Det är något märkligt med måndagsmorgnar, oavsett om man jobbar måndag till fredag eller oregelbundet. Man är extra trött och extra seg och det känns verkligen att det är just måndag. I morse var vi trötta som bara den, och vi kom upp sent. Sacke skulle till tandläkaren och resten till skolan, gympa står dessutom på schemat för alla utom Linn, så lite extra packning blev det. Tur att jag var förutseende nog att packa Wilmas väska igår *stolt*!
Förra veckan bestod av en del jobb och möte. Jag jobbade torsdag till söndag natt förrförra veckan, och sedan gick jag på nya passet med möte i onsdags och sedan nattjobb på natten såväl onsdag, torsdag som fredag. En kollega ringde och bad att jag skulle jobba hans lördag också. Ja, det gjorde jag, för då har jag en natt tillgodo för byte längre fram, och det är ju inte helt fel med tanke på kommande kattutställningar mm. Samtidigt så var jag ledig igår bara, och sedan jobbar jag måndag och tisdag natt i denna veckan. Phui! Mycket jobb m a o. Men det är lite knöligt just för att slippa ta semester under min kommande långweekend i Lissabon! På torsdag morgon åker vi till Portugal för att bevista World Winner, och vi kommer inte hem förrän på tisdag! Ska bli jättetrevligt, helst att få träffa Heather Anne & Javier igen samt alla andra från Stockholmsfraktionen. Katterna i bagaget är Ushki och Bruce och ikväll ska de bada.. Skulle egentligen ha gjort det igår, men ibland försvinner bara tiden... Vi har väl inga förhoppningar om någonting, men killarna följer med för att vi ska ha något med oss, och de två är de enda som dels är rabiesvaccinerade och dels har Heather Anne visst intresse av att se båda då den ena är hennes avkomma och den andra hennes avelshonas far. Enda nojjan just nu är väl invägningen, hoppas vi får väga Bruce o Ushki samtidigt.. Katter i planet får max väga 7 kg inklusive bur. Det blir tajt för herr Viggesson kan jag lova..
Mannen har varit iväg lite i helgen, i lördags var det fotboll (stackars FF, nu går det utför igen..) och i söndags var han på bilutflykt med sin mams i hennes barndomstrakter. Och jag har sovit en del eftersom jag jobbat om nätterna. Sen har det varit tvätt o städ och plock som vanligt och ändå är det fortsatt rörigt. Idag måste jag ta ett rejält tag, för det känns inget skoj att komma hem till ett bombnedslag. Linns kompis Anna har lovat vara kattvakt och komma hit ett par ggr varje dag och umgås med kissarna som är kvar och mata o byta i lådorna. Tack, vilken pärla hon är!! Wilma ska vara hos farmor o farfar, och de tre stora ska åka till sin pappa i Malmö. Fortfarande inga som helst tider eller tågbiljetter från den fronten, men det är inget ovanligt, det lär väl komma på onsdag natt som vanligt.. Och jag tycker ibland att JAG är ute i sista sekund.. Men vi har vant oss, tyvärr.. Det är samma visa varje gång..
Nattjobbet är fortsatt lisa för själen, alldeles särskilt när det är så tyst och lugnt som jag har haft det hittills. Vardags-morgnar är det full fart sista två timmarna av arbetspasset, då ska man ensam duscha, få upp och ge medicin till boende innan dagpersonal kommer, men dessförinnan är det ofta väldigt harmoniskt och lugnt. Man riktigt känner hur hjärncellerna, som tidigare jagats bort av stress o prat o aktiviteter o full fart hela dagarna o kvällarna, hittar tillbaka till sin kapacitet trots den nya sömnbristen. Härligt! Sen har jag inga som helst problem att sova dagtid, det måste erkännas.. Jag är o förblir en sömntuta, och det är busenkelt att sova även på helgerna när huset är fullt av ungar o liv o rörelse. Det är bra! Och inte heller har jag större problem att hålla mig vaken om nätterna, det går jättefint. Precis när man slöar till i hjärnan kommer det ofta ett larm, eller så hittar jag på något att göra. Så än så länge är nya jobbet mest positivt.
