Fyra....

Ytterligare en bruntabby tjej med vitt. Den här damen har dessutom en vacker bläs, och jag tycker mycket om hennes typ! Ser väldigt lovande ut i mina ögon... Påminner en hel del om Cutie som bebis..

Ovanstående bild är Cutie.. Som också var nr 4 i sin syskonskara..

Trean...

En vaken tjej, som redan har bägge ögonen öppna o ser på världen! Bruntabby med vitt.

Tvåan...

En blåtabby tjej med vitt, jättefin form på huvudet! Henne tycker jag om! Silver?

Ettan..

En liten söt bruntabby tjej med vitt, och lilla svanstippen är alldeles vit!

Hurra!!! ...och hoppsan!!

Hurra för att vi idag har HCM-testat Cutie, Cobran och Delfinia/Kitty och deras hjärtan var starka o friska och helt normala! Cutie har växt om brorsan och vägde 5,45kg, Cobran vägde 5,25 kg och Delfinia/kitty vägde 4,5 kg. Alla katterna skötte sig bra, med reservationen att de tyckte det var ohyggligt svårt att ligga stilla! Annars inga problem. Det känns skönt att ha det avklarat, och det känns extra skönt med tanke på att Sharin ännu inte blivit testad.. Visserligen har hon mycket fritt i stamtavlan, men ändå.. Hon skulle egentligen ha varit med idag, men av naturliga skäl så fick hon ju istället stanna hemma.. ;o)

Hoppsan, tänkte jag, när jag skulle väga bebisarna i morse.. Jag började med första, som har vit svanstipp och är lätt att känna igen just därför. H*n hade gått upp några gram, duktig Sharin som har mjölk! Nr 2 är ju blå och vit, men hur jag än kollade så hittade jag TVÅ med blå-vitt!! Tänkte att jag nog sett fel på färg i går, o började räkna bebisarna.. En, två, tre, fyra, fem och... sex..?! Sharin har under natten fått ytterligare en bebis!! Herreminje, Jesus, Maria och Josef liksom!! Så nu är hon mamma till sexlingar! Phui! Har inte velat pilla för mycket på bebisarna, men bägge blå väger nästan samma, 92 respektive 94 gram i morse, så helt klart är ju att Sharin har mjölk i tuttarna och dessutom att kullen är väldigt jämna i vikt. M a o så tyder nuvarande tes på att hon förmodligen kommit i smyglöp o haft en het date med Cutie när vi var borta i påskas, och eftersom Cobran ännu inte fattar helt klart hur man gör så är Cutie starkaste kandidaten till faderskapet. Att Ushki inte är pappa kan vi väl alla vara hyfsat överens om, eller hur?

Sharin är en fin mamma! Hon äter sin extramat med god aptit, och går små rundor då o då när bebisarna sover. Hon tar mycket väl hand om dem, och känns varken stressad eller otrygg. Det är skönt. Vi har ju alltid tyckt att Sharin är jättego o mysig, men väldigt lättstressad, men förmodligen mognar hon i o med detta oväntade moderskap. Hade vi haft fullkomlig otur så hade hon varit stressad även nu, men som väl är har vi lite tur med oss i a f.. ;o) Kattungarna är så söta o fina, men just för att undvika att stressa henne (hon är nämligen mycket mån om sina bebisar och lägger gärna tassarna om dem för att skydda dem när vi ska väga) så kommer jag inte att pilla om könen eller annat. Så det återkommer jag med. Förhoppningsvis kan vi i helgen uppdatera även vår sorgligt eftersatta hemsida med nyheter, vi får se vad som hinns med.. En del jobb o så lite midsommarfirande kommer väl emellan, men jag hoppas vi hinner..

Nu väntar jag bara spänt på GSD IV-resultaten från Candy o Dompan! Det är två veckor sedan, drygt, så jag vill gärna ha dem så snart som möjligt.. Hoppas att det har tagit och att det finns möjlighet att testa, sen får vi se vad resultaten blir..

Uppdateing: Testresultaten kom på posten idag, både Candy o Dompan är fria från GSD IV-genen!!
Ha det gott allesammans, själv ska jag skura kattlådor o städa idag! Sen blir det midsommarlugnt för hela slanten! :o)

Kramar!

Å som grädde på moset...

..så kom där givetvis en nr 5 också.. H*n låg o tuttade så fint så att förvirrade matten fick räkna om bebisarna flera ggr innan jag faktiskt insåg att det numera är FEM och inte fyra.. :o) En liten pälsmuff var det, och alldeles förfärligt söt!!
Födelsevikt=94 gram.

Ska man skratta eller gråta?

Idag fick Sharin Foo sina bebisar! Första bebisen kom ut, och jag ringde i panik till Kattis! Den är med vitt!!! M a o är Ushki definitivt inte pappa... Andra bebisen kom.. också med vitt.. Tredje.. Japp, vitt på den också!! O fyran hade också vitt! All heder åt duktiga duktiga Sharin, som var en super förstagångsmamma, skötte allt helt själv, och tvättade rent sina små o var helt fantastisk. Bara matte som satt brevid o rådbråkade sin hjärna över när, var o hur någon av killarna har parat Sharin????? Jag vet ärligt talat inte hur det har gått till, enda chansen är väl att Sharin har smyglöpt dagarna innan hon blev instängd med Ushki o därmed haft rajtantajtan med någon (eller bägge???) av killarna?!? Phui! Jag brukar ha stenkoll på katterna. Alltid. Men inte den här gången. Jag tänker inte skylla på något, men jag måste erkänna att allt i vår värld var upp o nervänt just då i o med mammas sjukdomsbesked. Jag mådde tjyvtjockt och hade uppenbarligen inte den koll jag brukar ha. Å andra sidan VISSTE ju både mannen och jag att Sharin hade varit instängd med Ushki en natt, och att chansen fanns att hon hade kunnat ha date med någon av de andra just för att vi kände att vår koll under den perioden var under all kritik. Ändå valde vi att låta henne få sin kull. Väl införstådda med att vi väntar på testsvar och även att vi skulle behöva dna-testa allt utom sköldpaddsfärgade flickor. Nåja, ibland får man stå sitt kast. Det här resulterade i att vi i dag fick rejält huvudbry. Ungarna har frågats ut, men ingen har släppt ihop killarna o Sharin när de varit separerade. Alltså måste det vara något smyglöp. Misstaget med Ushki och henne ihop över natten visste vi om, men att hon har haft kärlek med Cutie (för med största sannolikhet är det han, Cobran är rätt omogen i jämförelse och vet inte riktigt hur man gör barn än.. Han sätter sig PÅ Coco o liksom kanar runt på henne, ungefär som när Ushki har bajs i rumpan o kanar runt på golven.. Menmen, man vet aldrig..) hade vi inte en aning om. Så ska man skratta eller gråta åt eländet??


Jag väljer nog ändå att se det positivt. För det första vet vi att Cutie är fertil, och Sharin också. För det andra har Sharin varit en fantastiskt duktig mamma hittills. För det tredje så matchar Cutie o Sharin varandra bättre utseendemässigt (men inavelsgraden på kullen är definitivt inget jag har strävat efter att uppnå!!! Den får mig att bli rätt nojjig, å andra sidan så vet jag ju vilka samtliga katter är i stamtavlan och dessutom så finns det värre, medvetna exemplar av inavel.. Dock är det ingen ursäkt, men jag kan ju liksom inget göra.. Hade jag trott att Cutie eller Cobra kunnat vara pappa till kullen hade jag nog faktiskt valt att ta bort dem, men nu när de ändå är här så är det som det är!) Alla fyra bebisarna är pigga och ser helt normala ut. Dessutom är det fantastiskt kul att ha en kull igen, men om JAG hade fått välja så hade det varit en annorlunda kombination. Nu när de ändå är här tänker jag glädjas åt dem och göra mitt allra bästa för att de ska växa upp till trevliga, trygga individer med mycket kärlek! Nedan följer bilder på alla fyra, men könet vågar jag inte uttala mig om än. Det KÄNNS som att alla (eller tre åtminstone) är killar, men jag blev väldigt uppjagad o uppstressad redan vid den första kattungens vitfläckighet, så jag har liksom inte kunnat fokusera riktigt sedan dess.. :oO Men jag återkommer med kön!

