Ibland är jag en mycket tvär och bitter liten kvinna..

Cobran uttrycker precis hur jag kände mig i förra inlägget... Fast Cobran är på bilden sur för att han fått en tomteluva tryckt på huvudet.. Jag är tvär o bitter ibland, men när man fått ur sig det värsta så känns det bättre. Så funkar jag. Så ibland spyr jag galla, för att sedan må bra. Och jag måste med anledning av mitt förra inlägg också belysa de positiva sidorna av att ha varit ensamstående mamma med en frånvarande fader.. För det första så har jag alltid haft ENORM hjälp och stöd av min familj, morsa, styvfar, bröder, syster, släktingar och inte minst min högt älskade moster Ingegärd, som numera bor som ängel i himmelen. Alla har alltid funnits där, och hjälpt till såväl praktiskt som opraktiskt! :o) Mannen i mitt liv dök upp, och trots att man satt där ensam med tre ungar så uppstod kärlek och han har alltid ställt upp efter bästa förmåga för såväl mig som mina ungar. På bästa sätt! En pärla av pärlor, om man säger så, männens alldeles egen Rolls Royce! Katterna har funnits som sällskap och tröst och intresse och avlett mig från diverse trista tankar. Och en del vänner har varit oumbärliga. En del har försvunnit på vägen, men det har tillkommit nya och framför allt är jag glad att tillhöra La Familiga, som vi kallar oss. Ett gäng superhärliga kattmänniskor som jag verkligen tycker om och respekterar! Jag har också blivit stark. Lärt mig att jorden inte går under för småsaker. Lärt mig att bita ihop och gå vidare, eller som någon vis sa "Det är bara att bryta ihop o gå vidare!". Försökt leva efter mottot "Det är inte hur du har det utan hur du tar det". Inte alla dagar funkar det, och inte heller i alla situationer, men för mig har det varit en tröst att försöka tänka positivt. Så visst ska man försöka fokusera på det positiva i tillvaron. Och sist men inte minst har jag mina barn. Mina fyra ljuvliga ungar, som alla är olika, och givetvis har fått ta tuffa bitar i livet, men samtidigt fått massor av kärlek och jag har faktiskt gjort så gott jag kan. Inte alltid har det känts vara tillräckligt, men jag har inte försökt smita undan vare sig roliga eller negativa saker och jag är så tacksam över att ha fyra fantastiska ungar som alla ger så mycket bara genom att finnas till. Visst är det tufft ibland med trots, tonår, problem och annat, men jämt överlag så har jag fyra bra ungar som är vettiga, sunda och definitivt inte bortskämda. Det känns gott. Tyvärr ploppar min bitterhet upp ungefär en gång varannan månad när "Den ömme fadern" ska umgås med sina avkommor, men å andra sidan så går det över. Och jag skulle ALDRIG vilja byta med honom. Men han har själv valt att flytta långt från sina egna barn, skapa ett eget liv för sig själv och ge upp sitt föräldraskap för att bli en vuxen som finns där då o då (och helst via mail..).. Och det är inte mitt val.

Tomtekillarna får illustrera att julpyntet finns ÖVERALLT och att jag tycker att bilderna är fantastiskt roliga. Snacka om missnöje på hög nivå!

Mamsen mår efter omständigheterna bra och vi ska förhoppningsvis hälsa på en stund i helgen.

Nu ska jag snart åka o handla o lämpa av de två mellanungarna vid tåget. Sen blir det fredagsmys med katter, minsting (äldsta ska ha filmkväll med kompisar) och förhoppningsvis något gott att äta.



Ha en trevlig helg! Kramar!

Drönare, eller bara seg i kolan?!

Tja, det är frågan.. Idag sov jag på fm, alldeles för kort som ni kan läsa i inlägget nedan. Var uppe o pratade med kidsen som kom hem från skolan, alla hade haft ok dagar. Skönt. Imorgon har de tre yngsta studiedag, och är lediga, sen väntar en veckas höstlov. Trotsiga Tonåringen ska tillsammans med Sonen åka till sin pappa i Malmö, men den här gången kan inte Äldsta följa med. Hennes helgjobb har i veckan utökats till två extradagar i nästa vecka med storstäd av stuga som tillhör kyrkan samt köksrengöring. Bra, extra pengar gillas av Äldsta. Sen jobbar hon på söndag också, så den här gången blir det inget Malmö. I vanlig ordning så irriteras jag över planeringen, eller brist på denna. TT och Sonen fick själva ringa upp "Den ömme fadern" för att fråga om de ska komma imorgon eller ej o när de i så fall ska åka.. Svaret blev att de skulle nog åka vid 16-17-tiden.. Suck.. Som vanligt ingenting inbokat och jag slås återigen av att detta har man levt med i ett gäng år nu.. I närmare bestämt 11 år. Ingen planering från det andra hållet, ingen initiativförmåga och aldrig någonsin någon som frivilligt ställer upp. Självklart är det jag som ska stå för födelsedagsfirande, konfirmationer mm mm mm. För jag har väl ingen rätt till något eget liv, till skillnad från "Den ömme fadern" som sällan har tid med sina egna barn. Han har ju JOBB och han har ju INTRESSEN och han har ju inte TID. Tänk om det vore så lätt att bara låtsas att man inte har barn och slippa allt som är tungt och jobbigt? Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig, när jag valde att skaffa barn för 16 år sedan. Och han lovade att finnas där för barnet, annars hade jag faktiskt valt att gå min egen väg direkt. I efterhand ångrar jag nästan att jag inte gjorde det. Å andra sidan hade inte TT och Sonen funnits då, och det hade varit hemskt.

Men det är och förblir helt ok för en del pappor att bara strunta i det som kallas ansvar och föräldraskap. Jag vet att jag låter som en riktig bitterfitta. Men jag är nog det. Jag är så grymt besviken på att alltid vara den tråkiga för de tre äldsta. Alltid den som måste ordna, fixa, ställa upp och göra allt, och stå för all betalning. Helt ok, jag gör det för deras skull, för jag älskar dem och vill att de ska ha det bra. Trotsiga tonåringen har fortfarande inte fått sina utlovade kombinerade födelsedagspresenter och julklappar sedan två år tillbaka, hon längtar efter en ny mobil. Förmodligen får jag skrapa ihop slantarna till den, för den lyser med sin frånvaro. Liksom tv:n hon blev lovad. Och systemkameran. Som blev till en ny mobil, som hon ännu inte har fått. Frågan är om hon någonsin får den? Men jag blir faktiskt ganska trött. Ansvar för tre barn själv är inte enkelt, men nu börjar de ju bli stora ändå. Elva års ensamarbete med stöd av min familj och min käre nuvarande man, som varit underbara. Det hade varit roligt att NÅGON gång få lite planering, struktur och intresse från den andra föräldern. Än har det inte hänt, och jag har nog faktiskt slutat hoppas. "Den ömme fadern" är fortfarande ett stort barn, med fokus på sig och sitt och sånt som han tycker är roligt. Tyvärr. Och jag har faktiskt slitit hund i alla dessa år. Alla föräldramöten, alla evenemang, kalas, allt praktiskt runt allt som det innebär att ha tre ungar. Mannen har varit osannolikt bra, under de år han har funnits, och det måste vara NIO år nu!!! Han har funnits där för såväl mig som de tre äldsta. Alltid. Skjutsat till alla hocketräningar, ridningar, kompisar o allt. Betalat. Köpt stor bil så att vi alla får plats. Aldrig knotat över att han i ett huj gick från ensamstående man till trebarnsfamilj. Kan inte låta bli att tänka på hur det skulle bli om jag dog. Gud sig förbarme! Jag tycker faktiskt att män som inte tar hand om sina egna barn borde betala dubbelt underhåll! Och så borde de skämmas! Men man kan ju alltid skylla ifrån sig och säga att mamman istället är dum i huvudet. Och sen kan man fortsätta att leva sitt liv, vitt skilt från sina egna ungar. Tänk alla spyor man har torkat när ungarna varit magsjuka. Bristen på sömn som fanns där i många många år, eftersom man aldrig sov mer än ett par timmar i stöten. Jobba heltid för att få allt att gå ihop. Samtidigt som man försökt att alltid finnas där för ungarna. När de var sjuka kunde de inte komma på besök till pappan, för han ville inte bli sjuk. När TT fick löss så skulle han skicka hem dem direkt, trots att jag satt på jobbet och skulle jobba helt dygn med sovande jour. Det avstyrde jag, men USCH, vilken dålig mamma jag var som skickade iväg ungen med LÖSS till "Den ömme fadern"! Tänk allt inkomstbortfall man haft för Vård av Barn. Han har aldrig tagit ut vård av barn-dagar... Å andra sidan är jag djupt tacksam för att jag har mina barn, och jag tror att de inser en gång i livet, vem som har lagt mest tid och intresse och kärlek på dem. Och jag hoppas att de förlåter att man ibland varit trött, sliten och ledsen, och kan förstå varför man har varit det. Jag hoppas det. Och så hoppas jag att "Den ömme fadern" aldrig någonsin mer skaffar fler barn, för barn behöver betydligt mer än att gå på MacDonalds och ha roligt. De behöver trygghet och någon att hålla i när åskan går. Och hur kan man hålla i någon när åskan går om den aldrig finns där, eller om den aldrig har tid?

