och vattnet fräscht! KLICK! Så är huset nystädat o fräscht och sjuka mamman kan med lättnad lägga sig i sängen och känna sig nöjd. Visst vore det fantastiskt med "farmhands" även IRL?!


Idag har jag slängt min sunkiga pyjamas i tvätten, efter att ha hasat runt i den mest hela gårdagen. Skulle byta till joggingbrallor och fick tag i mannens. Alla joggingbrallor jag köpt till mig har försvunnit. Puts väck. ALLA i familjen har joggingbrallor utom jag, för jag har lånat ut mina till "någon". "Någon" bor här i huset och är den som ALLTID tar sista mjölken utan att säga till, så att jag får dricka mitt kaffe svart. "Någon" ställer in tomma förpackningar i kyl, frys och skafferi istället för att slänga dem. Möjligen att det kan finnas fyra små flingor kvar i flingpaketet när "någon" ställer in dem i skåpet.. "Någon" äter upp mitt godis. "Någon" har ätit upp nästan alla mina läkerol som jag köpte när jag kände att jag förmodligen kommer att bli sjuk. PASSA DIG, "någon", JAG HAR DIG PÅ KORNET O NÄSTA GÅNG DU TAR MINA LÄKEROL SÅ BLIR DET SPÖSTRAFF!!!!

Nu ska jag försöka vila en stund. Om jag kan. För risken finns väl att herr Skata Cobra Starship börjar yla så fort man närmar sig sängen. Kanske det finns en trigger som utlöses varje gång någon lägger sig i sängen? En trigger som gör honom gapig o skrikig? Jag vet inte, men han är ett synnerligen jobbigt exemplar av katt. I eftermiddag får han besök av sin tilltänkta fru. Måtte allt funka och han få till det så kanske det väntar några lugna dagar.. Håller tummarna för det i a f, för nu känns hans kulor väldigt i riskzonen för snippsnipp! Cutie, å andra sidan, sköter sig som vanligt! MIN katt! ;o)

Kramar o ha det gott, måtte ni slippa min influensa..

Sjuk...

Beatrix Kiddo, 8 veckor, se sån stil hon har...!


Igår kväll hostade o nös jag om vartannat, plus att jag var hes o lite hängig. I morse vaknade jag o kände mig förhållandevis ok, även om näsan var full av torkat snor. Klev upp och kände huvudvärken slå till som en hammare över ögonen, som kändes alldeles grusiga.. Hosta, nysningar, snor överallt och ont i hela kroppen. Jaha, fjärde dagen på nygamla jobbet blir alltså en sjukdag. Skit också. Har proppat i mig ipren och druckit honungste, snart väntar sängen för vila. Jag har ju inte tid att vara sjuk!! Men det är bara att finna sig i att jag trots allt ÄR sjuk.

Idag blir således en synnerligen stillsam dag med sängläge. Jag har satt igång diskmaskinen, tömt kattlådorna och utfodrat alla djur o människor, samt torkat strilhög i kökshörnet (!!!), så nu blir det sängen. Kan inte ens läsa, det gör ont i ögonen. Suck..

Kramar o ha det gott!

Förkylning...

Känner mig aningens febrig o hängig, har fått nån form av förkylning/influensa.

Ikväll var vi på snabbvisit hos raringarna, som idag fyller 8 veckor! Sickna raringar! Vincent är den som är mest framåt o busig, Aldo är en sluggo, Lukas aka London Boy är en posör och Bea är inte särskilt förtjust i mig när jag dundrar in. Hon har redan bott in sig i familjen, och det blir ju bra... :o) Fin tjej, öronen har nemas problemas, ingen broskbildning, inga konstiga vinklingar, bara lite svängda i ytterlinjerna. Annars är hon fin som snus. London Boy är en stjärna. Måtte han utvecklas vidare som nu, för jisses vilken showkille! Och måtte hans familj tycka det är aaaaaaaaaaaaningens kul att åka på utställning enstaka gånger med honom, för han är riktigt tekniskt fin och dessutom har han divastatus alleredan. Fin som snus även han. Lille Aldo är numera betydligt tyngre, sedan han bestämt sig för att annan mat än mammas är ok! Gulligaste killen, coolast och absolutaste knäkillen säger familjen. Vi tror på dem utan reservation! Vincent är den mest busiga av dem alla och den mest personlige. Killen som liksom stolpar på och är alldeles ljuvligt rar inombords, fast det syns inte på ytan eftersom han har mindre päls o fluff just nu. Men herreminje så go han är! Raring nr 1!