Här är länken till Pawpeds och stamtavlan på kattungarna:
http://www.pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:750169;2:776366&g=4&p=nfo&date=iso&o=ajgrep

























Ha det gott allesammans, ta hand om er o trevlig midsommar på er allihopa!

Ps
En av de små har redan öppnat ögonen!! Visst är det gulligt?! Ettan vägde 97gram och har en yttepytte liten vit svanstipp! Ser ut som svartsilvertabby.. Tvåan vägde 84 gram och ser misstänkt blåsilvrig ut. Trean vägde 100g och ser mest brunaktig ut- Fyran har en vit bläs och är oemotståndligt lik Cutie!! Vägde 92 gram. Jag tror o hoppas att det räcker med fyra, men man vet aldrig om någon mer slinker ut.. ;o)

Om någon har frågor eller annat gällande kullen är ni varmt välkomna att ta kontakt.

Ds

Mardrömmar...

I natt har jag sovit oroligt och varit uppe då o då. Sharin har legat ömsom på min mage o kelat, ömsom på mattan brevid min säng. Än så länge känns det som att hon är i första stadiet, och det kan ju ta lååååång tid.. Hon ligger mest i trappan o ser lite lätt lidande ut.

Jag drömde en dröm som var så verklig att jag vaknade helt genomsvettig.. Sharin födde bebisarna, och jag satt brevid bolådan och det var mitt i natten. Först kom en dödfödd liten svart bebis, som var kritvit i en rund plätt runt nosen bara, inget annat vitt. Nästa bebis som kom var ett "stenfoster" och därefter födde hon ut en bebis som vägde 350 gram!! Det var en kille, och han var blåsilver utan vitt och jättestor! Såg ut ungefär som en treveckors kattunge. Jag tror att jag börjar bli knäpp över den här stundande förlossningen.. ;o) Men drömmen var ohyggligt verklig, och jag vaknade med ett ryck o kollade direkt var Sharin var. Hon låg brevid min säng, på mattan, och var fortfarande tjock o rund om magen.. Tack o lov!

Idag ska jag städa o plocka lite. Sen har jag lovat Wilma att vi ska gå ner till badet o ta ett dopp. Inte jag förstås, jag badar inte i första taget.. ;o)

Återkommer om det händer något i kattbebisväg!

Ha det gott o kramar o sånt!

Inga bebisar än.. När kommer de?

Än så länge lugnt på bebisfronten. Sharin har haft mjölk i tuttarna sedan i lördags, så det är inte långt borta. Jag tycker dessutom att hon är hårdare runt magen än tidigare, samt att den har sjunkit. Känns spännande, det är ju Sharins första kull..

Annars händer inte mycket, jag jobbade en hel del i förra veckan, och det har tagit ut sin rätt. Sommarlovet för barnen är i full fart, med nattrammel för sonen och sena kvällar.. Suck.. Nåja, jag ska nog jaga upp honom tidigt imorgon bitti.. Jag orkar inte med att han vänder på dygnet.

Mamsen har haft tarmvred o legat på sjukhuset över natten, men idag fick hon komma hem. Provsvaren är fortsatt ok, och nu får hon en liten paus innan nästa cellgiftsbehandling kommer. Det kan behövas. Behandlingarna är rätt massiva, och jag lider med henne...

Ha det gott allesammans och håll tummarna för Sharins stundande förlossning, tack! Ta hand om er och era nära o kära!

Sommarlov!

I was supposed to have some pics from breaking-up day at school, but since I have lost both the cable to my pc and also the batterycharger those pics will have to wait.. I will find them soon, I hope.. ;o) Instead I have been stealing two pics of my absolute favourite great grandchildrens of my cats.. Cobalto La Peyre and Candy Cane La Peyre. Both of them looks a bit like granddad Bruce and also great grandmother Candy, but probably with some better details, at least as I can see on the pics of them. They are just beautiful! Cobalto looks a lot like Bruce as a baby, but I think he has a bit better shape of both ears and eyes than Bruce had in that age. Also little darling Candy Cane.. Mmmmmm.. She is for sure adorable.. I am so proud to have been able to follow Minnie's offspring in Spain by pictures in the blog, and I also am grateful that Anne let Minnie meet Pica (Picatoste La Peyre) since he became one of my favourites among her cats. He and Minnie did perform well, since the litter is that lovely!! Hopefully they also will inherit the great temper of both of their parents, and also their good health. These things with the opportunity of following grandchildren, with serious breederfriends and kitten buyers that makes this possible, makes the life as a breeder so wonderful! I am really happy to the kitten buyers we have had during the years, and it is so wonderful to see how well you all give the offsprings from S*Vildhjärtas good lives and nice homes, and also keep up the work with different lines and combinations to preserve and also carefully develop the Norwegian forestcats for the future. Thank you all!

And now for some Swedish..

Wilma sitter just nu o tittar på tv, det är ett program om "rangutangos".. Dvs orangutanger.. Hon är helt fascinerad av dessa apor för tillfället, och idag började en serie om just en orangutangunge, så hon är klistrad vid tv:n.

Skolavslutningarna har avlöpt bra. Sonen hade avslutning timman innan stora dottern, så vi skippade den, vilket var helt ok för honom, han får mer uppmärksamhet nästa år när han slutar nian. Hans betyg var som väntat, helt ok, men icke godkänt i de två ämnen där han har haft lite strul. Skriftliga läxförhör varje vecka är ingen hit, allra helst inte när de är så ostrukturerade. Han får ett tomt A4-blad där han ska skriva ner om det han har läst.. Suck.. Nåja, jag har gott hopp om att han ska höja det i a f. Bra betyg i bild o engelska! Duktigt! Gympan, där han alltid varit duktig i alla olika moment, där har han ju sin mentor. Och hon kommer ju aldrig att ge honom högre betyg än godkänt, så det är lite synd.. Med annan lärare hade han säkert utan problem fått högre betyg, men nu är det ju som det är. Ungstackarn blir rätt straffad, jag kan bara hoppas att han får en bättre gymnasietid. Både han och jag längtar efter den, och hoppas att hans sista läsår ska gå snabbt.. Stora ungen slutade ju nian och det blev lite tandagnisslan o gråt efter avslutningen. Det ÄR ett stort steg att sluta nian, och alla de andra tre i hennes tjejgäng ska gå på olika skolor. Å andra sidan tror jag att de behåller kontakten. "Breaking up is hard to do.." Hon hade riktigt bra betyg med högsta pott i två ämnen, samt många vg. Hon har jobbat för det, trots att det har varit ett motigt år för henne.. Duktig tjej! Bägge gör mig stolta.

Idag var det tårtkalas på Wilmas o trotstonåringens skolor. Trotsingen klädde t o m upp sig, och var SÅ fin i klänning o kofta! Hennes lärare o klasskamrater kände inte igen henne!!! Annars glider hon mest runt i joggingbrallor.. Allt avlöpte väl och vi åt goda tårtor! Mumsigt värre!

Idag har jag slöat mest, man har börjat tvätta vårt hus, o byta ut dåliga träpartier i huset, så det har bankats o dånats för fullt. Nåja, det blir fint till slut, och de får gärna rappa på så att det blir klart snart.

I helgen håller jag tummarna för att alla Norge-utställare från La Familiga ska få bra resultat!

Ha det gott allesammans o trevlig helg!

Lägesrapport o gamla bilder..

Idag får Bruce o Donnie pryda bloggen, jag har inte tagit några nya bilder o bloggen blir tråkig utan bilder.. Så jag rotade fram några "gamla godingar" istället.. Bruce ligger fortfarande o sover enligt ovan, han är en cool kille..