Mannen sa till mig igår, när jag berättade att jag fortfarande känner mig hängig, att jag är märklig. Spelar liksom ingen roll hur dåligt jag mår, jag kan ändå bita ihop och göra en massa saker. Övning ger färdighet. Spelade ingen roll att man var magsjuk som en gris när de tre stora var små, för det fanns ju ingen annan där. De var ändå tvungna att få mat, oavsett hur jag mådde. Så det handlade om att bita ihop. Jag tycker inte synd om mig själv, det finns massor som har det betydligt värre ute i livet. Men jag blir förbannad ibland. Arg. Irriterad. Och bitter. För att det är ok att göra så här. Det finns liksom inget man kan göra för att förändra. Det vet jag, av bitter erfarenhet. Jag vet inte hur många samtal man har haft med "Den ömme fadern", men ansvarets innebörd finns inte i hans vokabulär. Han är ett fullblodsego. Och tyvärr finns det många såna män i livet. Synd bara att jag var idiot nog att tro att han var annorlunda en gång i tiden. Annars hade jag ALDRIG skaffat barn med honom. Aldrig. Jämför jag med mannen, som trots allt tar en massa ansvar o har massor av intresse för de tre äldsta så är det som natt o dag. Mannen är intresserad. Tar ansvar. Finns där. Och jag vet, att även om vi mot all förmodan skulle skiljas åt så skulle han ändå ta sitt ansvar och göra sitt bästa för sin unge. Utan tvekan. Det är helt enkelt skillnad på folk o folk.. Eller kanske man borde säga att det är skillnad mellan folk och fä... ;o)

Ikväll sov jag som en drönare. Somnade strax efter fem, hann inte ens träffa mannen när han kom hem från jobbet! Sov till tjugo över åtta och sen upp, tvätta sig o dricka en kopp kaffe innan vi åkte till jobbet. Nu bakar jag äppelkaka till de boende för fredagsmys, och snart ska jag städa. Men nu har jag öst ur mig bitterhet så att jag kan gå från datorn med uttömt sinne. För en stund..

Idag firar Wilma FN-dagen!

.. för imorgon har de studiedag i skolan. Själv är jag uppe alldeles för tidigt för att ha jobbat natt, men jag tänkte gå o lägga mig igen om en stund. Bakade en "Sverigekaka" (dvs sockerkaka med vaniljkräm emellan) till ungen som hon skulle ha med på FN-dagen, och jag hoppas de får fika i massor i dag! Jag brukar vara med o "fira" FN-dagen, det går många barn från olika kulturer på Wilmisens skola. Det är kul! Massor av kakor som man aldrig ens visste fanns! Bakade av mammor o kanske pappor från olika länder. Ibland även maträtter. För en gång skull kanske hon inte är hungrig när hon kommer hem då? Annars äter hon klockan 11.50 varje dag, men vid hemkomst klockan 13 så är hon VRÅLHUNGRIG.. Ändå äter hon på skolan, och ordentligt också, till skillnad från Trotsiga Tonåringen.. Trotsiga Tonåringen hatar all skolmat, och ibland tror jag hon hatar allt o alla också, utom sina kompisar. En klassiskt tonåring, men totalt konstig i den här familjen, eftersom Äldsta o Sonen aldrig visat de tendenserna. Än. Vem vet, det kanske kommer?


Ah, nu kom Wilmisen sladdis in! Tänk att hon snart fyller SJU år!! Cheezes.. Hon kastade sig in på toan, Mycket Kissnödig, och berättar samtidigt att Sverige-kakan var en av de kakor som blev Ätuppen först. Tillsammans med Aminas. Jag frågar lite försiktigt om den var god? Ehhh, hmmm, jag vet inte.. Ungen tänker. Jo nu vet jag, den var JÄTTEGOD! säger hon strålande! Och då känner jag hur mitt mammahjärta växer till att bli jättestort och att jag känner mig stolt att jag klockan 7.20 imorse stod här hemma o kokade vaniljkräm (kakan hade jag redan gjort på jobbet i natt) för att ungen åtminstone den här gången skulle ha en kaka med sig. Det är första gången för Wilma, tror jag, att hon har kaka med sig.. Äldsta krävde att ha allt som man skulle ha med sig till skola/fritids/dagis, sonen brydde sig inte och heller inte Trotsis. I skolan hade de fått kroppkakor (små), köttbullar o lite annat o massor av olika kakprover. :o)


Idag är annars en seg dag. Jag har haft en lugn natt, oförskämt lugn. Ett par larm från kissnödiga och nåt från en som ville bli omstoppad med täcket. Sånt är sött! "Kan du stoppa om mig lite" Så hjärtans gärna så! Har också läst "Vimmelmamman", en blogg. Känns som att jag fastnar på alla bloggar som ordet "cancer" finns på. Jag har snuddat vid denna blogg tidigare, men inte läst den. Lite slagit bort den med att en Vimmelmamma liksom inte har något som jag kan relatera till.. Jag, sunktrollet som förmodligen arresteras av modepolisen nästa gång jag går ut, och som inte är så förfärligt intresserad av hur jag eller andra ser ut.. Men å andra sidan ska man väl inte diskriminera de som faktiskt har som intresse att ta hand om sitt utseende osv..? Eller? Alla är vi människor, och alla har vi olika små egenheter.. Själv är jag ju kattfanatiker. Och bryr mig inte om mängderna av kattfluffig päls som klär mig varje gång jag går utanför dörren.. Å andra sidan är alla andra så duktiga på att plocka katthår från mig, så ok då.. ;o)

Cancer är läskigt, och samtidigt som jag vägrar tänka tanken fullt ut så undrar man i sitt stilla sinne när det är ens egen tur? Tänker inte känna efter, för då förvandlas mitt halsonda o hängiga till obotlig cancer med max en dag kvar att leva. Så lev idag. Och så sänder jag all styrka, kraft och värme till alla dessa drabbade och deras anhöriga. Må det bästa ske, och de sjuka bli friska. Och måtte man någon gång finna en bot för denna hemska, hemska sjukdom som slår helt utan urskiljning. (Urskiljning.. Heter det så?) Å så ska jag ringa mamsen. Men just nu står min lilla råtta här och gnatar "Jag är hungrig!".. Så länge räckte de FN-kakorna.. :o/ Hon kommer att sluta som Roseanne Barr, om någon nu minns henne?

Kramar, ta hand om er och lev så gott ni kan!

Ps Dagens bilder är från 2002... Tiden går jättefort!!! Tänk att ungarna är 16, 15, 13 och snart 7 år alleredan? Jag kan det INTE... Ds

Den lediga tiden flyyyyyyyyger iväg!