Rent konkret är jag MYCKET nöjd med denna kullen. De har fått mammas raka linjer, pappas haka, bägges snygga profil och bägges stomme o storlek. Kanhända att Bea har fått mammas tendens till dominanta ögon, men å andra sidan så har hon en mycket bra ögonform, så we will survive! ;)
London Boy är drömmen personifierad för en skogkattuppfödare. Han är den som fått allt bästa från mamma o allt bästa från pappa. Läskigt snygg o stilig, och lite divig.
Aldo är så snäll o go, rarast i stan och vilken look o utseende! Vojne vojne, den grabben är såååå fin! Finefin! Men det är de alla fyra, fast på olika sätt!

Nu måste jag krypa till kojs.

Gonatt o sov gott o ha det bra!

Det är en konst att planera sin tid.. när man inte har tillräckligt av den!

Imorgon fyller TT 14 år, och nu ska jag låta precis som gamla damer gör o säga "HarreGud så fort tiden går!"... På bilden ovan är TT 7 år, dvs halvtid från nu..

Idag har varit en Mycket Aktiv dag med herr Speedo på jobbet. Fullt ös, o själv hade jag flera näradöden-upllevelser under dagen pga utmattning och dålig kondition.. Det hela började redan med cykelturen till jobbet. Jisses, så jobbigt det är att röra på sig när fettet börjat stagnera på kroppen.. Phui. Jag cyklade dessutom i motvind, och det var tungt, vill jag lova! Innan dess hade jag ett bryt för att jag låste cykeln i går. Mannen blir annars sur o säger att det kommer in vatten i låset o det rostar sönder. Problemet är bara att om man låser cykeljä--ln och det är kallt så fryser låseländet fast. Stod med en tändare under lång tid i morse bara för att tina upp o kunna ge mig iväg. Stresstålig my ass.... ;o) Nåja, iväg kom jag. I motvind. Och med dålig kondis. Jag har ju som sagt insett att det inte är dåligt med luft i cykeln, det är snarare för mycket hull på undertecknad som gör cyklandet så trögt.. Suck.. Bara att bita ihop o cykla vidare alltså.. Kom fram till jobbet PRECIS klockan 8, och fick min tredje kopp kaffe för dagen. Sen började farten. Phui. Möte på morgonen, frukost, promenad runt köpcentrumet Giraffen (där jag hittade present till TT och köpte en kalasfin träningsjacka till mannen), sen hem för lunch. Kort paus, sen ridning, vilket innebar en lång promenad i skogen för mig. Pust. Det gick väl ok ända tills den fåniga ridläraren kom på att killen som red nog ville trava. Tjena. Hur kul tror ni att det är att jogga brevid en fullt travande häst? Inte så very nice precis. Åtminstone inte med min nuvarande kondis. När han skulle trava på hemvägen så trotsade jag och gick efter. Hann i kapp lagom till han hoppade av och det var fikadags. Tillbaka till jobbet o sen cykeltur på tandem. Jobbigt jobbigt. Sopade lite, plockade lite, och förberedde fikat för morgondagen. Sen cyklade jag hem. Var så trött att jag tyckte mig känna en liten smygande hjärtsnörp åxå, men förmodligen var det väl bara min dåliga kondition som gav sig tillkänna. Igen. Och igen.

Väl hemma insåg jag att mannen o jag måste handla fler presenter till TT, plus att Lillsnigeln behövde nya gympadojjor. Men först ett kort farmande på farmen i Fisboken. Cheezes, alla mina grannar kommer att hata mig o min farm bara för att jag inte har tid att gödsla eller skicka presenter.. :o/ Mannen kom hem med lillsnigel, som gjorde en riskakstrippel, dvs en riskaka av chilismak, smör, en riskaka av gräddfil o löksmak, smör och sist en riskaka med ostsmak. BLÄ!!! Men hon åt upp den, usch!