Annars är allt bara bra, förutom lite för lite sömn idag. Har jobbat två nätter och den här dagen brukar jag sova fram till 18 ungefär, men inte idag. Trotsiga tonåringen skulle ha utvecklingssamtal sent omsider (trots att vi egentligen hoppats slippa..) inför sin flytt till högstadiet. Jag hoppas dock att högstadiet blir en nystart. Inget ont om lärarna hon har, de är trevliga o duktiga människor som verkligen gör sitt bästa, men ungen har helt enkelt kommit in helt fel i systemet där. Hon har redan en stämpel som aktiv bråkstake, och den är svår att sudda bort.. Man har redan klart för sig att hon är ett sorgligt exemplar av problembarn, o det är nog svårt att ställa om till att se rent konkret på det. Vi har erbjudit att se till att man får hjälp av specialpedagoger, tipsat om föreläsningar osv men det har inte varit intressant för dem eftersom våra förslag inte har accepterats. Nåja, alla är vi olika. Hursomhelst så pallrade vi oss dit strax efter åtta, och eftersom jag hade trattat i mig tre koppar kaffe på jobbet så orkade jag vara aktiv o pigg. En stund i a f. Ungen fick i vanlig ordning höra litanior om att hon är smart, men inte utnyttjar sin kapacitet, att hon inte sköter läxorna, att hon har svårt att passa tiderna osv osv osv. Själv kände jag mig förpassad tillbaka två år i tiden. Samma saker har samma lärare sagt om hennes storebror en gång i tiden.. När vi hade lyssnat en bra stund så skulle vi skriva ihop vad ungen kan göra för att förbättra skolarbetet. Suck.. Ställ frågan till en unge som inte ens ser problemen längre än till hur den senaste stunden har varit, en unge i stort sett utan planering- och organisationsförmåga och med uruselt arbetsminne samt inställning att det är hon mot världen o gissa svaret? Just det.. Hon hade såklart inga svar.. Till slut kunde jag inte hålla mig. Läraren vet att vi har haft ungen under utredning. Han vet att jag hela tiden har misstänkt adhd och han vet att hon har två äldre syskon o känner dem väl bägge två eftersom han även haft dem i skolan. Ändå kopplar det liksom inte. Idag tror jag att jag fick förklaringen. Man tror helt enkelt inte på diagnosen adhd. Åtminstone är det uppfattningen jag fick. Nåja, man har ägnat två år av tjat och tjatet har inte resulterat i någonting, men å andra sidan slipper man ju ungen, för hon försvinner ju upp till högstadiet, så varför tänka om? Jag vet inte, men hela systemet gör mig tröstlös. När han sedan kläckte ur sig att ungen borde titta på sina kamrater som minsann lägger ner mycket mer energi så såg jag nästan rött. Jag försökte förklara att man under utredningen har sett brister i planering o organisation, att alla tester som ungen har gjort tyder på kapacitet att klara det mesta, men att även enkla saker tar ENORM energi och koncentration som sedan försvinner lätt. Att problem med att hejda sina impulser och reaktioner finns. Jag berättade om bristen på helhetssyn, hur ungen lyckats avbilda en komplicerad form (innehållande trianglar, rektanglar, cirklar, kvadrater o liknande geometriska figurer) efter att ha börjat med detaljerna o inte helheten. Jag såg själv figuren, tänkte direkt att det var en rektangel med en triangel som topp o sen en massa andra små geometriska figurer. Min unge såg bara en massa streck o inte helheten, men efter lååång tid och mycket möda lyckades hon ändå återskapa figuren nästan exakt som den var efter att bara ha sett bilden en liten stund o sen inte under själva uppgiften. Det intressanta var dock att hon ser detaljerna o inte helheten, vilket gör känslan av sammanhang svårare.. Jag berättade om diagnosen, svårigheterna och får till svar: "Jamen hur ska man då lära ut matte t ex, som bygger på repetitionsuppgifter?" Inte fan vet jag, jag är inte lärare och jag är inte specialutbildad på pedagogik i den här nivån, så hur ska jag kunna svara på det? Om jag satt där med alla svaren så skulle jag inte bara vara mamma, då skulle jag förmodligen vara professor! Jag berättade att en specialpedagog var inblandad i högstadiet, men bara som stöd vid problem, och att jag inte har svaren på alla frågorna. Då säger han att nästan alla barn passar in på diagnosens kriterier o har liknande problem.. Suck igen.. Jag har tre stora barn. Av dessa tre har alla sina egenheter o personligheter. En har lite större problem med planering o organisation, men ändå under hyfsad kontroll beroende på omgivningens förståelse.. En har excellent planerings- o organisationsförmåga, och den tredje har ingen alls. Alla har sina egenheter, men genom att blunda för svårigheterna löser man inga problem. Jag tycker inte att man ska använda sig av diagnoser som ursäkter, däremot så kanske det kan skapa en förståelse för att man har osynliga problem. Fortfarande är liknelsen med andra handikapp viktig. Vi kräver inte att rullstolsbundna ska ha samma gympa som dem som är fullt rörliga. Vi kräver inte att personer med dålig syn ska klara sig utan sina glasögon eller linser. Vi kräver heller inte att döva ska höra vad vi säger verbalt. Men man kräver att barn med svårigheter att planera o organisera ska kunna planera o organisera. Man lägger skulden på barnen istället för att söka lösningar, förmodligen för att man själv varken vill eller orkar slösa energi på sådant, det är ju så mycket enklare att avfärda ungarna som skitungar. Men jag höll mig lugn o förklarade med enkla ord hur jag menade o hetsade inte upp mig under samtalet. Men det brast en gång. O det var när han kläckte ur sig att även barn med sådana här påstådda handikapp måste ju sköta sina skoluppgifter o göra tråkiga saker, annars kan de ju inte sköta jobb o jobba måste man ju i framtiden. Vad ska man annars bli? "Ja, om man tittar statistiskt på barn o ungdomar med samma handikapp som min unge så är det ingen munter framtid de går till mötes. Många blir socialt utslagna eller missbrukare, eftersom de lever hela sina liv totalt missförstådda av omgivningen, men de som överlever det hamnar ofta som inspirerande personer i kreativa yrken!" sa jag. Kanske inte det mest pedagogiska o trevliga att säga, men då var jag arg! Och jag hade svårt att tygla mina impulser, så det bara liksom ramlade ur mig.

Att förstå problem som adhd kanske inte är så lätt om man inte har levt med dem. Jag förstår det. Läser man lätt diagnoskriterier så har alla en liten släng av både det ena o det andra. Men det är när funktionerna blir till ett handikapp som man har problem. Min unge är smart. Min unge är nog en av de mest "street smarta" ungarna som finns. Hon klarar sig i alla lägen! Hon är stark. Men just för att hon hela sitt liv har levt i en värld där hon har insett att hon inte alltid är som alla andra, där hon inte klarar de mest simpla saker som att trä pärlor på ett halsband, eller måla en teckning som stämmer överens med hennes jämnåriga kompisars, just därför har hon hittat en alldeles egen strategi som har följt henne sedan småbarnsåren. Hon hittar på en del, o säger det hon tror att man vill höra. Hon får ett utbrott av ilska, för att avleda uppmärksamheten på det hon inte kan. Hon ser till att få uppmärksamhet i många olika situationer, för då ser man inte alltid att hon kanske inte har vissa förmågor som hon borde ha. Hon skyllde alltid på ont i armen, benet, huvudet osv o framkallade t o m krokodiltårar varje gång vi skulle städa hennes rum. Att hon saknade förmåga att planera o organisera o därmed städa "riktigt" föll mig inte in. Hon lurade mig, hon lurade sin omgivning och därför upptäckte vi aldrig hur stora problemen egentligen var. Ändå har hon klarat sig lysande under de förutsättningarna! Hon har brister, men hon har också fantastiska fördelar och förmågor, så varför ska det vara så svårt för en stelbent skola med ännu mer stelbenta lärare att försöka förstå?

När vi kom hem från samtalet var jag uppstressad. La mig ändå i sängen o skulle sova en stund. Då kom äldsta hem från sin Ölandsutflykt. Givetvis ville hon berätta alla detaljer o händelser för mig, så det gjorde hon. Sen sov jag en kort stund, för att vakna igen. Därefter sov jag några timmar, sen kom man o minsting hem. Då steg jag upp. Så i natt blir en kämparnatt med att hålla sig vaken. Nåja, imorgon får jag sova. En stund. Sen ska jag baka tårta o städa inför kvällens skolavslutning. Å baka ytterligare en tårta för dagen efter. Å sen ska jag sova. Igen.

Näe, nu har jag inte tid att sitta här o såsa. Ska plocka undan lite, o sen packa väskan till jobbet o kanske vila en kort kort stund på soffan innan det bär iväg.

Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära o kära o kramar!

Ungefär en vecka kvar till bebisar!

Egentligen borde jag sova nu, för jag ska jobba i natt. Jag låg kvar medan mannen hade morgonracet själv, fast jag gjorde en insats i form av att jaga upp trotsiga tonåringen o sonen ur sängarna. Tänk, bara fyra morgnar kvar innan jag slipper jaga dem ur sängarna. Sen kommer man att ha ett elände att få dem i säng i rimlig tid, samt upp i hyfsad tid, sonen skulle mer än gärna vända på dygnet om han fick välja.. Nåja, den här sommaren är jag väl hemma mer eftersom nattjobbet ger fler lediga dagar.