Packa kanske jag också borde ägna mig åt. Burskynken behövs tack o lov inte, vi ska tydligen få Royal Canins mjuka burar. Lite trist, för då kan man inte placera så mycket info ovanpå burarna, de är ju så mjuka, men samtidigt skönt att slippa dra med burklädslar o dylikt. Huvudsaken är att vi får med pass o liknande till alla, samt själva katterna, resten löser sig väl.. ;o) Min personliga assistent, som jag glatt kallar henne trots att hon är helt oavlönad och ägnar sig fullkomligt åt ideellt arbete, Marie Bazooka, har hand om alla biljetter o bokningar, och det är ju tryggt. Så ska vi umgås med familjerna Drakborgen och Eärfalas, men tänk jag minns inte om Hajfenan också ska med eller ej. Hoppas det!
Helgen efter WW är det HCM-testning på lördagen och på söndagen är det utställning i NU:s regi. Det ska bli spännande. Vi har fått Joakim Sahlén och Raymond Saetre på våra två medhavda katter, och Marie har fått Hannah Jensen. Ska bli kul att få nya domare, har aldrig haft Sahlén ö h t och Raymond är det evigheter sedan vi hade på ngn katt, så jag ser fram emot det. Jag har, trots framgångarna i Norrköping, inga som helst förväntningar på resultaten. Våra katter är under utveckling och allt på utställningar beror på motstånd och även på domarna, så jag håller mig till önskan om att mina älsklingar ska sköta sig väl och visa upp sig från sina bästa sidor, plus få rättvisa bedömningar, då är jag jättenöjd!
Cobran har mött mig varje morgon med purr o fjäsk, attans vilken kelgris. Hans mamma uppskattar honom inte fullt lika mycket som jag, för han snor hennes plats hos mig när hon vill gosa. Cutie är mer Bruce kumpan, de två hänger ihop o delar kudde mest hela tiden. Dessutom har han till min stora glädje nästan adopterats av Loppan! Loppan och Cutie går jättebra ihop, hon tvättar honom och sköter om honom som om han vore hennes egen! En som däremot INTE går ihop med Loppan och tvärtom är Sharin. De två är i luven på varandra vid varje tillfälle som ges. Verkar precis som att det bara finns utrymme för en silvermönstrad utan vitt tjej i hushållet... Nåja, annars flyter det på med katterna, osämjan finns bara mellan de här två, och harmoni råder för övrigt. Hoppas att Sharin lugnar ner sig med tiden, för just nu är det mest hon som är "på" Loppan och Loppan vill faktiskt bara vara ifred!
För övrigt har jag inget att tillägga. Mer än möjligen att mannen nästintill fick ett hjärnsläpp i morse när han såg Wilmas kreation för dagen. Undras just vad det ska bli av den ungen, en ny Kristina Lugn modemässigt månne? Hon kom ner för trappan iklädd ljusrosa bomullsbyxor modell pösiga, rosa och brunrutig kjol över byxorna, citrongult långt linne med röd blomma på och över detta en cerise och ljusrosa fleecetröja... Hon tycker att hon är jättefin, och jag är lite impad av att hon står för det. Jag har försiktigt frågat vad barnen i skolan säger om hennes outfit (fröknarna är förvarnade, vi har berättat att Wilma oftast vill välja kläder själv och att så länge hon trivs i sina kläder så får hon välja fritt vilket de tyckte var helt ok). "En del tycker att det inte passar ihop, men det tycker jag, så jag bryr mig inte om vad de säger! Jag vill vara som jag vill!" svarar Wilma. Ok. Då tänker inte jag gå in o styra, vill hon vara bohem så är det helt ok. Finns redan alltför många modepoliser i samhället som endast tänker på det yttre, och så länge ungen själv är nöjd så är jag nöjd, åtminstone så länge hon är hel o ren och har kläder efter väder. Men mannen är inte fullt lika tillfreds, så hjärnblödningen var nära i morse.. Att han sedan fick kritik för att havregrynsgröten mest påminde om klister gjorde väl sitt till också kan tänkas.. ;o)
Nu blir det plock en stund innan sängen kallar. I natt är det ny jobbnatt.
Dagens bästa: att Wilma är den hon är och är trygg i det!
Dagens sämsta: att världen är full av modepoliser och världspoliser som vet precis hur allt ska vara och inte gärna accepterar något som sticker ut.. Tänk att det är mer viktigt att klä sig korrekt än att vara trevlig i en dels ögon?!
