Ibland vet man inte hur man ska orka.. Mannen och jag hade en allvarlig diskussion för några veckor sedan huruvida vi skulle jobba vidare med avel och utställning med katterna, eller om vi faktiskt skulle lägga ner och bara ha våra underbara katter som sällskap och inget mera. Missförstå mig inte, jag älskar såväl utställning som avelsarbetet, men det tar enormt mycket tid och engagemang samt kostar extremt mycket pengar. Jag vet inte hur mycket pengar som har plöjts ner i vår katteriverksamhet sen vi startade genom att köpa Blossa 2002 och det är tur att vi har friska katter som aldrig är sjuka (peppar, peppar, ta i trä!).. Skogisbranchen är stentuff idag, det är inte alls lätt att föda upp rastypiska, friska kattungar som har trevligt temperament! Och hitta hem till dem är inte heller det lättaste, även om vi har haft en enorm tur att få kanonfina hem och många nya vänner genom våra kattungar! Vi har haft tur, och man undrar nästan om turen ska vända.. Jag är lite petig med vem jag säljer kattungar till. Jag vill inte sälja kattungar till svängdörrskatterier, där man konstant köper in nytt avelsmaterial och ratar det gamla. Jag vill inte sälja kattungar till nya uppfödare som inte inser att det är rasens framtid man som uppfödare håller i sin hand! Jag föredrar ärligt talat att sälja till sällskap, för de sällskapshem som vi har hittat till våra kattungar är fantastiska! Men bara för att man säljer till sällskap betyder ju inte det att man kan sänka kraven på sig som uppfödare. Även sällskapskatter som säljs till fullpris ska hålla kvalitet och självklart ska katterna vara rastypiska, det är ju inte huskattsavel vi håller på med.. En av mina senaste kattungeköpare kom till oss för råd och stöd när de ville köpa kattunge och jag sa som jag tycker till henne, det finns skogkattungar som jag inte skulle betala för! Eller självklart skulle jag betala för dem, men som huskatter! Dåliga kattungar utan typ o päls samt totalt okunniga uppfödare utan såväl mentorer som hjärnkapacitet. ALLA är nybörjare från start! Men ALLA som kallar sig uppfödare har en skyldighet mot rasens framtid, och ett ansvar! Det finns gott om exempel på nya uppfödare som är såväl seriösa som kunniga, och tyvärr även gott om ”gamla” uppfödare som gång efter annan beter sig illa och inte sköter sig, så det handlar inte om att vara ny eller gammal uppfödare, det handlar om syftet man har med att föda upp katter tycker jag! Penga-biten är bara att glömma, man tjänar inte en spänn! Möjligen att man vid en lyckad kull kan få åter en del av de utlägg man har gjort, men om man är aktiv som utställare, och jobbar aktivt med avelsbiten genom att åka långa sträckor för att hitta hanar mm så går man konstant med förlust. Lyckligtvis ser man det även som en hobby, och det är väl tur det.. Men man blir extremt trött när man läser på forum om ”kattuppfödare” som tar 4 kullar samtidigt, samma hane och tre systrar samt deras mamma är föräldrar till kullen.. Man blir mörkrädd.. Och samtidigt så tycker jag synd om tjejen, som inte ens inser att det är så totalt fel som det kan bli. Stackare, inser hon inte själv vilken dundertavla hon har gjort? Näe, just nu är jag jättetrött på alla dessa hobbyuppfödare och slit-o-släng-katterier.. Usch, jag känner som Lena Ph sjunger, ”det gör ont!”… Men det är bara att bita ihop, för precis som någon annan klok skrev på forumet så kan man ju inte lägga ner, för vart skulle rasen då ta vägen??
Demonius Drakblomma har fortfarande inte hittat hem, och det känns sorgligt. Han är myskillen nr 1, älskar att busa o leka och är vacker! En riktig liten gullunge! Syskonen är också underbara och det här är en så lagom och trevlig kull att jag kommer att sakna dem enormt när de flyttar! Alla med härliga personligheter och hög mysfaktor, jag tror inte de nya ägarna kommer att bli besvikna! Nu rumsterar de runt överallt utom i Linns rum, för där bor Shanta.. Inte för att hon löper, oh, nej, det gör hon inte när man vill.. Men hennes matte är på semester och med brorsan Bazooka nyligen kastrerad så kändes det inte som en bra plan att Shanta skulle stanna kvar hemma med honom o kattvakterna. Så nu får hon bo hos oss tills matte o husse kommer hem igen. Dompan & Shanta är lika i sättet, de är båda två rätt tuffa damer, främst vill de hålla andra katter på mattan, men mot människor är de gudasnälla.. Shanta är en liten skönhet, men hon behöver tid på sig att utvecklas. En härlig pälskvalitet och fantastiska kvalisorter även i övrigt, hennes utveckling följer jag med glädje! Jag hoppas så att hon löper snart, jag vill ju så gärna se vad hon och Bruce ger tillsammans… Jag har ju väntat så på en ny avelshona här hemma, och om lagen om alltings jävlighet styr så lär det väl bara bli hanar, om det ens blir nåt, så det är mycket spänning…
Mannen är på punkfestival hela helgen, åkte igår. Det är tomt utan honom.. O nu åker de tre stora till sin pappa i helgen, så det blir bara Wilmisen och jag samt katterna hemma.. Det känns nog lite tomt o ovanligt.. Men vi ska nog mysa, jag o Wilmisen..
Näe, nu ska jag ner o umgås med småmissarna, de har sprungit i trappan halva natten, så de ligger nere o bara myser… ;o) Alldeles särskilt gosevänliga m a o..
Ha det gott o kram!