Sharin är rund om magen, men inte gigantisk. Jag tror maximalt fyra bebisar döljer sig därinne, förmodligen färre än så. Två är en bra siffra, tre också. ;o) O allra helst utan vitt.. ;o) Jag kanske låter osäker, men vi har aldrig sett smågrabbarna para henne, och hon var endast instängd med Ushki en natt, å andra sidan så vill jag vara helt säker. Vad är det som säger att ingen har råkat släppa ut henne till dem när de var separerade? Kunde hon ila in till Ushki en natt mitt i löp o lyckas bli dräktig så kan hon en del, lilla mamsellen.. Samtidigt så borde jag ha sett något i så fall, och jag är till 98 % säker på att det enbart är Ushki som kan vara tilltänkt fader. Och så hoppas jag på paddflickor.. Och kanske någon silverpojke. Utan vitt. Å två eller tre är alldeles lagom.. Men vi får se vad som döljer sig. Huvudsaken är att alla mår bra och att Sharin mår väl. Lilla raringen, hon står o trampar på min mage varje kväll när jag kryper till sängs. Kelgris!

Cobrans senaste trick är att busa med Sharin, för numera är hon rätt otymplig och irriterad, och det är ju såååå roligt för retsam Cobra att busa med henne just därför. Kattskrälle! Ett annat tacksamt objekt är Loppan, som ju blir ilsk som ett bi om hon inte får vara ifred! Är han riktigt våghalsig så kan han t o m ge sig på mamma Dompan, men si då åker han på däng med råge. Dompan är tuff, o nåde den lille kattspoling som tror att han kan busa med henne! Cobran o Coco är verkligen par i brott, de två tillsammans kan driva oss till vanvett ibland! Coco är med näbben i blöt ÖVERALLT, likaså herr Cobra. Bägge två vill ständigt vara i händelsernas centrum och lyckas ofta ställa till med diverse ofog. I går käkade Coco gröna ärtor. Allt ska nämligen provsmakas och kollas noga. Är det inte ätbart är det med största sannolikhet i a f lekbart, o det är Cocos principer om allt. Pussmunnen har återvänt och mannen tror att hon har skallat ihop med Cobran, han hade tydligen sett dem göra det ett antal ggr o kort därpå var pussmunnen tillbaka. Jag vet inte, men det är i a f en fläskläpp som heter duga, precis lagom till nästa utställning om ett par veckor. Innan dess har det inte varit någonting sen Dackekatten. Men det är ju ganska typiskt, eller hur? Bara att låta det vara o hoppas att det läker ihop snart. Minns inte hur det var sist, men jag har för mig att det tog ett par veckor. O med den leklusta som lilla damen innehar så lär hon säkert smälla upp pussmun med än de här gångerna, det kan jag nog tro..


Veckan fylls av tre olika skolavslutningar, och äldsta slutar nian. Helt otroligt! Tiden går verkligen fort. I fredags fyllde våra småkillar 1 år! Grattis i efterskott, killar! Den 2 juni fyllde Blomkullen 2 år, stort grattis i efterskott!! Å den 31 maj fyllde vår första kull 5 hela år!! GRATTIS I EFTERSKOTT! Jag har totalt glömt bort alla födelsedagar mitt i all deppighet o olust, förlåt!

Veckan startar med tre jobbnätter, och det känns ok, även om jag känner en viss tidspress att hinna med allt annat. Måleriarbetena har startat på vår gård, ska bli jättefint med nymålade hus. Men det är mycket plock innan... Mina tomatplantor ska flyttas, liksom allt som står på altanen. Sen ska de ha tillgång till lägenheten eftersom fönstren ska målas.. Det blir säkert lagom skoj med tio katter som ska hjälpa till... :oO En annan rolig grej är planerna för vårt område.. Mer finns att läsa på http://norrlidenstrand.blogg.se/ Tydligen ska man göra om till en sandstrand nere vid "vår" strand. Bara några hundra meter bort ligger också ett handikappsbad, samt en större badplats. Den större badplatsen planeras utrustas med en pir! Jisses... Känns kanske inte som att våra bostadsrätter kommer att sjunka i pris i o med detta, men man vet ju aldrig.. ;o) Vi har faktiskt ett rätt bra läge, det måste erkännas. Och med sandstrand runt hörnet så lär läget inte bli direkt sämre, eller hur? Nu har vi båtbryggan där kidsen badar, men en strand är ju inte helt fel.. Nåja, vi får se vad som blir verklighet av alla planer också, planer i den här staden tycks ofta stanna vid planer o inte så mycket mera, så jag tar allt med en nypa salt.. ;o)

Näe, nu måste jag ta tag i allt som ska göras.. Fick sms om att dotterns pass har kommit alleredan, inte illa! Vi fixade ju det i onsdags, och idag är det redan klart, bra jobbat, polisen! Så nu är allt förberett inför resan till Taizé. Hon åker på midsommardagen, och ska vara borta i nio dagar med sina kompisar o vänner från kyrkan.. Spännande!

Ha det gott allesammans o ta hand om er och era nära o kära! Kramar!

Suck för Sverige i fotboll...

<
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, det är dags för en svensk förbundskapten att satsa framåt istället för bakåt när det gäller fotboll! I Sveriges lag har vi de senaste åren (många år) sett Tommy Söderbeg/Lasse Lagerbäcks favvisar spela om o om igen oavsett om de varit i form eller ej. Små gullegrisar som vördats ömt. Men man måste även förnya landslag, och det har vi sällan sett röken av.. Bröderna Elm är två lysande undantag, men hur i herrans namn kan man fortsätta köra på numera allsvenska mediokra spelare bara för att?? Ge mig en enda anledning till att de två mittfältarna Anders Svensson och Daniel Andersson ska få spela ö h t??? Den sistnämnde framför allt.. Jag är säker på att båda är två ypperligt trevliga killar, men de senaste fem åren har de inte spelat fotboll på hög kvalisort, det kan väl de flesta intyga..? Var är de nya, hungriga spelarna? Bröderna Elm lyser starkast på himlen, och jag är helt förundrad över att inte Viktor Elm spelade från start. Ut med Lasse Lagerbäck, han håller inte kvalisort. Själv ska jag hejja på Danmark i VM, de spelade bra, ungt och med ypperlig ledning, så de är mina favvisar! Hejja Danmark! Kan knappt vara ledsen att Sverige förlorade ens, för Danmark hade dels ett ungt lag o dels ett underläge från start, men de spelade smart och bra och vann med den äran! Grattis!

<
Annars inte mkt nytt på fronten, jag ska kolla på film med döttrarna ikväll o sen nana kudden.. Alla kissar mår bra, även om CocoBängBängBäng (ni vet låten va? Det är det ungarna sjunger här hemma när nåt faller, Coco Bängbängbäng... ) just nu är rastlös som få, trots idoga lekstunder, och gärna river hela huset. Tur att hon är så go o rar emellanåt också! Men återigen har hon fått pussmun.. Mannen såg när det hände, hon o Cobran krockade och körde mularna ihop tre ggr i fullaste fart... Snacka om skogstroll... Någon som vill ha en avkomma efter de här båda????? :o) Galningarna!!! Fina o goa är de i a f, så jag ska inte klaga på aktivitetsnivån, för nu ska jag ner o kolla på film med mina dotrar...

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra! Kramar!

Lite mer hopp om liv...

I går fångade mannen de två som aldrig vill gå till sängs.. Oavsett om man vill gå o lägga sig eller ej så somnar man, that's it... ;o) Sonen och minsting W!

Ikväll var vi nere hos mamsen o jag hade gjort en jordgubbs- och blåbärspaj, o äldsta dottern hade bakat mini-cupcakes med sina kompisar. Humöret är bättre, och hon känner sig piggare, så jag är glad att vi tog de tre dagarna av softande och rekreation för henne. Det verkar som att hon är på g igen och i kväll har hon två kompisar här hemma för övernattning och så ska de kolla på nån filmgale-repris på MTV. Känns skönt att hon är piggare, man känner sig så maktlös när kidsen mår dåligt.. Jag klandrar alltid mig själv om någon av ungarna mår dåligt.