Iväg till Hansastan, bara mannen o jag utan snorig o gnällig snigel, som satt hemma i soffan o kollade på tv, helt slut efter en dag i ishallen i skolan. Hittade fler presenter. O ännu fler. Sen fick vi handla småsaker som skorpor, riskakor och rice krispies (ska ju göra tårta åxå...) på Citygross, eftersom TT varit lätt magsjuk o behövde riskakor o skorpor. Kom hem, ringde, lagade biffar, potatis o sås. Åt mat. Gott. Nu ska jag bada, sen väntar sängen. Trött som ett vårtsvin! Ett för tidigt hipp hurra för världens finaste TT som fyller 14 imorgon!

Ha det gott, ta hand om er o kramar!

PS FASEN Lilly, vad du är uppmärksam!

Ok, här kommer egendomlighet nr 6 om mig. Jag älskar att bada. I ungefär 3 minuter. Sen börjar jag skruva på mig o tycka att det är jobbigt att ligga stilla så länge. Det blir åxå antingen för varmt eller för kallt i badet. Å så har jag ofta fått torka upp en massa vatten eftersom jag ständigt glömmer att jag satt på badvatten. Numera vaktar mannen mig, så när jag säger att jag ska bada o sätter på badvatten så håller han tiden o är oftast den som stänger av kranen. Läsa i badet kan jag inte, eftersom jag har tappat ungefär 10 böcker som blivit dyngblöta. Sen kan jag ju inte låta bli att läsa eftersom jag är så inne i just den boken, med resultat att sängen blir dyblöt. Plus att det är jobbigt att läsa när boksidorna är plaskvåta. Så numera vågar jag inte ha böcker att läsa i badet. Därför går jag in i badrummet, badar och är uppe o påklädd igen efter max 10 minuter. Raketbad. Men jag gillar att bada. Korta stunder.

Ds

Första dagen på "gamla" jobbet..

.. och jag är helt slut. Inte nog med att man varit på utställning i Nyköping hela helgen med diverse styrande o ställande o jobb, idag började jag jobba dagtid igen. Phui. Gissa om jag är trött?! Telefonen har gått varm och ändå har jag ikväll bara hunnit avverka hälften av det jag hade tänkt göra, maten skulle lagas och dessutom var det dessförinnan nödvändigt att fylla på förråden med just mat. Så idag har varit en mycket effektiv dag med massor av saker gjorda, dock återstår många.. Nåja, det ordnar sig väl.

JÄTTEMYSIGT att vara tillbaka på jobbet igen. Lite trist att jobba stadigt måndag till fredag varje dag, men å andra sidan är ju alla helger lediga, så jag överlever! ;o) Lite ringrostig med rutiner var jag också, men det är ju inte så konstigt, jag har ju inte jobbat där på 1½ år!

JAG HAR FÅTT EN UTMANING! Och innan jag glömmer den måste jag göra den, annars lägger jag den på min lilla "lista" o sen kan det ta lite tid innan jag fixar den! Jag utmanar
Malin Mindfields
Lotta
Malena
Nina
Lilly Miss Mikkus'
Susanne LingLing's

HÄR kommer utmaningen:

- varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själva.

Underlig sak nr 1

Jag måste alltid ha något av hörnen (den där yttersta hörnkanten som är ihosydd o liksom är lite klumpig) på mitt påslakan mellan ena, eller helst mellan båda fötternas stortå och "pektå" annars kan jag inte somna. Sen ligger jag där o pillar med tossingarna på min lilla hörnklump och blir alldeles tillfreds o nöjd med att snart sova. Helt weirdo, jag vet! Sen föredrar jag styva, hårda lakan med gammaldags stuk (gärna manglade), som har finfina sydda kanter som jag helt enkelt måste pilla på med naglarna.. Ett lakanshörn under fingernageln och varsitt hörn mellan tårna på bägge fötterna är ultimat. Å så får man aldrig tvätta mina egna lakan med sköljmedel, då dör jag. Eller jag överlever, men hemma föredrar jag knastertorra, stela lakan! Det är gutt att pilla på med tår o naglar.