Och ikväll är det jobb igen.. :o/ Känner mig inte helt "fit for fight", men heller inte sjuk, bara hängig.. Förmodligen har jag fått slängen de haft på jobbet, det har varit slängar av både det ena o det andra. Och jag har faktiskt prickat in tre extranätter den här månaden, kanske som en liten bonus för att jag tog ledigt när vi skulle åkt till Skåne..? Nåja, de lediga dagarna bara flyger iväg, men nu har jag bara två nätters jobb, sen vila i två nätter o därefter två nätter till. Så idag måste jag röja lite.. Beirut har grott och det känns ärligt talat som att saker förökar sig utan min vetskap.. Mycket märkligt fenomen... Det är så mycket saker som är kringspridda, liksom överallt.. Mannen drömmer om ett hem med rena linjer... Dream on, säger jag.. ;o) Det är liksom bara att fetglömma när man bor många på liten yta och "jag flytt int".. ;o) Det finns mycket att göra, men jag har varken tid eller energi att utföra det.. Möjligen om jag vann en hiskelig summa pengar på nåt spel, då skulle jag anlita diverse folk att göra saker här i hemmet. Men samtidigt lider vi inte.. Det ÄR rörigt här, men vi har i a f en liten oas på framsidan numera med pumpor, silverfluff och lyktor! Det ni!! Och jag har väl aldrig någonsin, handen på hjärtat, varit någon höjdare på att hålla kliniskt rent omkring mig, jag är en rätt virrig person.. ;o)

Mannen upplyste mig om att jag faktiskt glömt en katt igår när jag beskrev vilka som var "lagom" och vilka som var hussekatter. Det stämmer inte. Jag glömmer inget! *asgarv* Nämen ärligt talat så kan jag inte etikettera Ushki! Han är en raring som gärna sover i min säng om nätterna, men det senaste halvåret har han varit ett vandrande hormon, eller säger man En vandrande hormon? Som liten var han ett energiknippe, jag glömmer aldrig hans upptåg med att gömma sig längst in i kattlådan för att sen skrämma livet ur den stackars nödiga katt som skulle uppsöka den! Jätteroligt! ;o) Sen förändrades han, blev blyg och tillbakadragen, bad nästan om ursäkt för sin existens och utnyttjade sina röstresurser till att ständigt gå omkring o gnälla. Därifrån kom beteendet att bli konstant sugen på parning, parning som han knappt visste hur man skulle bära sig åt för att göra rätt.. Stackars kille! Jag är därför glad att jag och hans co-owner Marie har bestämt oss för att kastrera honom när han kommit tillbaka från sina kärlekssemerstrar.. Förhoppningsvis hittar han då tillbaka till sitt "rätta jag" och kan bli den goe kille som han är innerst inne.

Mamsen är fortfarande hemma, och mår hyfsat. Hon är så klart mycket märkt av sin sjukdom, men har fortfarande samma gnista och glädje som vi är vana vid! Det är bra! Hon behöver hjälp med det mesta, så förhoppningsvis får min fostersyster bli personlig assistent till henne. Det vore kanonbra! Eftersom jag är lite krasslig just nu kan vi inte åka o besöka henne för tillfället, men så snart jag känner mig kry igen så åker vi ner till landet på visit.

Nej, nu måste jag verkligen ta tag i mitt liv! Mitt städ-liv. Fast helt lat är jag inte, diskmaskinen går för fullt liksom tvättmaskin o torktumlare. Lite planering inför kvällens mat, samt baka "Sverigekaka" till Wilma (de firar FN-dagen imorgon och alla barn som vill får ta med sig kakor vars recept kommer från hemländerna, och det är väl enda dagen numera då barnen får ha nåt sött med sig till skolan, så dagen är mycket uppskattad!), stryktvätt och avplockning av bottenvåning, bäddning, stryktvätt och städning av toaletter återstår. Å så katternas matskålar o toalådor såklart.

Ha det gott o ta hand om er! Kramelikramar!

Tjyvtjock start på tisdagen..

Han var gul, han var ful och han var dum i huvet" för att citera Onkel Kånkel... Å det är väl på den nivån herr Cobra Starship befinner sig i nuläget! Maken till knasboll går väl inte att finna, eller? Fast så ful är han inte egentligen, men på ovanstående bild är han både gul o ful.. ;o) Cobran är vår ständigt lika rastlöse kille, även om även han har sina lugna stunder. Förmodligen en katt med en bokstavskombination i grunden, för maken till energi har jag sällan sett hos en katt. Min typ av katt är nog de lite "lagom" eller tröga, som Cutie, Bruce, Blossa, Loppan, Dompan (numera, men inte som ung!) och Candy.. Men Cobran, Coco Bängan och Sharin.. Det är hussekatter som kan driva mig till vansinne ibland! Det smäller o dånar och allt rasar.. O vem står en bit i från med en fåntratts ögon? Jo, oftast Cobra Starship! Ingen bra kompis när man är hängig, men han är faktiskt riktigt go ändå!

Förmiddagen var nog febrig, jag var helt borta fram till klockan 12. Då hasade jag mig upp ur sängen, för jag hade lovat Trotsisen att vi skulle köpa nya koftor till henne, så att hon slipper sno syrrans.. Suck.. The neverending story about sisters stealing from eachother... Surplade i mig kaffe, men det smakade mest snor, och insåg att mina smaklökar nog är helt urkopplade för tillfället.. Orkade göra nada hemma, men försökte piffa upp mig lite genom att tvätta mig, borsta tänderna, kamma håret, o tro det eller ej, men lite mascara slank på mig också.. ;o) Åkte buss med Wilmisen o Trotsan in till stan vid 14.40, fixade ärenden, och hittade dessutom en fin present till Marie Bazooka "bara för att".. ;o) Bild på den någon annan dag, annars tjyvläser hon säkert här och ser vad det är innan hon får det..

In en snabbis på Maxi för att shoppa det allra mest nödvändiga eftersom både mjölk o smörgåsmargarin var på upphällningen eller slut.. Köpte också turkisk peppar, för jag har lovat Äldsta att baka den här till helgen.. Susade förbi Plantagen o köpte pumpa plus annat för framsidan, som sett helt bedrövlig ut med bara cyklar o skräp ett tag nu.. Så det bidde pumpor o lite ljung o nåt silverfluff.. Ser aningens bättre ut, även om mossan o snuskiga plattorna stör.. Jag får nog högtryckstvätta dem till våren tror jag..

Väl hemma stekte mannen hamburgare till Son och Trotsis plus Wilmis, och jag impregnerade Trotsisens grisfula "Ugs", superfula skor som hon blev helt salig över.. Uuuuurkkk! Nåja, HON tycker de är fina, och det är huvudsaken!! Och hon är fin vad hon än har på sig.


Dompan aka Pooppis aka Pooppan eller om man nu ska skriva Domino, som är hennes rätta namn, söker gärna plats i händelsernas centrum där hon "häller ut sig".. Köksbordet är Beiruts hjärta, ständigt belamrat med saker.. Och katt.. Är det inte Dompis så är det Sharin.. Nåja, jag har tid på mig att städa imorgon.. Jag har varit så seg idag och även om jag har haft ont i kropp, huvud och hals så känns det inte som att det har brytit ut nåt riktigt än.. Antingen kommer det, eller så är det en sån här seg sak som gör att man mår piss ett tag för att sedan bli piggare o därefter få tillbaka en rejäl omgång.. Vi får se.. Just nu känner jag mig hyfsad i a f, även om sängen kallar snart..

Min kompis Blossa, världens underbaraste katta! Hon älskar att gosa, kela och är alltid med oss. En äkta älskling, tack för att du finns, Blossa!

Ha det bra o ta hand om er. Kramar!

Krasslig..

Idag kom fina bilder på allra raraste Gnistra Gyllenstrå, som bor i Stockholmsområdet! Söta tjejen, hon har utvecklats jättefint tycker jag det ser ut som! Tusen tack, Kenny & Jane för bilderna!

Själv har jag fått ont i halsen, varit helt däckad idag.. Ont i huvud o mage och alldeles orkeslös. Inget bra, sånt har jag verkligen inte tid med.. ;o) Hoppas må bättre o vara piggare imorgon.

Murkla Mys är hemma från djursjukhuset och mår bra igen, tack o lov!

Ha det gott o simma lugnt!

Helgmys hos familjen Vildhjärta!