Innan vi åkte till mammis så skulle vi hämta trotsiga tonåringen i stallet. O vi fick vänta.. O vänta.. och vänta. Sabla unge, jag var vansinnig när hon till slut var klar drygt en timme efter att hon lovat vara klar. Vi stod i o för sig inte så länge o väntade, men den stund vi väntade räckte. Snacka om att man får trotsig tonåring i megaformat, herre jisses. Visserligen blir jag själv lätt arg, men det är nada jämfört med henne.. Phui! Det går liksom inte att föra en diskussion ens. O när humöret är botten på henne så ägnas mestadelen av tiden hemma att reta det mest tacksamma objektet, dvs minstingen.. Suck.. Det kändes som om resan ner till mamsen tog två år, fyllda med tjafs från den delen av bilen där de två yngsta satt.. Phui!

Mamsen är allt annat än pigg, men hon har ju hästkurer av behandlingar bakom o framför sig också.. Ibland funderar jag på om det är värt det? Jag vet också att mamma vill skydda oss ungar från det värsta, och det är också ganska jobbigt. Hon vill inte vila när vi är där, trots att vi säger att hon ska ta en kort paus. Det är precis som att hon vill ta tillvara på varje sekund när vi är där. Ändå känns det bra att vi var där ikväll. Vi fikade, även om mamma inte kan äta något, hon dricker mest näringsdryck just nu. Hon mår illa av mat och får i sig yttepytte små portioner av riktig mat. Jag hoppas att hon kan få behandlingar och därefter må bra ett tag. Vi andra fikade och vi hade en jättetrevlig kväll. Min ena lillebror var där med sin hund och vi hade riktigt mysigt och trevligt som vanligt. Jag känner mig lite som en svamp som bara suger åt mig allt umgänge med familjen just nu just för att man inte vet hur länge det ska vara.. Eller när det tar slut. Men jag måste sluta fundera så! Just i detta nu så har jag dock svårt att fokusera på här o nu, jag tänker för mycket framåt och det är inte bra.

Livet går upp o ner, och alla människor har sina ok att bära. Jag vet att allt är en prövning och att man växer av allt som är av såväl godo som ondo. Det känns bara som vanligt fruktansvärt orättvist. Varför kan inte onda, dåliga människor dö o bli sjuka istället för de bra?

Imorgon ska mannen spela fotboll, "Grushjältar Cup" sponsrade av Norrlands Guld.. Fniss... Tänker på reklamen för den ölen och garvar lite.. Mannens lag är definitivt ett äkta grushjältslag, det är lite kul! Sen ska han åka till Göteborg och kolla på punkkonsert. Jag hoppas han kör försiktigt, jag tjatar om det hela tiden. Själv ska jag vara hemma o plocka i förrådet. Det behövs.

Tack till alla som sänder tankar, kramar och annat gott via cyberspace, jag är glad att ni finns! Det värmer, även om jag är fortsatt moloken. Det går över. Jag är i grund o botten en väldigt stark person som klarar de flesta motgångar och jag kommer förhoppningsvis att överleva den här prövningen också. Men det är jobbigt ibland.

Kramar till er alla, ta hand om er och era nära!

Mest motgång just nu..

Känner att jag definitivt inte har ett bra år 2009.. Det började ok, blev hemskt och det känns liksom som att allt jobbigt ska hända nu. Mamsen mår inget vidare, hon har haft feber o mått pyton, och då är såklart modet svårt att hålla uppe. Om man inte har några bra dagar och bara tunga dagar när man inte orkar något så blir allt tuffare. Hang in there, mams, vi vill inte att du ska försvinna än! Helst aldrig! Äldsta dottern slutar nian i nästa vecka och har varit deppig.. Fått stanna hemma från skolan i tre dagar, helt slut och väldigt nere. Orkar ingenting och tycker att ingenting är roligt. Arma unge! Det ÄR tungt just nu. Dålig ekonomi, mamma sjuk, ungen deppig, katt på smällen, tusen miljoners tråkiga saker som måste göras och inte mycket positivt att se fram emot det här året. Inte konstigt om man själv känner sig nedstämd..

Fick en lapp om mitt köp av dator via jobbet.. Tydligen har skatten höjts med 100% och om man vill köpa loss eländet så kan man göra det med ett facilt nettoavdrag på drygt 10 000kr på julilönen. Det är ju inte ens vad jag får ut i lön! Sen tillkommer tre inbetalningar i augusti-oktober på dryga 2000kr i månaden, därefter slipper man betala något mera. Tydligen tjänar man 5500kr på att göra såhär, just för att hemdatorer via jobbet förmånsbeskattas o det har höjts extremt. Kan inte låta bli att känna hopplöshet.. Är man rik så ska man helst få ännu mera, men vanliga arbetare ska pungslås på sista öret... Sjukt samhälle.. Nåja, vi har ju själva valt det, även om inte jag röstade på borgerligt.. Jag blir så ledsen! Det känns som att samhället har gått tillbaka till forntiden där de rika o styrande ska ha allt och vi andra ska betala för det. Själv tycker jag dator via jobbköp har varit ypperligt, det har gjort Sverige till kanske världens datortätaste land och gett människor möjligheter att förmånligt kunna förkovra sig. Men nu är det slut på det, och jävlars vad vi som hoppat på avtalen ska betala för det! Man måste vara ekonomiskt smart och kunnig för att kunna se alla kryphål, göra alla val mm i samhället idag. Det är inte jag, så jag antar att jag får fortsätta betala för att Sverige ska gå runt. Sparkraven på jobbet, i skolor och inom omsorg o sjukvård gör inte motivationen större, ibland undrar jag hur i helsicke politiker tänker. Å andra sidan är det ju få av dem som ö h t har varit ute i arbetslivet, nästan alla jobbar ju politiskt aktivt från unga år och har noll verklighetsförankring. Nåja, de lever sitt liv, och jag lever mitt. Ibland är livet som en enda stor bajskorv som man måste ta en stor tugga av varje dag. Minns inte vem som uttryckte sig så, men jag håller just nu definitivt med. Vad finns det egentligen att se fram emot?

Jag brukar kunna vara positiv även i de mest tråkiga livssituationer, men jag börjar faktiskt känna mig missmodig. Det är liksom alldeles för mycket negativt. Jag vet att jag skulle bli glad om 1. mamma mirakulöst blev frisk, 2. samma som 1, 3. samma som 1 osv och på sisådär 50:e plats skulle jag vilja vinna en enorm massa pengar så att jag skulle kunna göra något riktigt roligt med mina nära o kära. Kanske ha pengar över att lägga på det talande kylskåpet (som envist tjuter en ton varje gång man stänger det, vilket definitivt inte bådar gott!), att göra i ordning huset o täppan, eller nåt annat. Men näe, skulle man någon gång ha en endaste slant över så kan man ge sig faen på att något händer.. Så skit samma.

Nu känner jag att jag har öst ur mig nog med negativa saker för idag. Jag är bara låg och orkar inte se något positivt. Men jag vet att jag har massor av saker att vara glad för. Jag har bara inte ork o lust att se dem just nu.. Tyvärr..

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära o kära!

Visst är Donnie en Dompa-son!

Han är så fin, jag är grymt stolt över Dompans kullar. Nåja, Candy har fått riktiga finingar också, så jag ska inte klaga.. ;o)

Igår var vi på Öland hos vår veterinär, Dompan skulle få vaccin och dessutom skulle både hon o Candy testas för GSD IV. Arma katter.. Bilresan var hemsk för dem bägge.. De hade ändå fastat i tre timmar innan, o så fort jag bara kommit utanför ytterdörren så började Dompan spy. Hon mår jättedåligt bara av att bäras i transportburen, stackarn! Bilresan var inte bättre den, bägge kissarna bajsade o spydde i burarna, fast Dompan var värst. Hon kräktes hur mycket som helst och var ett vrålande nervvrak hela resan. Så snart vi kom fram till veterinären och hon skulle upp på bordet så började hon krångla o försöka komma undan. Hon försökte inte bitas eller sånt, hon mådde förmodligen bara så illa att hon bara ville vara ifred. När vi skulle sätta tillbaka henne i buren skrek hon högt, hon vill ju inte åka bil! Stackars älsklingen! Hela katten var nästan dyngsur av baja o kräks.. O ändå är hon aldrig smutsig i vanliga fall, hon är en synnerligen renlig kisse. Hon mår bara så fruktansvärt dåligt att bilresorna. Vi har provat allt möjligt utom tabletter o medicin, men hon spyr o far illa ändå. Nästa gång hon ska vaccineras så kommer jag att be en veterinär komma hem till oss istället. Candy brydde sig inte ett skvatt om svabbtestet, det gick snabbt o smidigt. Veterinären skulle skicka dem idag, så jag hoppas snart få svar om de är fria eller månne bärare?