Japp. Jag vet. Det är nåt konstigt med mig.

nr 2

Som hobby ägnar jag mig åt att läsa stamtavlor på Norska skogatter och se vilka katter som ligger bakom dem. Kanske inte underligt i min bekantskapskrets, men något som de flesta "normala" brukar höja på ögonbrynen o himla åt.. ;o)

nr 3

När jag har extremt mycket att göra egentligen ( t ex när mitt hem ser ut som ett slagfält!) kan jag få ett tillstånd av fullkomlig passivitet och mitt i all röra bara lägga mig ner i soffan o läsa ett par kapitel i min bok.. Jag tror att det är en försenad trotsperiod möjligtvis... ;o) Jag läser väl normalt sett ungefär tre till sju skönlitterära böcker i veckan beroende på hur mycket lästid jag har. Det är tydligen också egendomligt enligt folk som vet vad som är normalt.

nr 4

Jag spelar Farmville på Facebook. Jag spelar annars på min höjd Nintendo Wiispel med mannen eller kidsen då o då, eller alfapet på nätet, och är inte någon som brukar gilla dataspel/tvspel.. Men Farmville har blivit mitt andra hem! ;o) Knasigt till max!

nr 5

Jag kan inte klia mig i öronen utan att säga "KRRRRRRRRRRRRRRRRR" med riktigt skorrande R, och så råkar det bli väldigt högt o plötsligt varje gång det kliar i örat, just för att jag inte tänker på att det kanske låter suspekt i andras öron... Då slutar det i sinom tid att klia i mitt öra, men med effekten av att jag nästintill skrämmer ihjäl hela min omgivning. Mannen har nu vant sig, efter tio år, men nya bekantskaper brukar hoppa högt de första femton gångerna jag gör det. Till saken är att det ofta kliar i mina öron. ;o)

---------------------------------------------------------------------------------
Tack till Rosa Milton, som utmanade mig! :o)


Murklan smällde till o blev Ex 1 av 2 i lördags o Ex 2 av 3 i söndags. Jätteduktig, jättefin och allra bästa Murklan var så rar o go! Gjorde mig mycket stolt.

Hennes snuskiga pappa har snuskat sig rejält med sin tjej, men hon vill ha mer o mer o mer. Det vill inte han, så han har bett om att få uppskov ett par dagar. Det var ok.

Cobrans tjeja verkar inte så värst löpig längre, men vi får ge det några dagar. Cobran har erbjudit sig att ha date med Cuties tjej under tiden, men vi avböjde vänligt men bestämt och fortsatte att låsa dörrarna. Då pinkade Cobran i trappan. Skitkatt!

Annars är det lugnt i Beirut förutom den ständiga lätta touchen av hankattspink som råder här. Spelar ingen roll hur mycket man skurar eller torkar eller kollar, de sprayar väggarna i toalådorna o sen stinker det i två dagar trots att man rengör hela tiden.. :o( Imorgon ska jag köpa ultraviolett lampa, sen ska jag spåra pissnissarna rejält! Så det så! Sprayen i ena handen o lampan i andra.

För övrigt är jag tämligen trött, sliten och seg efter att ha haft en dag i hundranittio. Bara att inse att ALLA dagar hädanefter kommer att bli så.. Cheeeezes, varför måste jag alltid överdriva...? Fyra barn, tio katter och dessutom infernaliskt nog tro att man ska hinna ha intressen utöver detta...? Antingen är jag total knas, eller rätt stresstålig.. Så nu ska jag lägga mig på soffan, mitt i all röra o läsa min bok. Den är skitbra!

Tack o hej, leverpastej! Ta hand om er, o kramar!

Å sen vill jag passa på att dela ut dagens guldpeng till mannen som tömt alla kattlådor o dessutom diskmaskin o diskat o jobbat hårt även han! Tack mannen!