Sonen är en lite märklig individ. Det finns en sak som engagerar och får honom att bli helt fokuserad, och det är att spela World of Warcraft! Allra helst tillsammans med kompisarna. I fredags kom en av hans kompisar hem hit med datorn i släptåg, och sen dess har vi knappt sett dem, de har dock blivit uttvingade på en promenad i går, för att gå ut till köket o hämta mat samt gå på toa räcker inte som rörelseträning tycker jag... Sonens rum blir lite varmt när de sitter där, och då oroas de för att datorerna ska "lagga", dvs bli sega.. Därför har hans fönster stått på vid gavel. O när fönstrena är öppna blir det lite kallt.. Så vad göra? Jo, man tar på sig sina pälsmössor, sen är det ok.. Jag skrattade så att jag nästan svimmade när jag gick in o kollade till att de levde, och fick se dessa två stollar sitta där med varsin pälsmössa på huvudena!! Knäppisar! Har också fått lära mig att om man vill skojja med någon så kan man "rick-rolla" dem.. Då skickar man en länk som öppnas med Rick Astley som sjunger "Never gone give you up".. Hmmm... Ibland får man skäppan full av onödigt vetande.. Trotsiga tonåringen försökte få mig att hänga med genom att länka till de mest lästa bloggarna just nu. Jag fattade ingenting.. Inget skoj direkt, men jag är ju heller inte tonåring, så jag antar att det är därför jag inte ser vitsen med dessa bloggar.. ;o) På min tonårstid läste man Veckorevyn och Okey, då var man uppdaterad med det senaste.. ;o)))



I helgen har jag jobbat fredagsnatten och lördagen var mannen o Wilma på äventyrsbadet, därefter åkte vi ner till mamsen o hennes man på fika. Jättemysigt! Mamsen var pigg o glad, liksom hennes man, och de har ordnat det jättefint för henne! Wilmisen blev väldigt trött och somnade i soffan med Cutie i famnen.. Och sedan fick vi bära upp henne i sängen, där Coco Bängan tog över som värmare.


Ushki har åkt på kärlekssemester, så nu håller vi tummarna att "lillmoroten" slinker in... :P


Bruce Viggesson och Cutie är de coola killarna! Till skillnad från huligangänget, som består av CocoBängan, Cobran och Sharin. Har någon av de tre tråkigt så ligger Loppan o Dompan i farozonen för bus. De är nämligen mest tacksamma att reta, för de blir GRYMT förbannade på huliganerna..

Loppan vill helst ha space, andra katter göre sig icke besvär!

Sharin gillar att slagga i korgar av alla de slag!

Och goaste Blossan ligger gärna hos någon eller var det finns plats! Hon har som vanligt väckt mig genom att tvätta mina näsborrar, därefter påbörjade hon öronrengöring av alla de andra katterna som låg i vår säng o gosade imorse, dvs Cutie, Cobran, Dompan, Coco och Sharin. Tänk så mysigt med alla dessa pälsklingar hos sig! Det är mysigt med helggos!

Lilla Murklan har piggnat till och är kvar för observation på Djursjukhuset, men får förhoppningsvis komma hem till sin familj på måndag! Troligtvis har hon fått samma halsinfektion som kattkompisarna har haft, men nu har hon blivit matglad och aktiv igen efter lite antibiotika och uppvätskning. Håller tummarna fortsatt!

Ha det gott o ta hand om er!

Fredagsnatt på jobbet.. igen.. ;o)

Idag har jag fått bra nyheter och dåliga nyheter. De bra nyheterna kommer från mamsen. Hon har legat o myst i sin nya säng, ska få tv:n flyttad till sitt nya rum i hemmet och har fått jättebra anpassningar på bl a toastol osv. Ibland kan dom, kommunerna! Pluspoäng för det. Mamsen var på lysande humör och pratglad. Imorgon ska vi dit o hälsa på, konstigt nog har jag saknat att få åka till sjukhuset för att hälsa på henne varje kväll, men SJÄLVKLART är jag superglad att mamsen mår gott o har det bra hemma.

Det dåliga är att lilla Murklan har blivit sjuk. Murklan har blivit inlagd på djursjukhuset och vi håller tummar, tassar o tår för hennes tillfrisknande. Veterinären trodde att hon drabbats av samma förkylning som hennes kattkompisar Eddie, Donnie o Delfinia/Kitty haft. För säkerhets skull fick hon stanna kvar med lite dropp o medikamenter o förhoppningen är att lilla raringen ska få komma hem frisk o glad.

Ikväll har jag tittat på lite av Idol innan det var dags att åka till jobbet igen. Torsdagsnatten som jag jobbade var en mardröm med kräks och larm natten igenom, och jag hoppas verkligen att denna natt blir lugn o trivsam!

Jag kan inte hjälpa det, men jag drabbas av extrema moderskänslor när jag ser tonårskillen Nicklas och hans lite halvt tafatta moves. Han är ju bara så lik sonen i sitt rörelseschema!!! Pluttisarna! Tove gillar jag, hon är bra, och har nåt "visst". Mariette har nåt som jag inte gillar, tycker hon låter väldans ansträngd när hon sjunger, men hon verkar vara en trevlig prick. Rabi klarar jag inte av, den sortens sång hör i mitt tycke hemma hos eunucker, men vad vet jag, det kanske han är? ;o) Inte min stil, men killen är säkert duktig för de som gillar den genren och han är ju sin egen sort i Idol i a f.. Calle är mer min stil, och jag tycker att han är blygt rar! Håller dock med om att han är lite mer Ozzy Osbourne än Michael Jackson.. ;o) Reza är fantastiskt duktig sångerska och showtjej! Helt otroligt duktig! Men jag tycker hon är lite tråkig... Likaså Erika.. Hon är jätteduktig på att sjunga men.. tråkig.. Erik är den nye Kevin Borg, duktig, men helt o hållet... tråkig han också... Man har liksom redan sett dem hundra gånger tidigare i Måns Zelmerlövar o Dannysar o Kevin Borg osv osv osv.. Totalt intetsägande för mig. Bara allmänt duktiga o ... tråkiga. Eddie är väl lite mindre tråkig, men ingen favvis han heller.. På nåt vis så gillar jag mer ett Idol med lite olika sorters sångstilar typ. Camilla var jättegullig o rar, men också.. tråkig.. Förutsägbar. Men man måste ju ändå säga att de är fantastiska allihopa! Tänk att stå där framför så många människor plus få sin dröm i uppfyllelse samtidigt som alla tittare kan krossa den bara genom att rösta för eller emot.. Läskigt.. Nåja, det är ju självvalt. Det var min recension av Idol.

Annars inget nytt att förtälja. Har varit rätt orolig idag för liten Murkla, annars har jag bara sovit, vinkat iväg Äldsta, som skulle åka båt i helgen med konfirmandgruppen hon är ledare för. Sonen har kompis hemma för att sitta brevid o spela WoW.. Suck, så tråkiga killar! Totalt inne i sin datavärld och helt asociala! Knäppisar, helt enkelt.. Trotsiga tonåringen har skött sig bra ett par dagar och fick frisedel från sitt utegångs och dataförbud.. Skönt, tyckte hon, och vi också för den delen.. ;o) Måtte hon nu låta bli sin systers kläder o prylar! Wilmisen har varit på disco, följde med klasskompis hem till henne o var där först, sedan vidare till discot. Hon hade haft roligt, och slocknade i tv-soffan efter att ha sagt att "Nicklas är söt. Han ser ut som Sacke!" :oD

I natt går det en film med Mel Gibson, annars är det bara bombade Victoria Silverstedt-program.. Suck.. Jag orkar verkligen inte med fler skönhetsfixerade o opererade korkskallar i tv! Ärligt talat, jag blir faktiskt mörkrädd när man tänker på hur blåsta de är!! Så jag ska läsa min bok och ha ettan på natten lång. Ettan, tvåan o fyran är kanalerna på jobbet just nu.. Och det brukar vara ok på vardagsnätterna, men helgerna tar Victoria Silverstedt över.. Suck..

Ha det gott o trevlig helg!

Länk...

.. och ett konstaterande att sjukvården i Sverige är helt jävvla osannolik...

http://www.metrobloggen.se/diagnoshjarntumor

Håller tummarna för att denna starka kvinna får den hjälp hon behöver, och uppmanar mina bloggläsare att läsa hennes blogg!

Dagens citat kommer från Horatius, en romersk poet som levde 65 f Kr-8 f Kr..

"Fånga dagen, lita ej på morgondagen"

Ha en trevlig helg o ta hand om er!

Kramar!

Extrajobb!

Got this picture of lovely Cuore La Peyre*ES, isn't she lovley? Thank you, Anne, I really enjoy your (and Lorenas!) pictures of the grandchildren!


Höstlöven ovan häckar i vår gräsplätt på framsidan! VACKRA färger! Jag älskar hösten! Det blåser jättemycket i Kalmar, fast igår var det nog ännu värre, men jag gillar sånt väder! Och alla fina färger på hösten! Jag blir på bra humör samt lite mer effektiv hösttid än sommartid. Sommaren är fin, och jag tycker det är härligt att bo i ett land med omväxlande väderlekar, men hösten är och förblir min favoritårstid!