Nu ska jag snart ha möte med Skogkattslingan, så vi får se om jag hinner blogga ngt vettigt senare ikväll..
Ha det gott o ta hand om er! Kram!

Blogginlägget kommer senare ikväll...

...men här är en fin bild på S*Vildhjärtas Donnie Brasco så länge.. Sötkillen, han är så vacker!!

Fredagsnatt med film!

Inatt är det gamla godingar på tv, så jag städar, putsar o fejar mellan filmerna. Först ut var en kik på "Berg flyttar in" tillsammans med två av omsorgstagarna som bor här. Sen nattning, avplockning och fixa fika, o därefter satte jag mig för att kolla på "Höstlegender".. Den är så sorgligt vacker tycker jag! Lite senare börjar "Den siste mohikanen", och den tänkte jag också försöka se.. Det är lugnt på jobbet, och inte så mycket att göra.. Så tv:n är bra sällskap!

Idag har vi varit på möte o pratat med nye högstadierektorn för trotsiga tonåringen. Kändes bra. Hoppas att känslan består och att de gör vad som möjligtvis kan göras. Egentligen är det ju inga större problem vi talar om, det handlar om bemötande, att skapa intresse och att stötta och inte ta saker för givna. Ungen har helt enkelt inget arbetsminne, och därtill svårt att planera o organisera. Däremot är hon smartare än många, snabbtänkt och oerhört rolig och inspirerande. Så länge man inte är morsa såklart, då får man ta det värsta, men det kan jag bjuda på eftersom det liksom hör till tonåren. De andra två har ju varit väldans enkla hittills, så jag ska inte klaga! Men jag är fundersam ändå om det kommer att funka.. Kraven som ställs på barn och ungdomar med liknande problematik är oftast enormt höga, man förstår ofta inte bristerna.. Det har vi ju många exempel på med sonen.. Tyvärr, måste jag säga. Jag ska i a f försöka vara hoppfull och göra mitt allra yttersta för att de två mellanungarna ska få en lättare tid i skolan framöver. Jag hoppas att det ska funka.. Innerligt!

Mannen är iväg på någon punkkonsert, o jag jobbar, så det är tur att sonen har kompisar hemma på rollspel! Han passar en sovande Wilma med den äran (hoppas jag i a f! ;o)). Snäll kille! Själv ska jag ta en tur till Paniken o Lillvit imorgon bitti och titta till dem eftersom deras matte är iväg t o m kvällen. Ska bli jättekul att se grabbarna igen. Jag bara måste ringa Jeffan och Kossans ägare o se om jag kan få hälsa på framöver. Det är bara det att tiden går så fort!!

På måndag är det GSD IVtest för gammeltanterna Dompan o Candy. Och precis innan midsommar är det HCM-tester för grabbarna. Måtte allt vara ok...

Nu har jag inte tid att sitta här längre... Måste jobba lite..

Ha det gott allesammans, kramar och TREVLIG HELG!

Sömnig o seg som en gammal get...

Influensan var snabbt över, redan på måndagseftermiddagen o kvällen kände jag mig betydligt piggare! Sömnrutinerna är dock inte vad de borde vara eftersom jag låg så pass däckad under hela söndagen o sov massor... Fem nätters jobb förra veckan gör ju också sitt till, så jag känner mig inte trött förrän runt 3-halv 4 på nätterna nu. Nåja, jag ska ju jobba tre nätter till med start imorgon, så det gör väl inte så mycket. Maja o Linn däckade också, feber o hängiga, så Maja har varit hemma från skolan idag. Imorgon får hon dock trava iväg, för ikväll finns ingen feber. Jag har fortfarande ont lite här o var i kroppen efter influensan, men det är helt ok! Så länge jag inte har feber o huvudvärk så är allt ok..

Mitt ivrigaste sällskap om nätterna har varit Cutie, herre minje så go han är den kissen! Ligger raklång över mitt bröst o min mage o bara spinner o spinner. En riktig mammagris!! Rabiesvaccineringen gick superbt, ingen som brydde sig ö h t, utan de skötte sig lika lugnt o städat som vanligt. Cutie har vi ju varit lite halvnojjiga över eftersom han hade en dramatisk chipmärkning senast.. Han har så tjockt skinn (som mamma Dompan) att man får ta i för kung o fosterland för att få i den tjocka chipmärkningssprutan ö h t.. Blodet flöt kan man säga... Och han var allt annat än nöjd. Men han rörde inte en fena, stod bara helt stilla o fann sig i behandlingen utan problem. Godingen!!

Inte mycket nytt att förtälja har jag heller.. Idag har jag gjort kalops med nypotatis till middag, och Stefan kom hem med fina rabarber från en jobbarkompis, så imorgon blir det väl rabarberkaka och kräm. Jag älskar rabarber!!

Mamsen mådde bra enligt sina värden och ska redan nästa vecka få en rejäl påfyllning av sin dos med bromsmedel, så det är bra! Metastaserna har krympt, o hon känner sig hyfsat pigg. Hennes kämparanda och livslust gör verkligen sitt till! Hon lipar en skvätt, men sen är hon positiv o glad för det mesta. Lilla mamsen, hon är så stark o duktig!

Själv ska jag gå ner o vika tvätt, stryka lite och sen ska jag sätta mig framför tv:n o kolla på Hell's kitchen.. Jag tycker det är lite roligt även om jag inte gillar Gordon Ramsays gapande o skrikande på allt o alla.. På fredag är det stormöte med skola o psykolog bland andra för trotsiga tonåringens fortsatta skoltid o start på högstadiet. Jag hoppas äntligen på att skolan ska göra något vettigt, men jag måste ändå säga att mina förväntningar är på noll.. Nåja, så länge ungen klarar sig hyfsat och de inte knäcker henne så får man antagligen vara nöjd, men med tanke på det bemötande som sonen får och ständigt har fått så ber jag innerligt att trotsingen ska få trevliga mentorer som i a f har lite medmänsklighet.. Vi får se.. Jag har varit med i så många vändor nu så jag känner hur orken o hoppet börjar tryta. Så många samtal, så många diskussioner och så många löften man har fått genom åren. Sällan har de uppfyllts i mer än en eller ett par veckor.. Så jag antar att jag känner mig rätt blåst. Skolan idag är ganska hård, hade den varit annorlunda så hade kanske barn med viss problematik klarat sig bättre. Men vi lever ju i ett elitsamhälle där alla ska vara i stort sett akademiker, så jag antar att jag helt enkelt lever i fel tid. Jag kan inte ens påstå att jag gillar samhället idag, allt är så fruktansvärt koncentrerat på pengar o status att jag nästan mår illa. Det är få som bryr sig om hur människor mår innerst inne, det handlar mest om saker o prylar o att köpa o tjäna mycket pengar tycker jag. Nåja, alla har vi väl en liten egoist inom oss, men idag tycker jag att det är så sorgligt att många människor inte ens klarar av att leva meningsfulla liv eftersom de inte passar in i samhället. Idag ska man vara effektiv, högpresterande och akademisk, och man ska göra smarta och välavvägda val som gör att man hela tiden får mer o mer, samtidigt som andra får mindre o mindre. Visst är det tragiskt? Jag måste säga att många tankar väcktes av att läsa Lemmy Kilmisters bok.. Han är en enkel människa med ett brinnande intresse för musik. Sen har vi alla artister som redan i sin linda är divor och med ett brinnande intresse för att bli känd.. Jag är och förblir nog en arbetarsjäl, vare sig jag vill eller inte.. Livet består av mycket mer än status och prylar, synd bara att så få inser det..

Nope, nu blir det tvättvikardags.. Det finns en hel del att göra, som vanligt.. Suck..

Ha det gott allesammans, tag hand om er o era nära o kära och kramar!

Influensa...

Jag har jobbat två nätter, sovit bra och mannen har tagit hand om hushållet som en äkta husman. Inatt klockan tolv så fick jag en fruktansvärd huvudvärk och ont i hela kroppen. Nös massor av gånger och varje gång kändes det som man stack in hundra knivar i nacken o axeln. Jag har haft lite nackkänning o axelont i ett tag nu, men i natt så smällde det till rejält. Proppade i mig en ipren, men det hjälpte knappt. Kände mig synnerligen ynklig där jag satt på jobbet o mådde pyton. Nåja, skam den som ger sig, jag bet i hop och vakade klart, och som väl var hade jag redan utfört mina nattsysslor tidigt på natten, innan jag kände mig hängig. Cykelturen hem klockan 7.30 kändes som ett maraton. Kom hem, slängde mig i sängen o mådde fruktansvärt dåligt. Så har hela dagen varit, jag har mest gått i koma och längtat efter nästa tidpunkt då jag kan ta Ipren. En till två timmar efter Iprenintagandet har jag mått hyfsat, men värken i kroppen släpper inte trots tabletterna. Nåja, jag hoppas det går över snart, jag har verkligen inte tid att vara sjuk!



Annars inte mycket nytt på fronten, Coco har bytt namn till Coco Terrorist eller L'enfant terrible.. Hon är överallt o busar o hittar på hyss, det är tur att hon samtidigt är så go o snäll att man bara avgudar henne! Pluttan! Sharin är tjock om magen, det finns ju definitivt bebisar därinne. Frågan är hur många o hur de ser ut, jag hoppas det är en bra kombination och att kattungarna blir lika mysiga o goa som sina föräldrar.

Nu blir det lite slappande. Jag har köpt fyra pocket, och redan läst ut två av dem. De var bra! Började på den tredje och insåg att jag kände igen det mesta. Givetvis har jag köpt en dublett! Suck... Sånt är livet när man är lätt förvirrad och dessutom läser alldeles för mycket. Den fjärde är Lemmys (Motörhead) självbiografi, så den tänkte jag börja på när influensan släppt. Just nu orkar jag inte ens läsa... Då jävvlar är man sjuk! Nåja, hoppas på bättring under natten.

Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära och kramar till er alla!

Hjärnstress och glömska!

Idag har jag lust att ställa mig upp o skrika :

"STOPPA VÄRLDEN, JAG HINNER INTE MED!"

Som vanligt har jag mig själv att skylla, och min eviga glömska.. Det hela började väl egentligen med att världen hamnade på sniskan i o med att mamma blev sjuk. Allt blev en enda mosig röra i mitt hjärnkontor, och det handlade om att prioritera o att ta det lugnt. Så gjorde jag, och nu har allt börjat återgå till det hyfsat normala igen. Då hade jag en tid till katterna för vaccinering och diverse prover, men den tiden sköt jag upp på framtiden, jag orkade liksom inte göra någonting. Häromdagen pratade jag med Shirleys matte Malin, som lite försynt undrade om jag hade tänkt göra GSD IV-test på Dompan. Såklart har jag förträngt det, men jag lovade fixa det så snart som möjligt. Sen hade jag lovat Marie att följa med hennes sambo o vaccinera de små raringarna efter Ushki o Beyoncé hos vår veterinär, eftersom Marie själv skulle åka till Linköping på utställning. David o jag åkte iväg, och jag passade på att boka tid för Dompan o Candys tester, så den 1 juni ska de testas mot GSD IV. Att få tider är knassvårt, så jag var hemskt tacksam att få en tid så snart. Kattungarna var buslätta att vaccinera, snälla, nyfikna och alldeles ljuvliga! Så fina och goa! Det var jättekul att se dem igen, det var ju ett tag sedan sist. Mamma Beyoncé skulle också vaccineras, och helt plötsligt fick jag en iskall känsla av något fel i magen... Jävlars bananer, jag har glömt att rabiesvaccinera!!! Jag hade ju en tid för det mitt i allt elände som hände när jag blev helt off och mådde skit.. Den tiden avbokade jag o sa att jag skulle återkomma.. Vilket jag skulle ha gjort.. För läääääänge sedan! Men jag har totalt och komplett glömt bort det! Fan!! Hem, räkna, räkna och samtidigt ringa Djursjukhuset (vår normala veterinär kör treårsvaccin, så jag vaccinerar för rabies samt gör HCM-tester på Djursjukhuset här i stan i stället..). Pratar en stund med en av mina favvisdjurskötare på djursjukhuset (hon är van vid att jag har glömt nåt eller har panik över något! M a o är hon alltid cool o ber mig andas med jämna mellanrum... *fniss*) och hon fixar en tid till mig redan på måndag. Räknar snabbt ut att jag kan ta titrar den 22 september o då är det nästan en månad till St Gallens World Show.. Undras just nu bara hur lång tid det tar att få svar från labbet.. Djursjukvårdaren tror att det tar fem till sex veckor.. Jag hoppas på två veckor.. Phui! Nåja, jag tror o hoppas att det ska gå snabbt, jag får väl lägga på ett kol o kolla alla lab som är godkända o be att de ökar på takten. Det borde ju funka, eller vad tror ni? Någon som vet hur lång tid det har tagit för era provsvar?


Så efter den stressnivån har jag nu gått in i ngn slags koma. Ska jobba i två nätter nu, så jag måste försöka vila lite. Katterna mår bra och Cutie är helt avslagen. Jag hoppas han har fått till det med sin tjej!! Sharin är fortsatt dräktig, och snart borde jag se en markant förändring av magstorleken. Men hon kan ju i o för sig vara skendräktig också?! Man vet aldrig. Jag har dock aldrig sett rödare tuttar på en katt.. Och hon känns som att hon har något i livmodern, så vi får väl se vad som händer... Spännande är det i a f..



Jag vill passa på att önska er en trevlig helg och hoppas att ni har det bra! Kramar!

Något att vara glad för idag i a f!

Idag har jag varit seg. Sov som en gris, hörde inte ens sms:et som jag hade fått.. Vaknade o masade mig upp till Cutie o hans date. Damen verkade ha återkommit i löp lite grand, så förhoppningsvis kan de två få till det ordentligt. Man kan ju alltid hoppas i a f. Cutie är ju ny i gamet, men har ju varit som en iller på kastratflickor o alla andra här i huset, så rimligtvis borde han göra sitt "jobb".. Plockade undan lite grand hemma och förberedde en rabarberpaj som jag ska skicka med mannen till hans jobb imorgon. Alla de andra verkar ha fika med sig dit, så någon gång kan ju han också ha med nåt, eller hur? Sen gillar jag ju att baka plus att jag hade kvar rabarber.

Ungarna kom hem, Sacke något tidigare eftersom han hade ont i huvudet. Stackars unge, han har svårt med sömnen plus att han växer fort som bara den. Sen gillar han inte skolmaten, och slarvar ibland med frukosten, så det är inte konstigt att huvudvärken kommer.. Wilmisen var så trött att hon däckade på soffan! Maja masade sig segt iväg till stallet, och Linn till kyrkan. Mannen kom hem, och vi åkte o uträttade lite inköp till mitt jobb. Jag hade fått i uppdrag att köpa några nya blommor, för de som fanns var i bedrövligt skick. I natt har jag därför planterat om, skurit av rötter och bytt jord till i stort sett alla krukväxter. Det blir nog bra till slut!

Kom hem och då ringde mamsen. Hon ville bara berätta att hon blev inlagd igår igen, eftersom huvudet värkte och hon hade återfått yrseln. Men nu var hon hemma igen. Mitt hjärta slog trippelslag!!! Sabla skit! Hon genomgick en ny hjärnröntgen och då konstaterades att hennes hjärntumörer hade krympt!!! Det verkar som att hon svarar bra på behandlingen och jag började nästan lipa av lättnad! Huvudvärken o yrseln berodde på en bihåleinflammation! Som om det inte räckte med att hon har cancer liksom.. Suck! Nåja, hon äter massor av frukt o grönsaker o hemmapressade juicer osv och imorgon ska jag iväg o köpa blutsaft till henne eftersom hennes blodvärden är lite dåliga. Dessvärre så har en av hennes sjukhuskompisar blivit mycket sämre, så hon var lite ledsen över det... Det blir liksom en enorm gemenskap på sjukhuset mellan de riktigt sjuka. De lägger inget fokus på onödigt tjafs, utan försöker ha roligt och trivas tillsammans, vilket de ofta också gör. Jag sänder en tanke till mammas vän och hennes anhöriga samtidigt som jag är tacksam över att mamma ännu inte är så dålig! Världens bästa mamma är vid gott mod trots allt och jag är så tacksam över att sjukvårdspersonalen tar så väl hand om henne de gånger hon är inne. Vilka fantastiska människor det finns!