Mamma är hemma! Hennes lunga höll för tömningen, annars var läkarna rädda för att den skulle säcka ihop, men icke! Så igår susade hon hem, och det tyckte hon var skönt! Hon fick löfte om en riktig höj o sänkbar säng, men man gav besked om att det kunde dröja ett tag... Lite synd, tyckte vi, för sovrummen ligger på övervåningen i mamsens hus, så hon skulle behöva en bra säng nere istället för att sova på soffan, som hon annars har gjort... Men döm om allas förvåning, för idag anlände sängen!! Nu kan hon med fjärrkontroll höja o sänka den, höja överdelen, höja benen osv! Kanonbra! I eftermiddag skulle det komma folk o kolla vad mer i bostadsanpassningsväg mamsen o hennes man behöver! Helt fantastiskt, vilken service, all eloge till de ansvariga! Det är så här man VILL att det ska funka, och det är underbart att det verkligen gör det! Lilla fostersyster var där och pysslade om mamsen, nu får hon och bröderna sköta det, eftersom de bor nära. Det är skönt att vi kan hjälpas åt att finnas där för mamma! När hon ligger på sjukhuset kan jag åka dit dagligen, det är ju inte så långt för mig, och när hon är hemma är det nära till mina brorsor o syrra! Men till helgen ska vi dit o hälsa på.

Annars inget nytt på fronten mer än att jag fortsätter med mitt städ o plock! Det tar tid att tvätta igenom alla vantar, mössor o jackor som legat i förrådet på förvarning, så tvättmaskin o torktumlare går varma. I natt och imorgon natt ska jag jobba extra! Inga problem, jag är så mycket ledig ändå, och pengarna klirrar gott när de anländer.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära o kära o kramar i massor!

Tisdag och städning på schemat!

Coco Bängan får pryda bloggen, med pussmun och allt! Finaste tjejan, men ojojoj vilket bustroll! Hon ligger dock i lä jämfört med huliganen, som numera Cobran lystrar till...

Igår var mamsen på finfint humör när jag kom dit på besök. Stannade ett tag, sedan kom mannen o Wilmisen också. Vi promenerade till Pressbyrån, mamsen i "rullen" (rullstolen) och jag körde. Fixade lite med kvällshygienen och pratade en del. Mysigt!

Hemma blev inte mycket gjort, jag hade vänt på dygnet och var trött som en gnu på dagen i går. Men det var bara att masa sig upp o fixa o dona undan det värsta. Gjorde det enkelt för mig och stekte hamburgare till kidsens kvällsmat.. De hade fått mellanmål tidigare också, men jag orkade helt enkelt inte ställa mig med en stor middag att laga eftersom klockan var över 20 när vi kom hem från mamsen. En del arbete framför datorn blev det också.

Idag blir det städning, och strykning. Tråkigt. Men nödvändigt. Mannen har en massa sidoprojekt i form av datorer som lämnats in privat, så han ägnar kvällstiden åt sånt pyssel. Ska upp till mamsen en sväng också. Vinterkläderna står i säckar i vardagsrummet, de ska plockas upp o vädras. Det är kallt ute nu! Iskallt! Vi gillar ju att ha det svalt inomhus eftersom somrarna i vårt trähus är så hiskeligt kvava o varma, men igår fick jag t o m be mannen att stänga till fönstret lite.. Funderar på om jag ska köpa mig ett nytt täcke, som är tjockare? Mannen fick nytt täcke tidigare i år, men jag är sniken mot mig själv ibland och avstod. Det ångrar jag nu.. För mitt täcke är kallt. När jag jobbat natt och kryper ner i sängen så drar jag först mitt eget täcke, sen mannens över mig. Annars fryser jag. Ny pyjamas måste jag också inhandla, det får nog bli en i flanell..

Måste också fundera på hur vi ska göra med våra handdukar. Vi skaffade en ny torktumlare för ett tag sedan. Den var högre än den gamla och då fick vi skruva ner det fula lilla skåpet vi haft över torktumlaren tidigare. Där förvarade vi handdukar. Just nu förvaras handdukarna på äkta Beirutvis i två korgar mitt ute i vardagsrummet, som är vår avstjälpningsplats för allsköns saker som inte har en plats. Mannen har lovat städa ut en av sina tre garderober där han förvarar datajox. Det vore bra! Nya hyllor och korgar till garderoberna i Majas o Wilmas rum behövs också. Hemmet är en ständig källa till utgifter. Men jag är glad att skriva att vår investering i bostaden ändå verkar bra hittills. HÄR finns en grannlägenhet till salu, den har ett rum mindre än vår.. Annars är det samma stuk. Fast jag måste ifrågasätta mäklarens fotosinne.. Suck.. Inte direkt bra bilder.. Men vem är jag att klaga.. Jag är ju inte så vass heller.. Fast jag tycker nog att lite bättre kunde det varit.. ;o) Å andra sidan lämpar sig Beirut definitivt inte för uppvisande, men jag har bestämt mig för att få klart inomhus fram till jul! Då ska det vara upporganiserat och färdigt med förråd under trappan osv. Hoppas jag.. Vi får se vad tiden räcker till. Man får ju inte glömma sina husdjur latmaskarna också, de måste få sin tid.. :oP

Naowe, nu blir det städning! Ha en bra dag, här nere i Kalmar blåser det iskalla vindar men solen skiner och höstfärgerna är underbara!!
Ta hand om er och kramar!

Lovely pics from Portugal!

I had some pics from Anne of Minnie with her beautiful daughter! I am so proud that Minnie's and lovely Picatoste's kittens have developed so nicely and to be able to follow them on pics and stories is wonderful! Thank you very much, Anne!

And also a lovely pic of Cobalto, with his breeder Heather Anne. Cobalto became BIS both days on a show in Portugal, with all the votes from the judges! Cobalto looks a lot like a better copy of his granddad Bruce, but I must admit that Pica has given Cobalto a lot too! ;o) So I look forward to follow this beautiful young boy's development, I think the combination between Minnie and Pica was great! Cobalto acted like a real gentleman on the judges tables, and loved their attention! We wish the best of luck to Cobalto and his siblings in the future!

Sömnsvårigheter!

...kanske inte så konstigt med tanke på att jag jobbat i tre nätter...? Nåja, jag vet inte om jag berättat om min moster? Min moster hade inga barn, men tre syskonbarn, alla av olika mödrar födda, men alla mödrar var systrar till moster. Jag var ett av dessa syskonbarn.

Min moster brukade ägna sin tid åt att jobba som undersköterska på olika sjukhus uppåt i landet, men hon höll alltid kontakten med oss i sin familj, och alldeles särskilt med mig och mina två kusiner. Efter många år flyttade hon ner till mamsens grannby och det var så härligt att ha henne nära! När min son var liten blev moster sjuk. Hon var gudmor till honom på hans dop, men därefter blev hon sämre o sämre och vid jul blev hon inlagd på sjukhus med svår lunginflammation och diagnos cancer. Hennes cancerform var av en alldeles särskild sort, påminde om leukemi, men dessvärre obotlig. Sjukhuset bedömde att behandling inte var möjlig att sätta in, moster var alldeles för dålig... Vi grinade, sörjde och trodde hon skulle dö snart. Men icke!

Några månader senare fick moster behandling, efter ett mycket mirakelmässigt tillfrisknande, en alldeles ny sort som var för utvärdering, och vars biverkningar inte var utredda. Moster hade inga problem med denna, alternativet var ju döden, eftersom ingen annan behandling fanns att tillgå. Moster hade sen flera år av såväl sjukdomsbiverkningar som glädje. Hon var utomlands på semester, umgicks med släkt o vänner och hade ett mycket rikt liv. Dessvärre dog alla andra i forskningsstudien hon ingick i alltför snart, och sist av alla var det mosters tur.. Hon låg inlagd sista månaderna av sitt liv, och vi var där så mycket vi bara kunde. Då hade hon fått många många fler månader och år än man först kunnat tro! Jag var där när moster dog, höll hennes hand och fanns där. Hon somnade in, och allt var väldigt stillsamt och fint. Mamsen var också där. Alla dessa minnen från mosters bortgång ploppar upp mest hela tiden just nu, kanske inte så konstigt? Jag är inte rädd för döden, men jag skjuter gärna upp den ett tag till... Både för mig o mamsen... Konstigt nog skräms jag inte av död, snarare av avskedet inför döden. Jag är ändå glad att vi har möjlighet att ta avsked av mamsen och visa att vi verkligen älskar henne. Det är bra. Samtidigt hoppas jag fortfarande på mirakel och att hon ska bli frisk mirakulöst och kunna flytta hem o vara sitt vanliga jag igen! Även om jag innerst inne vet att det är en omöjlig fantasi kan jag ändå hoppas på det...