Nu måste jag ta tag i jobbet, allt planterande o grejande gör att jag måste skura extra noga nu. Imorgon är jag ledig, hurra, och kan sova halva dagen! O på torsdag o fredag är alla ungarna hemma, det känns som en bonus eftersom jag ska jobba fredag o lördag natt. Maja o jag har stalljour också på torsdag eftermiddag. O på fredag ska jag åka o hjälpa till vid vaccinationen av de små Ushki-barna! Jag längtar efter att få se dem igen, nu är det ett bra tag sedan sist..

Ha det gott allesammans o simma lugnt! Kram!

"Man tager vad man haver..."

Mannen och jag har pysslat. Anledningen var att idag skulle Cutie få flickbesök. Och han har längtat, det har han verkligen. Nu har ju vi en ypperlig förmån i form av Bruce The Boss, som håller vårt unga hov av hanar i herrans tukt och förmaning, så det är liksom inga problem än så länge (peppar, peppar) att ha dem fertila. Ushki sjunger små tysta visor ibland för att tala om att han vill ha en flickvän (Kitty, vi håller tummarna att du ska höra honom snart!! ;o)), likaså Cobran, men Cutie är mer lugnet själv. Han stressar inte upp sig direkt, men vi får väl se hur han agerar efter detta sitt första dambesök.. Nåväl, nu svamlar jag igen.. Till saken hör att mamsen (som har gett oss lov till deras gäststuga som parningsstuga att använda vid behov)får sin cellgiftsbehandling idag. Hon mår ofta inte så bra den veckan, så att åka ner dit o invadera med honkatt o hankatt o kräva att hennes man ska mata o plocka med dem också känns helt uteslutet.. Marie, som snällt lånar ut sitt parningsrum till Ushki vid behov, har kattungar, så där ville jag heller inte fråga om lov att låna rum. Och vi är trångbodda. Det gäller alltså att tänka kreativt utifrån de förutsättningar man har. Det är rätt skönt att kunna stänga av vårt hus lite också, det är ju väldigt öppen planlösning normalt sett, och det innebär att vid löp o dylikt så flyttas katterna runt i olika rum. Det var det som resulterade i att Sharin hastigt o lustigt blev dräktig med Ushki.. Nu har vi ju bara två honor än så länge, och Candy är fet o gammal, så hon kanske inte ens kan få fler bebisar.. Men Coco blir äldre. Och så länge pojkarna sköter sig finns ju ingen anledning att kastrera dem, de mår ju faktiskt bra ihop.


Jag funderade ut en plan. Kompostgaller är bra. Det har vi använt som avdelare till köket när vi haft kattbebisar, och då har vi satt fast kartong på gallren så att de små inte ska fastna. Jag klurade ut en lösning bestående av kompostgaller som delar av hela övervåningen (som består av hall, tre sovrum och badrum). En dörr snickrade jag också ihop (hiskeligt ful och bedrövlig, men den funkar!) som kläddes med kartong. Allt går att haka av enkelt o smidigt när det inte behövs. Så mannen o jag lyckades lösa det hela med lite god vilja, kompostgaller, några brädor (eller vad det nu heter.. Det finns en massa konstiga ord för olika former o tjocklekar o liknande av trä, men jag tror ni fattar vad jag menar även om min lillebror snickaren garvar ihjäl sig åt mina beskrivningar..:oO), några krokar, några öglor och lite buntband! Voilá! Sen skurade jag och fixade vårt lilla sovrum till parningsrum med bra mattor, renskurad bajslåda, matskålar och en stol. Där inne befinner sig nu Cutie med sin tjej, och ingen av de andra kissarna kan ens tänka tanken att hoppa på dörren eller störa, för de får hålla sig på bottenvåningen (som består av kök, vardagsrum, trappan, badrum och Linns sovrum). Mannen o jag bor tillfälligt i vår bäddsoffa i vardagsrummet, allt för att ge kattparandet lugn o ro. Flexibilitet är nödvändigt! Den totala kostnaden är minimal, och framförallt flexibel. Kompostgaller är jävvligt bra tycker jag! Inte är det supervackert, men vem bryr sig?! Ska försöka ta en bild på det så att ni får se exakt hur fult det är.. *asgarv* Sen ska jag bjuda hit brorsan, sticka åt honom en slant, och be att han gör riktiga ramar o riktig dörr med nät som ska målas o fixas till så att det blir snyggt. Men det får bli längre fram.. Nu har jag inte riktigt råd eftersom det dels snart är skolavslutning, vi har massa räkningar sen bilens lagningar och så ska vi ju förmodligen ha kattungar framöver. Så allt måste prioriteras och var sak får ta sin tid. Ska nog se om inte brorsan kan fixa några myggfönster också.. Hehe, han vet inte hur mycket jag planerar för hans framtida fritid...


Cuties tjej är jättevacker, och har enorma öron och ett vänligt o trevligt sinnelag! Det kan nog bli nåt riktigt fint om parningen lyckas! Nästan så att jag blir sugen på en bebis.. Men jag ska inte ha någon. Däremot kommer jag att se fram emot att följa kullen, om det nu blir någon, men det får vi väl hoppas. En tjej till har visat intresse för Cutie, så det vore jätteroligt om han kan få åtminstone någon eller ett par kullar. Den tjejen har jag aldrig träffat, men hon ser väldigt vacker ut på bild, och är säkerligen trevlig! Jättekul med lite planer för grabbarna!! Cobran har också fått en tjej som ska löpa snart hoppas vi, och så väntar han ju på att Coco ska bli stor. Så det känns också bra, även om det ju sällan tycks bli som vi planerar... Så vi får väl summera våra planer o se vad det blivit av dem i slutet av året.. ;o)

Jag är inne på jobbnatt två av tre. Jobbar även fredag o lördag natt. Å i nästa vecka jobbar jag onsdag, torsdag o fredag natt. Så det är en tuff jobbperiod för tillfället, men å andra sidan så hoppas jag att min familj gör lite hemma också så att jag slipper gå från ett jobb till ett annat slitgöra.. ;o) Imorgon får de t ex äta blodpudding, för det kan mannen laga alldeles själv! :o) Sonen också för den delen! Sen ska vi handla hem till helgen, och då ska jag se till att förbereda ordentligt så att de kan fixa maten själva, annars blir det väl som vanligt att jag ska göra något. Det är ärligt talat det tråkigaste jag vet, att tvingas laga mat! Jag tycker om att laga mat när jag har gott om tid, bra råvaror och en plan över vad jag ska laga. Men det är sällan jag har gott om tid, och sällan inspiration över vad det ska bli för mat.. Jag är helt enkelt trött på det! Alla har olika smak och de få rätter som går hem är lasagne, grillat, pastasallad, kroppkakor, wok o så ett fåtal rätter till.. Sen har vi äldsta dottern som är vegetarian och sonen som inte gillar lök, svamp eller tomat, bland annat. Så det är aningens knöligt att laga mat. Plus att jag som sagt hellre bakar istället. Jag har gjort en fantastiskt god rabarberpaj idag! Mördegsbotten, rabarber o sen vaniljglass, det var mumsigt! Jag gilar att baka! Då har jag inspiration. Men gällande matlagning är jag fantasilös och oinspirerad. Det ska vara lätt, gå snabbt och helst sköta sig själv. Inga konstiga ingredienser helst heller. Vilket gör mina matlagningskonster aningens begränsade, säkerligen främst beroende på mitt ointresse. Nåja, vi överlever väl det också.. Därför är det extra gott att åka till Drakborgen, för där serveras mannen o jag rätter som vi knappt kan stava till, men som i sämsta fall smakar i a f gott o i bästa fall himmelskt! Tack för det, Kattis o Mats!! Jag önskar att jag var lika inspirerande i matlagningskonsten som ni, men jag är en konservativ husman, det är bara att inse.. ;o)

Nu ska jag jobba lite, har massor att göra i natt, plus att jag måste kolla in mina favvisprogram på tv (Ally McBeal och Felicity)..

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kramar till er alla!