"Ja tack

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isiga tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet."

Sonja Åkesson

Trött söndag!

Antingen är man pigg o glad o vaken, eller är man seg, sömnig och nästintill i dvala. I dag har jag varit alternativ två, dvs seg, sömnig o dvalig. Kanske normalt efter tre nätters vaket jobb? Vaknade vid 15, trött.. Ringde son som var på LAN och mamsen. Mamsen var hemma på permis, skönt! Sonen hade det bra och allt väl där. Döttrarna tre mådde också bra, liksom mannen, även om han var trött. Bestämde med mamsen att vi skulle åka upp till sjukhuset efter 19, eftersom vi skulle hämta LANande sonen vid 19.

Åkte till Öland o inhandlade kroppkakor för middag, smaskens! Tyvärr fanns inga vegetariska, så vi åkte en vända runt stan o inhandlade thaimat till Äldsta istället.

Sen åkte vi till mamsen, var där några timmar o sen hem igen o plockade o styrde. Imorgon ska vi kolla på film, jag o Äldsta, och har bokat in oss på tvn kl. 20. Så det så!

Hade missat att skicka in anmälningar till KM, men gjorde det ikväll. Man missar liksom väsentliga saker p g a allt annat som sker i livet, ibland känns det som att jag lever i en såpbubbla! Nåja, jag har väl alltid varit lite lätt världsfrånvänd, så det är kanske inte så konstigt att det blir extra av det just nu när man är så inne i fokus på mamsen?

Har också funderat på S*Vildhjärtas fortsatta framtid. Ska vi lägga ner eller fortsätta, med tanke på senaste tidens motgångar? Tja.. Vi är väl envisa som grävlingar eller nåt, vi ger inte upp.. Så vi garderar oss och lägger intresse på flertalet framtida parningskombinationer med förhoppning om att vi kan sätta en eller två honor på foder. Så vi ser an på framtiden med tillförsikt, om även en solkad o nedtonad sådan.. ;)

Ha det gott alla, tag hand om er o era nära o kära o kramar!

Irritation på petitesser!

I natt är jobbnatt 3, och sedan väntar ledighet i 10 nätter!! Det ni! Jag har ett möte inplanerat på onsdag, men annars är det inte mkt jobb. Jag har visserligen jobbveckor som är massiva, med fem nätters jobb av sju, men ändå.. Det känns som minisemester!

Mamsen blev dålig av cytostatikan idag, och fick tillbringa en hel del tid på toa.. Positivt är att hon i a f slipper vara förstoppad! Annars var hon ganska ok när jag var uppe i kväll. Vi hade köpt henne en ny poncho, en i grå fleece, samt små söta "tossor" i typ täckjackstyg fodrade med fleece. De var mörklila och jättefina, fodrade i limegrönt tyg med små rosa kvinnosymboler på, och inköpet sponsrar kampen mot bröstcancer! Passade bra, även om mamsens ena fot är lite halvsvullen. Poncho har vi köpt även tidigare, då en svart, för de är jättebra att bara "kränga på" och gör att mamsen får lite mer självständighet. T o m dåliga dagar kan hon kränga på sig ponchon själv när hon ska åka ut. Tossorna behöver hon hjälp att ta på, men hon kan ta av dem själv, och det är bra! Sedan är det bra när man går på cellgifter att ha ombyte av ponchos, för det kan hända att hon behöver kräkas omgående, och då kan det hamna på ponchon. Nu kan hon bara byta, och det är bra! Vi hade också lite manikyr, jag hade lånat nytt fräscht nagellack från äldsta och tvättade rent mamsens naglar från det gamla, flagiga nagellacket. Sedan valde hon den färg som jag trodde, lite brunrosa, och ratade den mörkt lila och den rosa, som jag också tagit med. Bra val, det blev skitsnyggt!! Tycker att det är viktigt att hon får känna sig fin, sånt har alltid varit viktigt för mamsen. Själv är jag nog mest ett sunktroll, bekymrar mig alltför sällan över mitt yttre.. ;o) Kollade en kort stund på den bedrövliga fotbollsmatchen mellan Sverige o Danmark som pågick i dagrummet, men sedan rullade vi in på mamsens rum igen. Jag cyklade därifrån strax innan nio, för att hinna i tid till jobbet. Förhoppningsvis kan mamsen åka hem på några timmars permis imorgon, vi får se. Hon lider ingen nöd på sjukhuset, de tar väl hand om henne och pysslar om henne fint!

Annars har jag sovit idag, därefter en tur med sonen till Netto, eftersom han skulle vidare på LAN med kompisarna. Köpte lite mat o snacks han kunde ta med sig, för de har varit hos samma kompis flera ggr i rad nu, och det känns inte snällt att hans stackars mamma ska behöva stå för käk osv till ynglingarna. Wilmisen o mannen var också med, och vi passade på att skicka tillbaka digitalboxen som inte funkade. Lagade köttfärssås o spagetti till oss, och quornfilé med ostsås och spagetti till äldsta. Annars hann jag inte med så mycket mera hemma. Känns skönt att gå på ledighet nu, hoppas hinna med lite nytta också, det ser verkligen ut som Beirut hemma just nu.. Brrr... Men det får vänta, imorgon ska jag upp till mamsen en stund på kvällen och dessförinnan sova gott i många timmar, o så ska jag ta det lugnt. Lite helg måste man väl ändå få ha trots att man jobbar?!

Ha det gott och tack, Annette, för "Stänkarmannens" filosofi! Jag tror faktiskt den stämmer! Åtminstone hoppas jag det!

Ett superstort grattis också idag till fina Chausette, Cocos syrra, som fick cert, BIV och NOM på utställning! JÄTTEROLIGT! :o)

Kramar!

Fredagsnatt..

Hmm... Jag kan inte påstå att jag är nöjd med kommunens senaste uppdateringar av vad vi kommunanställda kan och inte kan göra via datorn på jobbet. T ex är det numera inte möjligt att via jobbdatorn kolla sin mail om man har hotmail. PDF-filer är HELT omöjliga att öppna. Inte heller kan man lägga in bilder i bloggen. Världsliga problem, triviala, men ack så irriterande ändå. Tänk om man nu vill leta info om ngt som rör sitt arbete och detta finns i en pdf-fil? Då får man göra det hemma.. Nåja, jag har ju dator hemma, men jag avskyr löjliga begränsningar på jobbdatorn.. ;o)

Dagens mamsen-rapport:
TACK för all värme o stöd man får via kommentarerna! Jag är glad att jag har vänner som ni, och bekanta som tänker på oss. Det är tungt, vissa dagar är värre än andra. Men vi hänger kvar. Än så länge. Jag lipar rätt mycket, är man en lipsill så är man, men jag är ändå stark. Urstark. Och precis som jag skrev i går så finns det alltid de som har det värre. Det är ingen tröst på något vis, men får en ändå att vara tacksam för det man har. Det är ju som bekant oftast bättre att försöka fokusera på det fina man har snarare än att gå o gnälla o vara negativ över saker som man inte kan göra något åt o som man inte har. O tyvärr är det bara så. Men såklart måste man få gnälla ibland också, eller hur? Just nu väljer jag dock att försöka fokusera på allt som är positivt i livet (även om jag fortfarande är tjurig över jobbdatorns begränsningar!)!

Positivt i dag är att mamsen varit piggare. Hennes lunga har tappats på en hel del vätska, och hon andas mycket lättare. Hennes ödem (vätska) i armen o ena benet har blivit bättre. Hon har lyckats smaska i sig lite mat. Lite. Sen har hon näringsdrycker också, som väl är! Lite frukt petar hon också i sig. Positivt idag är också den sjukvårdspersonal hon har nu, undras just om de förra var bedrövliga sommarvikarier?! De där som lät henne ligga i kräkor osv tidigare i somras, och som verkade totalt omänskliga i vissa avseenden? Vet inte, men helt klart är att jag inte känner igen de som jobbar nu jämfört med de som jobbade då, och att jag är väldigt nöjd med de som hon har nu. Alla är jätterara, trevliga o vänliga. Alla försöker vara tillmötesgående och igår fick Wilmisen en stor glasscup, vaniljglass med grädde o strössel, bara för att de är så rara. Visserligen springer mamsens avkommor o man däruppe på avdelningen mest hela tiden, så det är sällan som de får larm från mams.. Vi sköter nästan allt i form av plock o toabesök o hämtning av dricka osv osv när vi är där. Men ofta kommer det någon o bara tittar till, och ber oss att säga till om vi saknar nåt. Sånt värmer! Mamsen har inte gett upp än, det kan jag säga! Och vi fortsätter att peppa o stötta o finnas där så mycket vi bara kan.

Negativt är oron. Oron att mamsens tumörer i hjärnan ska växa så att hon blir helt "borta", eller helt personlighetsförändrad. Att hon ska ha ont. Att hon ska känna megaångest. Det är läskigt och något jag försöker låta bli att tänka på, även om tankarna smyger sig på titt som tätt. Men då försöker jag fokusera på här och nu, och det är positivt! Så även det negativa får en positiv klang, om man anstränger sig. Negativt är också att jag inte vill säga farväl. Inte än, inte sen aldrig någonsin. Men så funkar ju inte riktigt livet, och jag har alltid haft svårt för avsked. Säger hellre på återseende än adjö, liksom.. Allt det andra negativa med att hon har cancer, och metastaser o är dödligt sjuk har jag redan bearbetat. Det ÄR orättvist. Det ÄR fruktansvärt. Det ÄR en vidrig sjukdom. Men hur konstigt det än kan låta så vänjer man sig. Människan är olika bra på att anpassa sig, men jag tror att vi i mamsens familj numera befinner oss i högsta stadiet i möjlig anpassningsförmåga, för vi har alla vant oss vid alla märkliga situationer vi hamnar i med denna sjukdom som ju är mammas följeslagare. Vi har nog alla vant oss vid att försöka se allt det positiva före det negativa. Och att alltid försöka göra det bästa av varje situation. Kanske kommer det naturligt när man lever med en dödligt sjuk människa, jag vet inte?

Jag har sovit hela dagen lång, ända fram till klockan fem. Då var det dags att göra Wilmisen i ordning för disco. Ungen har blivit ett partyanimal, hon vill gå på alla discon skolan har! Denna gången försökte vi alla avråda henne, inte en endaste av hennes klasskompisar skulle gå dit, och hon skulle m a o inte veta innan om någon annan hon känner var där.. Men inte avskräckte det Wilmisen! Näe, hon fick hjälp av trotsiga tonåringen att platta håret och att sminka sig, sedan bar det iväg på disco! Och givetvis hade hon superskoj! Mannen o jag åkte till sjukhuset med min cykel i bagaget. Han hälsar på en stund och jag är hos mamsen några timmar, sen cyklar jag till jobbet o jobbar natten. Funkar bra!

Trotsiga tonåringen har varit på fritidsgården, sonen har spelat WoW (World of Warcraft) men överraskade oss alla med att berätta att han senare under kvällen skulle gå ner o fiska med två kompisar! :oO Här har vi sonen som lägger hela sin vakna o lediga tid på WoW och rollspel, och att han helt plötsligt skulle fiska var helt otroligt överraskande!!! Visserligen har han alltid gillat att fiska, men ändå.. Det är många år sedan han ägnade sig åt annat än datorer o rollspel.. ;o) Äldsta har varit på "fest" hemma hos en kompis på Öland. Hon är definitivt inte något "party-animal", så det var också förvånande! Men hon var tidigt hemma, hade blivit trött.. Nåja, det var kanske inte så kul...

Imorgon har mamsen permis några timmar för att åka hem. Måtte hon klara av det och må väl! På kvällen ska jag dit några timmar igen.

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära! Kramar!

Tidig fredagsmorgon.. eller natt..

Jobbar igen, och det är hittills en väldigt lugn natt. Skönt det, för senaste tiden har varit turbulent o trist på det privata planet. Dagarna går ihop och det känns ganska tungt för tillfället. Häromdagen fick vi beskedet vi har fasat för. Mamsens hjärntumörer går inte tillbaka, de ökar istället i både storlek o antal. De senaste tre veckorna har hon legat inlagd och varit ganska dålig. Vissa dagar är bättre o piggare, andra dagar sämre, men hon har inte ont i a f. Det känns som huvudsaken nu. Och att vi fortsätter ta en dag i taget. Vi har haft tur ändå, vi har haft mamsen betydligt längre än vi hoppats på, och jag hoppas på ännu längre. Hoppas att miraklens tid ännu inte är förbi, hoppas att hon får fler bra än dåliga dagar framöver.

Det svåra är att man kan göra så lite, men ändå så mycket. Jag försöker tillbringa några timmar varje dag hos henne, oftast blir det på kvällarna. Mamsens man är hos henne många timmar varje dag. Mina brorsor o syrra är där så ofta de kan. Mamsen behöver sällan vara ensam! Häromdagen var jag där på dagen, för att prata lite med en av hennes läkare om hennes dystra prognos. Vi grinade en skvätt ihop, mamsen och jag, och hennes läkare var jätterar. En riktig farbror, om ni förstår vad jag menar? Lugn, äldre och förtroendeingivande. Jättesnäll och rar, och han tittar in till mamsen då o då för att bara säga hej. Just nu jobbar man mest för att minska det ökade trycket i hennes hjärna. Synen har blivit sämre, och hon hör också sämre. Ibland är hon lite vimsig också. Hon har fått vätska i ena lungan, den var helt fylld. Den tappas nu på vätska, för att underlätta hennes andning. Hennes vänsterarm är nästintill obrukbar och hon har svårt att röra sig. Behöver hjälp med att förflytta sig, även om gårdagen var bra och hon kunde stå upp och gå en liten sväng, med stöd. Stackars mamsen, det är svårt att se en nära så sjuk. Ändå är hon oerhört stark och vid gott mod! En helt otrolig människa, men det visste vi ju redan innan hon drabbades av sin sjukdom. Vi går små utflykter runt sjukhuset, mamsen i rullstol, hela tiden frågar hon om det är tungt att dra henne.. Jag svarar som vanligt att det är ingenting! Sen behöver hon vila en stund. Jag har alltid med mig en bok, som jag läser när hon somnar en stund. Vi har det ändå mysigt, trots allt. Sjuksystrarna är jätterara, och gör sitt allra bästa för att hon ska må så bra hon kan. Vi försöker fokusera på nuet, allihopa, och på att vara tillsammans med mamsen så mycket som vi bara kan. En dag i taget. Min mamma har de vackraste blå ögon som finns! Hon är den snällaste som finns och jag vill inte att hon ska flyga bort. Någonsin. Det finns alltid de som har det värre, men det är ingen tröst. Livet är orättvist. Så är det bara.

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga."
Evert Taube

Dags för fredagsmys?!

Vi har en gratistidning i Kalmar som kommer ut varje torsdag, och heter "Kalmarposten".. I detta nr fanns en idol på bild, eller två... Trotsiga tonåringen, som när vi var på SW ägnade en dag åt att förevisa Bruce Viggesson på Skälby 4H gård. Å givetvis hamnade linslusarna i tidningen, på sidan 45-46.. Titta här!

Igår var en lugn dag, jag sov en del, precis som jag brukar när jag jobbat tre nätter på raken. Klev upp mitt på dagen och var allmänt seg. Åkte med Äldsta till vårdcentralen, känns som hon får åka dit titt som tätt.. Tidigare tog vi blodprov som visade på järnbrist och blodbrist, så då fick hon rejäla järntabletter utskrivna. Nu har ungen blivit förkyld och piercingen i örat (i den där lilla broskbiten som sticker ut framför örat liksom, om ni fattar vad jag menar?) har blivit lite infekterad o svullen. Farbror doktorn hade raka besked: "Enda sättet att helt bli av med infektionen är att plocka ut piercingen!" Ungen blev inte så glad, och frågade om alternativ. Så nu har hon penicillin i tio dagar, vi avvaktar i några dagar o ser hur det går med svullnad osv, och så lägger vi ett alsollösningsomslag i en halvtimme varje kväll på örat. Vi får väl se hur det slutar.. Jag kan fortfarande inte förstå vitsen med en massa piercingar, men det är ju inte min kropp.. Vi har haft diskussioner runt detta med piercing och jag godtog en piercing i örat om hon gick ut med bra betyg i nian. Det gjorde hon. Så då får man bjuda till, även om man inte gillar läget.. Åtminstone är det min filosofi som förälder. Det finns gränser, men man måste ge o ta. Penicillin, piercing o dyl får hon betala själv, enligt principen "själv göra-själv ha".. Däremot har jag betalat förbandsmaterial, bomullstussar osv. Hon protesterar inte, däremot är hon förgrymmat irriterad på att jag var negativ till piercingen redan innan, och pratade ingående med henne om infektioner osv.. Å nu kan jag ju säga "Vad var det jag sa?!" o det är inte populärt.. ;o)))))

På lördag åker jag till Hässleholm för att gå assistent, utan katt, men i goda vänners sällskap! ;o) Ska bli skoj att komma iväg en dag i a f, även om det är surt att inte kunna ta med Cutie, som ju är i fin form. Å andra sidan har vi det lite rörigt i katteriet just nu med kattgrupperna, så vi sparar oss till KM istället. Då kan de bo hemma o bara vara på utställning över dagen. Brucan ska också få följa med, på Wilmas begäran. Söte Brucen, han har inte varit på utställning sedan WW i Lissabon..

Alla kattungarna verkar trivas bra i sina nya hem och har varit trevliga o trygga individer enligt sina nya ägare. Skönt! Men det är tomt utan dem!!! Samtidigt är det skönt, och man är glad att alla fått finfina hem och vi har fått nya bekantskaper. Härligt!

Sedan är ju frågan om Delfinia/Kitty är dräktig..? Hon beter sig märkligt, men verkar ha klarat sig undan värsta viruset som kattkompisarna drabbats av. Om hon är dräktig, har det då påverkat bebisarna? Vet inte, som vanligt är det bara att vänta o se..

Mamsen skulle till onkologen idag på möte, så jag ska strax ringa o kolla hur det har gått.. Kanske hon får komma hem i helgen. Vi får se! Vi tar en dag i taget.

Mannen har kommit hem från Ven. Han hade haft det bra, men Wilmisen blev så glad när han kom hem att hon började gråta! Sötungen!

Nähä, nu får jag ta tag i mitt liv o städa av lite här hemma. Massa tvätt o städ nu när mannen varit bortrest, o jag jobbat mycket. Så jag måste hinna i kapp, plus att jag måste ut i förrådet o hitta lite vinterprylar. Det är KALLT nu om kvällar o morgnar!! Iskallt! Men jag gillar tiden vi går emot, så jag ska inte klaga!

Ha det gott allesammans o simma lugnt!
Kramar!

Upp som en sol o ner som en pannkaka!

Mamsen blev sjuk igen, och fick istället för att åka på shoppingtur åka raka vägen till sjukhuset. Inget skojsigt, men än kämpar hon på. Finaste mamsen! Mannen o jag satte oss själva i bilen o susade iväg o shoppade lite kläder främst till kidsen. Wilmisen hittade också lite till sig, men mest av allt fick sonen o trotsiga tonåringen. Äldsta behövde inte så mycket, men i söndags köpte hon ett nytt skrivbord på IKEA för sina alldeles egna ihoparbetade pengar. Jättefint!

Själv har jag haft hektiska dagar med massa styr o plock hemma, turer till mamsen på sjukhuset och diverse annat.. Lilla Irmelina flyttade och jag måste erkänna att jag fällde några tårar när hon hade åkt.. Lilla pluttan, hon var en riktig raring. Som väl är så har jag istället fått ha kvar Krumeluren o Lufsa några dagar extra. Pissenisse aka Ushki har fått fina studpants som han struttar runt i numera, och han är en kvittrande fågel mest hela tiden, sällan tyst.. Men han är söt ändå, även fast han just nu inte tål åsynen av Cutie o Cobran. Så nu är det två olika kattgrupper i huset som flyttar runt mellan övervåning o bottenvåning. Ganska snärjigt, men man har ju som bekant inte roligare än man gör sig.. ;o) Själv jobbar jag nu tre nätter och imorgon kommer mannen att åka på jobbresa i dagarna tre till Ven.. Lite trist, jag hade önskat att han kunnat vara hemma istället nu när det är lite rörigt med mamsen på sjukhuset o allt. Nåja, jag hoppas han får lite lugn o ro och kan njuta mellan studiebesöken i a f. Vi klarar oss.


Själv har jag en sabla värk i nacken igen.. Stress o orosrelaterat kanske?! Jag vet inte, men ont gör det. O jag som har städning på schemat i natt.. Nåja, jag överlever.

Så just nu är det bara gnäll o pip hos fru Vildhjärta. ;o) Tror att jag avslutar bloggen med detta lilla gnälliga livstecken och hoppas att alla ni andra har det desto bättre o trevligare! Kramar o ta hand om er!

Onsdag o jobbnatt!

Jag är rätt seg o trött i kroppen efter förra veckans stress o härj. Denna veckan började ju bra också, med fullt ös på måndagen med städning och plock. Dessutom så fick jag reda på att mamsen är inlagd på sjukhus igen, denna gång är det en propp i lungan.. Kan hon liksom inte få vara så frisk hon kan? Nåja, hon är en järnlady, så hon har repat sig igen, och får komma hem på torsdag. När mamsen fick fråga om vad hon helst vill göra framöver så var svaret att hon faktiskt inte varit i Ullared på vääääldigt länge.. Min mams brukar haffa mina tre äldsta ungar o ta en tur till Ullareds stora köpcentrum minst en gång per år i normala fall, något som kidsen tycker är fantastiskt kul! Nåja, om mamsen vill åka till Ullared så ska mamsen få åka till Ullared. På fredag bär det iväg! Phui! Både mannen o jag lär väl sitta som döa sillar på lördagskväll antar jag..

Rapporter från nya ägarna förtäljer att de små Vildhjärtorna som har flyttat har skött sig fint och allt är bara bra! Härligt! Imorgon flyttar min lilla plutta, Irmelina Irrsvans.. Jättesorgligt, jag kommer att gråta rejält när hon har åkt tror jag. Vet att hon får ett JÄTTEFINT hem och all den finaste omvårdnad hon bara kan få, men det blir tomt.. I varje kull älskar man verkligen alla kattungar, men oftast finns det en eller två som har det lite tuffare ibland än andra. Lilla Irmis hade problem med alldeles för tidiga tänder. Hon hade svårt att tugga och blev dålig i magen med följden att hon stod väldigt stilla i vikt. Jag gav extramat som var mjuk och lättuggad och passade på lilla Irmis jättemycket. Jag är jätteglad att säga att hon är pigg, fräsch o alldeles superbusig sedan ett par veckor tillbaka. Igår var hon och syskonen på veterinärbesiktning inför flytten och Irmis passerade utan anmärkning annat än att hon är en söt tjej och alldeles ljuvligt kelig! Krumelura å andra sidan är en heffaklump, och djupt älskad även hon! Lilla Lufsa har också haft en sväng med lös mage, men börjar återhämta sig. Dock har hon ett lindrigt blåsljud på hjärtat. Förhoppningsvis växer det bort, men vi kommer att följa henne noga o se hur det blir. Men det blir hiskeligt tomt i familjen Vildhjärtas hem! Framöver blir det nog dessutom tunt med kattungar, eftersom vi bara har en fertil hona hemma.. Om man inte räknar fetto Candy, som ska banta.. Hon är så tjock, så henne blir det nog inga fler bebisar ifrån.. ;o) Men go o glad är hon, allra helst i mat! :oD

Cutie har fått en ny flickvän, det blir nog en spännande kull att se fram emot! Hon kommer såsmåningom, när hon är i löp. Vem det är? Håll utkik på andra skogisuppfödares planer.. Mer än så säger inte jag i alla fall... ;o)

I kväll har vi varit på besök hos mamma på sjukhuset, jag har tvättat en massa och överlämnade kvällens lådtömning och disken till mannen.. Själv jobbar jag ju.. ;o)

Nu ska jag städa av här på jobbet, sedan väntar min bok..

Ha det gott allesammans!

Kramar!